Sidor
RSS Feed
Frekvent askade frågor
Skrivet av Emil
Eftersom inte alla läser kommentarsvaren på de gamla inläggen, så tänkte jag ta upp fem av de mest urgenta frågorna som jag får på mailen och i kommentarerna samt live:
1. Vad gäller Mellansnack och spotify så pratade jag med min förläggare. Spotify lägger inte ut ljudböcker. Mellansnack finns på motsvarigheten Storytel. Men kanske mitt skivbolag och förlag tillsammans hittar en lösning för spotify. Annars finns ju Mellansnack på hemsidan och inte minst på cdon och sånt sålänge.
2. Frågor om biljetter och liknande kan jag tyvärr inte svara på. Det är aldrig jag som har hand om det där. På www.riksteatern.se/emiljensen finns de flesta länkar man behöver för detta. I många städer har det som sagt blivit väldigt utsålt långt i förväg. I andra inte.
3. Åldersgräns är det aldrig utom av nån konstig anledning i Göteborg. Jag beklagar det jättemycket och förstår verkligen upprördheten hos er som mejlat och gör allt jag kan för att få till en extra spelning där inte ålder, kön, ras, art eller planettillhörighet spelar någon roll.
4. På frågorna om jag inte ska spela i den eller den staden nu i höst, så kan jag bara hänvisa till turnéschemat. Fram till 29e november så kommer det inte tillkomma så mycket mer, därefter får vi se, då kan allt hända – och kommer också att göra det.
5. Och viktigast av allt: Helt sant, Lina, Rat Race hette destination gotlands senaste succéfilm!
Nu är jag äntligen i Linköping, Sveriges Adelaide.
Städer vs människor
Skrivet av Emil
Nu när jag i detta nu lämnar Jönköping fick jag ett starkt minne från när jag kom hit under cykelturnén. Då kom jag via höjderna norr om stan. Det var början av sommaren och det skymde precis och alla ljus och lyktor hade tänts och Jönköping såg så enormt stort ut där nere vid havskanten (vätterns strand). Jag minns att jag tänkte: Detta måste vara Sveriges största stad, nån har räknat fel!
Så känns det inte när man är inne i själva stan, men från rätt håll är det mäktigt!
Lite som vissa människor man träffar. Från rätt vinkel är dom andliga giganter. Men kommer man för nära känns dom mer som ett villasamhälle.
Fast så finns det ju tack och lov dom som är precis tvärtom. Man går in i den andefattiga stugan och där inne ligger mexiko city och puttrar.
Jönköping
Skrivet av Emil
När jag var liten fanns det en tecknad film som handlade om ett barn som vaknade för tidigt och gick upp och upptäckte hur stan föll på plats. Alltså, som att det alltid var kaos på natten och alla byggnader och grejer på stan var helt i oordning och aldrig föll på plats förrän precis när alla vaknade. Det var inte meningen att barnet skulle se detta så alla lyktstolpar och sånt jagade barnet genom gryningen. För att ”tysta” det.
Lite så känns det i Jönköping. Hela stan är en byggarbetsplats – eller är det bara jag som vaknat för tidigt? Det enda som är ute är en massa lyktstolpar och lyftkranar. Som rör sig hitåt.
Därför skriver jag detta nu så att ingen ska kunna tysta mig.
Jag undrade ju i förra inlägget hur det var med publiken ute i Älmhult och Skillingaryd. Och den fanns! Det komiska var att Älmhultspubliken till stor del bestod av Växjöbor och Lundabor och i Skillingaryd hade folk åkt från bland annat Linköping. Det är ju ännu roligare. Normalt sett brukar ju folk åka från den mindre orten till den större. Det här turnén är nån slags demokratisk process för att skipa rättvisa för alla bybor som en själv. Så ska jag marknadsföra den. Länge leve efterkonstruktionen!
Småland
Skrivet av Emil
Efter tre sköna dagar i Växjö med föreställningar och workshops och allt ska jag nu in i den kanske mest spännande delen av turnén. Förra hösten minns jag att det var Stockholm, Göteborg och Uppsala i början av turnén. Nu är det Älmhult, Skillingaryd och Gnosjö på gång! Det är ju orter jag aldrig uppträtt i tidigare, så det ska bli skitintressant att se om jag har någon publik i detta det innersta av det inre Småland.
Man vet aldrig. Och man vet ju också att man aldrig vet. Jag kommer aldrig glömma när jag under cykelturnén spelade i lilla lilla Fengersfors i innersta Dalsland och folk gick man ur huse! Jag tror 110% av befolkningen var där! Då fattade jag att man aldrig vet. Sen dess har jag inte vetat mycket.
Det är alltid fint att komma tillbaka till Växjö. Jag satt och kom fram till att nästefter mina hemmastäder Stockholm, Malmö och Visby så är Växjö den stad jag spelat i flest gånger genom åren. Sånt kan man sitta och räkna ut när man åker lite för mycket tåg en höst! Hursomhelst känns det ganska hemtamt att gå genom den här stan och nästan lite att resa bort att åka härifrån nu.
Tack för kommentarer, gästboksinlägg och inte minst alla fina mail! När saker är lite svåra i det övriga livet, vilket dom ju kan vara ibland, så ska ni veta att det värmer i hjärtat extra mycket. Det värmer förstås i hjärtat även när allt är på topp. Men då är det ju i regel redan ganska varmt i hjärtat. Men det finns alltid plats för mer värme. Värme rör sig ju som bekant uppåt. I bästa fall kan det bli varmt i hjärnan också. Och där sitter magkänslan.
Najs husarrest
Skrivet av Emil
En av de många bästa sakerna med Riksteatern är att de tillhör de få i världen som verkligen följer fackliga avtal. Därför får man inte ha hur många föreställningar som helst under en period och man får heller inte resa hur mycket som helst. Vilket gör att man vissa dagar MÅSTE vara i en viss stad utan att uppträda. Som en husarrest, fast najs.
Min najsa husarrest har jag nu haft i Kalmar. Sveriges svåraste stad att hitta i. När man först kommer till Kalmar tänker man att det är som Manhattan ungefär. Fast lite lägre byggnader. Samma till synes logiska rutsystem av raka gator. Men det är nåt som hela tiden oroar. Som en klump i magen, fast på riktigt. Det är som att den här helt logiska, närmsast kvadratiska, innerstaden hela tiden rör sig, som att själva stan roterar.
Och det verkar som att alla Kalmarbor levt med detta så länge att dom har vant sig. Det är inget man talar om längre. Inget man tänker på längre. Varje gång det kommer en utböling och går vilse, ler infödingarna, knappt märkbart, mot varandra, som för att bekräfta en uråldrig kunskap som ingen utomsocknes kan tillgodogöra sig. Som för att säga: Låt honom gå vilse, han kommer aldrig att förstå.
Fast jag kanske bara är paranoid.
Eller?
Nu drar jag till Växjö. Sveriges Bronx.
Varma Kalmar
Skrivet av Emil
Ikväll körde jag i Kalmar. Varmt och intimt blev det fanimej. Fläktarna hade pajat på teatern så det blev varmt som i en bastu. Kanske 40 grader. (Inte mycket till bastu, men jävligt varmt för att vara en teater) Och med extranummerna inräknade var kvällens föreställning en och en halv timme lång. Dessutom var det fullsatt, tätt mellan stolarna, lågt i tak och starka spotlights och ni kan ju bara föreställa er hur olika människors svett rann. Somrigt! Härligt!
Sista låten var som att spela i en varm källa på Island. Under vattnet. Kanske var det så Björk gjorde sin första platta.
Här är recensionen av turnén. Jag bryr mig ju normalt sett inte om recensioner, men det är ju i det här fallet mer fråga om en vetenskaplig framläggning av fakta tycker jag:
http://www.barometern.se/noje_o_kultur/en-ordkonstnar-som-beror-med-bade-skratt-och-sorg(1534109).gm
Rester
Skrivet av Emil
Inatt jag drömde att Hjärup, den lilla gudsförgätna by jag växte upp i, hade blivit en lika gudsförgäten världsmetropol med enorma grå skyskrapor. Tänk en blandning mellan DDR och Bangkok. Hjärup var Europas största stad och hade 30 miljoner invånare.
Så långt var ingenting konstigt, städer växer ju, det har hänt förr. Livet förändras. Panta rei. Man kan inte stiga ner i samma flod två gånger. Sommaren är kort. Etc. Nej, det märkliga var att det inte var någon skillnad att gå omkring där. Att gå runt i världsmetropolen var precis lika tomt och ödsligt som jag minns att det var att gå runt i byn.
Den tråkigaste formen av drömtydning jag stött på är att man ska se alla och allt man möter i sina drömmar som olika sidor av sig själv. I så fall är jag numera en 30miljoners tom och ödslig öststatsdeppig stad. Jag kollar efter i detta nu. Vänta en sekund. Nej, det är jag inte! Gud vad skönt.
Den nästtråkigaste är väl Freuds gamla klassiker att drömmar bara är en bearbetning av dagsrester. Men eftersom det enda jag gjorde igår var att kolla på romantiska komedier på gotlandsfärjan så fattar jag inte hur Hjärup kommer in i bilden? Hjärup är ju sist av allt romantiskt och nästsist av allt komiskt.
Nej, jag har alltid upplevt det som precis tvärtom. Och det är ju detta inlägget ett levande bevis på: Dagen är en bearbetning av drömrester.
Färjan
Skrivet av Emil
Tack Visby för en underbar premiärhelg. Perfekta arrangörer var det, härligt med publik blev det, bra ljud lät det och fint väder uppstod.
Till min glädje kom det inte mindre än sju fina hela vägen från Stockholm som på olika sätt jobbat med produktionen och det kändes skönt. När man gör en sån extrem soloturné och så extrem lång dessutom är det så bra att bli påmind om att själva produktionen är långt ifrån ensam. Att man är en del av en större helhet. Världsanden. Brahman. Riksteatern.
Under helgen har jag flera gånger slagits av varför jag flyttade till Visby för några år sen. Det finns så många anledningar att flytta dit. Idag slogs jag av varför jag flyttade därifrån för några år sen. Det finns egentligen bara en anledning att flytta därifrån. Båtarna. Att bo på Gotland funkar som bäst så länge man håller sig på ön.
På båtarna är det till exempel obligatoriskt att kolla på romantiska komedier. Överallt på båten finns minst en monitor riktad mot dig. Och så är det ju, så fort man ser lite rörliga bilder så tappar man intresset för allt annat. Man kan inte läsa, inte skriva, inte tänka; bara kolla på romantiska komedier.
Idag var det nån slags romantisk actionkomedi som var så värdelös att jag fick skitkonstiga hjärtslag och var tvungen att gå fram och tillbaka med händerna på ryggen som professor Balthazar. Då fattar ni vidden.
Tyvärr har jag glömt vad den hette – eller rättare sagt jag släppte aldrig in det i min selektiva perception – så tyvärr kan jag inte säga vad det är ni ska undvika. Men om ni börjar få konstiga hjärtslag och blir tvungna att gå som professot balthazar så vet ni vad det är ni kollar på. Och säg då inte att jag inte varnade er.
Genrep
Skrivet av Emil
Fan va trevligt med bloggen igen, med kommentarer och grejer, det känns som på cykelturnén fast utan cykel. Det vill säga inte så likt kanske. Men ändå. En skön känsla är det i alla fall och dom växer inte på träd.
Nu är jag på självaste Gotland. Imorgon kör jag ett öppet genrep på teatern. Det har jag nästan aldrig gjort. Det kan verkligen bli hursomhelst. Det kan allt.
Fredagen och lördagen i Visby är sen i stort sett fullbokade så imorgon är en chans för den som inte har biljetter. Jag får fler och fler mail från människor runt om i landet som inte lyckats få tag i biljetter i sin stad för att dom är slut, så snälla boka i förväg om ni vill gå i höst – det känns så frustrerande att få dessa mail och inte kunna göra något!
Ni i Kalmar får ju en ny chans i Nybro veckan därpå. Det tar bara 10 minuter med tåg har jag fått veta. Bor man i Norrland är det INGENTING. Bor man på östra Island är det INGENTING. Bor man i Andorra är det JÄTTELÅNGT. Bor man i Nybro är det som att åka till Kalmar.
Idag gick jag runt i Visby och fattade varför jag bodde här för några år sen. Jag sa till mig själv att jag förstod mig. Och jag nickade tillbaka. Sen la jag armen om mig själv och gick vidare i solnedgången.
September
Skrivet av Emil
Idag åker jag till Hotland. Vilken rivstart. Jag vill inte ändra en sån skön felstavning. På torsdag blir det öppet genrep, på fredag premiär och på lördag sista föreställningen. Sen lämnar jag ön. Så flyktigt är allt såhär på höstkanten. Visby är som allra bäst i september.
Hela denna vecka har jag varit här i Stockholm och repat på riksteatern. Jag bor i en liten lägenhet precis vid Södra teatern. Stockholm är helt klart som allra bäst i september. Innan dess var jag på Island. Island är definitivt som allra bäst i september. För att inte tala om Berlin, New York och Piteå.
Hela världen är som bäst i september, det är sjukt att man inte förlänger den. Månaden alltså. Och världen med för den delen.