eMiL Jensen // cykelturnén 2007

(här är en sista sammanfattande cykelrapport, sen är det dags att återgå till den vanliga hemsidans rapporter - och till hösten blir det förstås en ny fräsig sida med dagliga ord när DEN STORA TÅGTURNÈN med minst ett 30tal spelningar startar i Uppsala 29/9. På den vanliga hemsidan kommer jag snart lägga ut lite nya bilder och andra news)

Sommaren 2007 genomförde jag hela min sommarsoloturné per cykel som en personlig och symbolisk men också stenhård, global och konkret aktion för hållbar utveckling och miljön. Det hela pågick sju veckor, från premiären på Kulturhuset i Stockholm 1a juni till avslutningen 21a juli i Trollhättan, och det blev till slut nästan 300 sköna mil jag tillryggalade, drygt 20 ännu skönare föreställningar jag uppförde och nästan 7000 allra skönaste människorna jag mötte i publiken. Det var den grymmaste turné jag gjort ur alla aspekter och det är förstås omöjligt att sammanfatta på ett vettigt sätt. Men varför ska det å andra sidan vara vettigt?

Här under ligger därför rapporterna jag skrev och la ut dagligen efter, innan eller under dom olika etapper jag cyklade och spelningar jag spelade. I dessa står också om varför jag gjorde det hela och mycket annat. Och alldeles under denna rapport finns en pedagogisk karta för ungefär hur turnén rörde sig. Gitarren hade jag på ryggen, på styret hade jag kontoret med all elektronik och sladdar, på pakethållaren min scenografi och rekvisita och i cykelväskor på sidan mina kläder.

Här och var längs vägen dök två eminenta dokumentärfilmare upp med sin kamera och sin mikrofon. Det hela kommer så småningom bli en film som kommer att visas på biografer och tv. Mer om detta skriver jag om på min vanliga hemsida när det drar ihop sig framåt jul.

Jag vill förstås passa på att tacka alla som stått längs vägen med kladdkakor, kaffetermosar, läsk och allt möjligt och självklart även dom som bara dykt upp med en kram eller high fajv just när man behövt det, vilket man alltid gör, oavsett hur man tar sig fram. In life as well as on tour.

Och så vill jag tacka min lyckliga stjärna för att jag på 270 mil bara hade 15 mil i regn och säkert 250 mil i medvind. Det är fanimej nästan så det är helt sjäukt (hässleholmska för sjukt) när man tänker på det.

Lite jäkla best och worst of då då såhär i backspegeln (backspegeln rent metaforiskt, det är ju bara byfånar och bysnillen som har backspegel och tuta på cykeln och jag är ju numera stadsbofåne):

1. Mest otippade djuret: Visst är det spektakulärt med grävlingar, älgar och hornugglor men den stora positiva överraskningen var fantamej människan. Vilket djur! Sen finns det en hel del exemplar av den arten som är helt jävla dumma i huvudet, men jag har sett en och annan nazistgrävling också på min färd, så det ska man inte lasta människan as such för.

2. Godaste maten: Måste ju ha varit kantarellmackorna i Fengersfors. Tänk att komma till en ort man aldrig har hört talas om och så visar det sig vara fantastiskt vackert och därpå uppträda för halva ortens befolkning som är på fetaste humöret och som grädde över iet, pricken över moset, katten i gröten, få världens godaste katarellmackor. Det är svårslaget om man gillar bra feeling, vilket man gör.

3. Bästa ortsnamnet: ‘Bocka-Rolles Bök’. Vem behöver en motivering? Vem ifrågasätter vinnaren? Vem kan segla förutan vind?

4. Bästa cykelvägen: Alla har väl nån gång tänkt i sin djupaste fantasti; finge jag bara nån dag cykla på en väg som går på stigar mellan träd, längs klippor, på stränder, runt husknutar och som samtidigt tar mig raka vägen från a till b, helt otrafikerad, tydligt skyltad, men inte överdrivet, man känner sig kreativ och skärpt som hittar, man kan inte köra vilse hur jävla disträ man än är på grund av olika trumpetslingor och textrader man har i huvet, men det känns ändå äventyrligt i nån mening. Det har alla tänkt. Men få har fått uppleva det. “Ginstleden” makes your wet cykeldreams come true.

5. Värsta ondskans triangel: Är inte, som Bushadministrationen fått för sig Iran, Syrien, Nordkorea utan Kungsbacka, Uddevalla, Trollhättan. Det hällregn som mötte mig i Kungsbacka och följde mig ända till Uddevalla och som pikade med nazimisshandeln jag utsattes för i Trollhättan kändes inte slumpartad utan välplanerad och snyggt iscensatt i sin djävulskhet. Dock vill jag framhäva att vare sig skyfall eller idioter lyckas smolka den enorma lyckobägare hela den här turnén blev. Tvärtom, det framhäver bara konturerna. Eller nåt.

6. Bästa förbandet: I konkurrens med Ozzy och Familjen på Hultsfred får det ändå bli IdaMaria på Arvika. Hon kommer säkert att gå långt. 270 mil kanske. Om hon orkar.

7. Skönaste boendet: Måste varit det lilla idylliska hotellet i Orrefors. Med blodsockerhalten i tramporna, utschasad, utsvulten, bakfull och surrealistisk stapplade jag in i receptionen och blev omhändertagen som en skum prins. Underbart ställe, god mat och mjuka sängar.

8. Bästa åskskyddet: När det började rå-åska i mellanskåne och jag svängde in på en skogsväg och såg ett stort kinesiskt palats som hette Yang-torp torna upp sig mitt i skogen. Jag lyckades inte komme in utan blev istället bjuden på kaffe hos Sonja och Sten en kilometer därifrån. Oh tvära ljuva kast.

9. Bästa landskapet: Måste ju vara Dalsland. Där finns inga bilar, inga städer, inga människor, inga vägar, efter ett tag är det på gränsen att man själv finns. Man rör sig framåt som en formlös ande genom ren tidlös skönhet. Har ni tröttnat på hallucinogena droger är Dalsland ett bättre alternativ och helt utan biverkningar. Vad jag vet.

10. Bästa publiken: Får man vara så jäääkla tråkig och så jäääääkla klyschig och så jäääääävla dum i huvudet att man säger: Alla? Inte? I så fall passar jag. Det har verkligen glatt mig att se så många ansikten (och övriga kroppsdelar) på så många platser.

Och gladast är som vanligt räven, att cykelturnén faktiskt har haft den inspirerande och uppmuntrande inverkan jag hade hoppats och inte bidragit till den ständiga dåligt samvete-felling som ekologisnack i media oftast kan ge. Och jag har aldrig trott på dåligt samvete som sund drivkraft till förändring. Vare sig det gäller personliga relationer eller globala konflikter.

Så starta en självförsörjande rotfruktsgård. Annars går jorden under. Och då är det ditt fel. Skyll inte på mig. Jag cyklade.