Sidor
RSS Feed
Inte bara lek med ord
Skrivet av Emil
Alla krig är inbördeskrig. Alla krig som någonsin utkämpats på jorden har varit inbördeskrig. Ett krig är per definition inbördeskrig, det sker inbördes mellan människor som delar samma planet. Att det ens finns ett ord som heter ”inbördeskrig” är absurt. Som om det skulle finnas något annat sorts krig. Det är lite som att kalla himlen för ”utomhushimlen.”
Ett annat begrepp jag vänder och vrider mig emot är när det nu en längre tid pratats om ”Sveriges närvaro i Afghanistan.” När började vi kalla krig för närvaro? Var Hitler bara jävligt närvarande i Europa på 30-talet? Och första världsnärvaron pågick 1914-1918 och skördade miljoner människoliv. Alla var så närvarande! Alla var där! Ett globalt mingel. Minns ni al-qaidas närvaro på Manhattan? Och barn som tvingas ut i krig är inget annat än obligatorisk närvaro. Eufemismer är livsfarliga och får oss att acceptera det oacceptabla.
Det är lätt att tänka att ord betyder så lite och avfärda ovanstående med att ”Det där är bara en lek med ord”. Men det är inte så bara. Det är just dessa lekar med ord som styr världen, med en subtil järnhand. Det är retorik och medvetna betydelseförskjutningar som får opinioner att svänga, som upprätthåller destruktiva roller, det är ord som förlöjligar och förminskar människor som gör ett ärligt försök. Hela den globala världsordningen är en dålig ordvits.
Hårdlanseringar av nya begrepp försätter oss ofta i en hopplös lose-lose situation, där det är omöjligt att göra motstånd. Ta ett ord som ”politiskt korrekt” till exempel, vad fan betyder det? Som att det fanns något som var korrekt! Ett sånt begrepp har ju bara skapat ångest hos folk som är engagerade, alla är livrädda för att inte vara politiskt korrekta och ännu räddare för att vara politiskt korrekta! Det finns inget vettigt sätt att förhålla sig. En riktig fälla där själva begreppet är immunt mot alla angrepp.
För att inte tala om ett ord som ”pretto”, kanske vår tids värsta skällsord och, i alla fall inom mitt yrke som artist, det man verkligen till varje pris måste undvika att vara. Och i skräcken för att vara pretentiösa märker vi hur vi inte ens vågar vara seriösa.
Man kan avfärda i stort sett vad man vill med hjälp av den slags innehållslösa begrepp som politiskt korrekt och pretentiös. Och genom ett ständigt outtalat hot om att vara pretto eller pk, tvingas vi in i en flamsig försvarsposition med så mycket påklistrad självdistans att allt blir grunt och ointressant.
Att dessutom kalla politiskt korrekt för pk och pretentiös för pretto är ju ett sätt att avväpna alla invändningar. Det är mysigt med förkortningar. Och opretentiöst.
Med bara några enstaka ord har själva språket målat in oss alla i ett hörn, där man ska akta sig för att säga något och ännu mer för att mena något och allra mest ska man akta sig för att göra något.
Att vara emot kriget (närvaron) i Afghanistan är politiskt korrekt, vilket är negativt. Att vara för kriget i Afghanistan är politiskt inkorrekt, vilket också är negativt. Vill du göra något nyanserat åt situationen i Afghanistan? Din pretentiösa jävel!
På tåget
Skrivet av Emil
Ta i trä, ta mig fan: Under hela hösten var inte ett enda tåg på hela turnén en enda minut försenat. Och under helgens miniturné har inte ett enda tåg varit en enda minut försenat, trots att jag såg i Stockholm att hälften av alla tåg var inställda. Ibland har man tur. Jag är i och för sig inte hemma än, så ta mig i trä, fan, men ändå.
Under kaoset med tågen sista tiden har jag tänkt att det inte finns någon riktig vinnare i det hela. Men när jag idag bytte tåg och åt en sjögrässallad på stationen insåg jag att sushistället där jag åt sjögrässalladen nog har haft en perfekt vinter och sålt en jäkla massa sjögrässallader till folk som tvingats vänta en timme extra. Sjögräsbranschen är nog den stora vinnaren i vinter. Så vi på hemsidan vill passa på att gratulera alla som köpte sjögräsaktier i höstas. Ni lär ju vara triljardärer vid det här laget.
Annars vill jag ta tillfälle i akt och framför allt passa på att tacka alla Helsinborgare och Uppsalare som slöt upp så fint i helgen, och inte minst alla ni som reste långväga från avlägsna städer. Hoppas även era tåg var ickeinställda och oförsenade.
Nu ska jag kolla på Dead Man som jag av någon mystisk anledning ännu inte har sett, trots att jag har tänkt se den ända sen jag lät bli att se den 1997 i Prag för att den var dubbad till Tjeckiska. Och på Tjeckiska kan jag bara str c prst skrz krk. En av världens få meningar utan vokaler, vilket är stort, och jag tror det betyder ”stoppa fingrarna i halsen”. Men det räcker inte riktigt hela vägen för att förstå en film. Men hade jag vetat att det skulle ta tretton år att få tag i filmen hade det faktiskt gått snabbare att lära sig Tjeckiska. Svindlande perspektiv!
Till samlingen sköna repliker vill jag lägga konduktörens ord på ett tåg jag åkte härförleden, där en vagn saknades. Med uttråkad röst och på myndig rikssvenska:
Vi kan inte trolla. Jag upprepar: Vi kan inte trolla.
Smörj kedjan
Skrivet av Emil
Så har det då hänt till slut. Min cykelturnécykel blev stulen natten till igår. Må den som la beslag på den ha många sköna mil framför sig. Den kostade trots allt sisådär en 15 000 spänn, det kan man leva med, men affektionsvärdet var nog uppe i 16 000 känslospänn efter allt man varit med om tillsammans. Men egentligen är inte det heller så farligt, det affektionsvärdet finns ju så att säga kvar i mig, de 16 000 känslospännen bär jag med mig var helst jag går. Så det är ju också lugnt.
Men en tanke surrar som en störig fluga i min innersta sommarstuga; för ett par veckor sen var jag skitnära att få just denna fina cykel stulen. Jag råkade glömma den utanför debaser när jag hämtade ett piano på natten. Jag tog taxi hem med pianot och sen stod cykeln där några dagar utan att jag visste om det, provocerande exklusiv och ickefastlåst. Jag glömde helt enkelt bort det. Fyra dagar senare tänkte jag ”shit, cykeln” (jag tänker alltid korta rappa meningar) och gick dit. Till min stora glädje och chock var den kvar. Det var då jag kom på att jag kanske skulle skänka den. Eller snarare auktionera ut den och ge pengarna till nåt schysst ändamål. En tanke som mer och mer växte till ett beslut. Jag blev riktigt sugen på hela grejen. Och just då hände detta.
Låt oss hoppas att den hamnat hos en skön ägare. Eller en oskön ägare för den delen. Eller allra helst en skön ickeägare, nån som låter den vandra vidare när nån annan behöver den. Och om denna sköna ickeägare läser detta; smörj kedjan för guds skull!
Mina svar
Skrivet av Emil
Mina senaste svar på era olika kommentarer och frågor har hamnat lite konstigt idag, alltså inte i direkt anslutning till era frågor, utan lite här och var. Hoppas att ni inte upplever detta som kränkande. Det är det inte. När jag ändå direktkommunicerar kan jag ju då också passa på att tacka för alla uppmuntrande kommenterar, otippade frågor och sköna svar. Tack å hej tartex. (vegetariskt substitut för leverpastej)
Sommaren är inte kort
Skrivet av Emil
I vårstädningen hemma hittade jag en intressant artikel i tidningen Ni från förra sommaren. Ni vet den där tidningen som kom ut som en reaktion på tidningen Vi. Jag ville inte undanhålla er detta:
NYA RÖN OM SOMMAREN
Det har nu visat sig att sommaren inte är kort.
- Nej, sommaren är precis så lång som den ska vara. En helt vanlig årstid, säger årstidsforskare Guiseppe Verdago från Schweiz på klingande rätoromanska.
- Så det mesta regnar inte bort?
- Nej, det är en rejäl överdrift. Visst kan det regna, men ett sommarregn kan ju faktiskt vara flott. (dålig översättning av rätoromanskans flottisch dvs fint/red anm.)
Tomas Ledin kommenterar de nya rönen på arstider-sanning-och-myt.com, och inte helt oväntat var detta väntat för honom:
- Ja, det här har jag anat sen 1989. Jag satt i vår syrénberså och åt en jättegod middag i slutet av augusti och det slog mig att det hade varit sommar hur länge som helst. Jag försökte göra en låt om det, men den slog inte lika stort.
Guiseppe Verdago forskade tidigare kring huruvida det gick att säga hej till sommaren. Resultaten var tydliga. Man kan helt enkelt inte säga ”Sommartider hejhej”.
- Nej, verkligen inte, det borde med all säkerhet vara juridiskt straffbart, sommaren är abstrakt och ingenting man möter i dörren och säger hejhej till hur som helst.
Men en stark svensk finansiär, en känd svensk popartist, satte stopp för Verdago och han fick aldrig publicera sitt forskningsmaterial.
- Huvuden hade rullat, säger Verdago sorgset och ”eldar under skeden”, en rätoromansk metafor.
Finns det då överhuvudtaget någon sann utsaga om sommaren i svensk pophistoria?
- Ja, det skulle möjligen vara ”jag ska oa hela natten, oa hela dan.” Det är ju något man verkligen kan göra, inte minst på sommaren.
Våren och året
Skrivet av Emil
Idag börjar våren, rent teologiskt, därför lägger jag nu ut vad som sker i vår. Jag kommer ju som sagt bara uppträda i de få städer jag lyckades missa på höstens turné. Det blir därför självklart mycket av höstens föreställning, men med ett par små förändringar. De städer jag besöker äro följande:
Helsingborg 5/3 Dunkers Kulturhus
Uppsala 6/3 Reginateatern
Karlstad 21/4 Arenan
Norrköping 23/4 Crescendo
Två små Lundgrejer: Utöver dessa fyra regelrätta föreställningar är jag konferentier på en modevisning för ekologiska&rättvisemärkta kläder 21/3 på Mejeriet i Lund. Det kan ju vara spännande! Och jag gör också en kortare konsert under Lunds författardagar 26/3.
Till sommaren blir det blott ett par exklusiva festivaler och jag kan redan nu avslöja den första:
QUEERTOPIA 22-24/7 Norberg
Mer tillkommer förstås efter hand, men som jag tidigare sagt så kommer jag turnera väldigt lite detta året av flera skäl.
Tack för igår
Skrivet av Emil
Igår kväll blev jag så hyllad och bekräftad att jag nästan skäms idag! Det kändes lite som att ha fått vara med på sin egen begravning. På ett bra sätt alltså. Lite bröllop och begravning i ett. Det bästa av två världar så att säga. Tack Kristoffer Jonzon för att jag fick uppleva det, tack alla artister som förgyllde aftonen, tack för den goda maten och tack inte minst och allra mest publiken som var där och för alla helt sinnessjukt fina lappar jag fick i den lilla lådan.
Jag ska leva på det så länge jag lever. Dock icke enbart. Några mål mat om dagen ska jag även ta hjälp av. Appropå föda, många skriver och ber om tips. Varför inte testa detta:
Något dyrare müsli och rismjölk med minnen
Förberedelser: Lägg dig på sofflocket och kontemplera. Minns nåt – gammalt eller nytt minne. Whatever thrills you. Gå och handla. Köp en lite dyrare påse müsli och en liter rismjölk.
Tillagning:
1. Häll den något dyrare müslin i en skål.
2. Häll rismjölk på den något dyrare müslin.
Smaka av och ät upp. Gå och lägg dig och fortsätt minnas. Eller påbörja ett helt nytt minne. Du har nu testat något dyrare müsli och rismjölk med minnen. Stort grattis.
Motsatser
Skrivet av Emil
På torsdag ska jag ju vara gäst i Hyllad! Christoffer Jonzons fina klubb på Babel i Malmö. På ett märkligt sätt känns det som om jag ska vara med i Grillad! även om det borde kännas som motsatsen. Fast det är ju inte motsatsen. Motsatser är inte alltid vad man tror.
Motsatsen till kärlek har ju visat sig inte vara hat utan likgiltighet, motsatsen till svart är ju inte vitt utan limegrönt enligt de senaste larmrapporterna. Och motsatsen till lycka är, hör och häpna, inte olycka utan en fransk blåmögelost som heter Madame et Monsieurs.
På det sättet är motsatsen till konceptet Grillad! kanske inte Hyllad! utan snarare Namedroppad! En klubb där man läser upp alla namn i telefonkatalogen från pärm till pärm.
Jag gick in på www.testa-din-motsats.com för att se vad som var min motsats. Efter att ha fyllt i formuläret visade sig min raka motsats vara en astrolog som levde i Portugal på 1600-talet som hette Carlos Puyaô. Och till min stora oro verkade han vara helt underbar! För att kolla om det stämde fyllde jag i åt min kompis Erik, vars motsats visade sig vara världens största pepparkaka i guiness rekordboks utgåva från 1986. Och det stämmer ju.
Så jag rekommenderar er alla att testa. Men bli inte alltför nerslagen om din motsats är fantastisk. Man kan alltid utvecklas, om än bara en smula. Du kanske är en så kallad höstblomma, vem vet.
Konst
Skrivet av Emil
Jag var på en utställning igår på Malmö konsthall. På en piedestal låg en halväten rostad macka. Jag är fortfarande omskakad!
Men det var ändå inte i närheten av första utställningen jag besökte där för några år sen. Då hade konstnären använt den enorma konsthallen och dess resurser till att ställa ut: Ingenting. Hela lokalen var tom under den tre veckor långa utställningen. Inte ens en rostad macka. Lite i samma anda som Becketts pjäs ”Breathe” där en person andas i 30 sekunder. En riktig helaftonsupplevelse!
Tur då att det vardagliga livet sjuder av konst och dramatik. När jag gick en promenad längs kanalen förra veckan hörde jag en man skrika upprört och desperat till en kvinna som gick några meter före:
Vem är det som har gåshud? Du eller jag?
Sportkrönikan
Skrivet av Emil
Jag måste varna känsliga läsare för att den här rapporten kan handla en hel del om idrott. Och jag måste varna känsliga idrottare för att den kan handla om en hel del annat också.
Halva vinter-OS är nu avverkat och därför är det läge på en halvtidskrönika. Jag måste börja med att komma ut ur vintergarderoben och avslöja att jag älskar OS och följer det slaviskt. Varför vet jag inte säkert, det kan vara något fel i min barndom, men det kan också vara något helt rätt i min barndom.
Det har varit en del fantastiska sändningar från SVT. Ta bara han som är expertkommentator i längdskidor. Hans röst är så underbar. Jag vill umgås med honom, jag vill gå långa promenader med honom, jag vill att han expertkommenterar min vardag med sin sköna röst.
Men det finns självklart en del skavanker med spektaklet också, som gör att man inte helt förbehållslöst kan luta sig tillbaka hela tiden:
I damenarnas sprint i skidskytte vann Kuzmina från Slovakien. Hon har inte haft några toppresultat under säsongen, hon har varit skadad och legat runt plats 40 i världscuptävlingarna. Och så vinner hon plötsligt OS-guld. Från ingenstans! Direkt börjar svenska medier, svenska ledare och svenska folket viska, prata och ropa om doping! Hon är ju född i Ryssland dessutom, Kuzmina, hon måste vara dopad, det såg man ju.
Samtidigt: I herrarnas jaktstart i skidskytte vann Björn Ferry från Sverige. Han har inte haft några toppresultat under säsongen, han har legat runt plats 40 i världscuptävlingarna. Och så vinner han plötsligt OS-guld. Från ingenstans! ”Vilken bragd!” ”Vilken fighter!” ”Som han har kämpat för det här”. Inte ett ord om att han måste varit dopad!
För svenskar är per definition inte dopade, har aldrig varit och kommer aldrig att bli.
Jag säger inte att man ska misstänka Ferry för doping, tvärtom säger jag att man inte ska misstänka Kuzmina heller. Hennes barn sa till henne när hon åkte hemifrån: Kom hem med tre medaljer, mamma. Det kan mycket väl gett henne den där extra lilla drivkraften att vinna. Eller att dopa sig. För man vet ju hur dom är. Inte som oss.
Den svenska nationalismen kanske inte är så högljudd och jobbig som i USA och Frankrike, men den är så djävulskt självgod och präktig. ”Vi kanske inte är bäst i världen, men vi är minsann ärligast och renast”. Säger ingen. Men så står det mellan raderna så fort det drar ihop sig till OS eller VM. Det kan vara lite ruggigt. Subtilt ruggigt.
På samma självgoda sätt har svenska medier hånat Norge för att de haft med sig ett antal psykologer i truppen. Jag fattar inte premissen för hånet? Första dagen i OS dog en rodelåkare, mängder av utövare skadar sig allvarligt under det som ska vara deras stora stund i livet, vissa har, som Helena Jonsson, plötsligt totalmisslyckats och känner en hel nations besvikelse på sina unga axlar. Det är väl i så fall asbra att ha med ett par psykologer eller något, vad man nu vill ha. Att förlöjliga själva företeelsen, vilket främst många manliga skribenter i svensk media gjort, har något sjukt självgott, farligt korkat och inte minst macho-präktigt över sig. Så hissnande konservativt och reaktionärt att se det som en svaghet. Har vi inte kommit nånstans?
Apropå macho: Jag minns när jag började prenumerera på Stockholms Fria Tidning för några år sen och hur jag hoppade till av förvåning och glädje när det stod ”Herrishockey” som rubrik. Men så långt har det inte kommit i OS-sammanhang. Det är fortfarande ishockey och då är det herrar som spelar, och så finns det damhockey.
Och när det nu blivit väldigt många ojämna resultat och utklassningar i damernas hockeyturnering, eftersom det ännu inte finns en bredd bland länderna, höjs röster för att den ska tas bort från OS-programmet. Aldrig att någon skulle föreslå att ta bort någon herridrott av det skälet eller något annat skäl heller för den delen. I herrishockeyns begynnelse och fram tills för inte så många år sen var det precis samma ojämnhet mellan nationerna. Jag minns när jag var liten och Sverige förlorade mot Sovjet med 10-1. Ingen tyckte att man skulle ta bort herrishockey ur programmet. Man utgick väl från att ryssarna var dopade.
Jag inser och erkänner att jag lever i en bubbla. I min umgängeskrets finns inte så många rasister, nationalister eller sexister eller folk som tycker det är svagt att söka hjälp hos psykologer. Men ibland, när man kollar på OS, blir nerslagen på stan eller läser kommentarerna på artiklar på nätet, får man en aha-upplevelse. Eller nähä-upplevelse. Det är då man inser varför man fortfarande skämtar om, slåss mot och skriver om självklara saker som inte är så självklart.
Herregud, nu missar jag curlingen!