När jag nyss kom in i Mariestad kände jag mig lite odd - det är ju lätt hänt i en svensk småstad när man har fullpackad cykel, gitarr på ryggen och manisk blick. I exakt samma ögonblick som jag känner mig lite obekvämt odd ser jag en man komma cyklande på en två meter hög cykel (!) som han måste ha byggt hemma i ett väldigt inspirerat anfall. Och jag överdriver verkligen inte, den kan mycket väl ha varit tre meter hög. Jag har aldrig sett något likande, heller inget i närheten av det. I håret hade han en stor fjäder. Om nån bor i Mariestad får ni gärna bekräfta att detta är sant, för han lär ju vara berömd i sin hemstad.
Det är tur att jag inte har kamera med mig, ingen hade trott på mina bilder - varken dom naturlyriska sjuka vyerna eller dom enastående friska människorna. Det känns som att man ljuger redan när man ser det.
Och appropå kamera: Jag har ju inte haft karta, klocka eller kamera. Men tiden fanns ändå, liksom rummet och förhoppningsvis bilderna - så alla ni som tagit olika bilder längs cykelturnén, maila gärna dessa så kan jag lägga ut dom på hemsidan när jag nästa vecka syr ihop cykelsidan med en extra allt superduper all stars greatest experiences the top forever mm. Alla bilder kan vara intressanta.
Man tackar.
Jag kan, inte som Mariestadbo, men som närliggande håla-bo intyga att cykelgubben på jättecykeln faktiskt existerar. Det var en smärre chock första gången när man satt i klassrummet på andra våningen och såg en gubbe sväva förbi utanför i fönsterhöjd. En riktig trycka-näsan-mot-fönstret-i-ren-fascination-upplevelse. De mariestadfödda klasskamraterna hade kanske lite skoj åt ens totala avsaknad av liknande upplevelser tidigare, men det är väl sånt man får bjuda på I guess. Kool snubbe i alla fall.