Sidor
RSS Feed
Öland
Skrivet av Emil
Idag har jag varit på självaste Öland för första gången sen jag var liten och var där på 1900-talet. Det var en perfekt dag som Lou Reed brukar säga. För det första var det en strålande solig höstdag, för det andra var det en skitfin liten by och för det tredje var det en astrevlig folkhögskola jag besökte. Befolkad blott av konstnärliga och sköna människor.
Den låg i Skogsby, där det i stort sett bara fanns några enstaka villor, nån gård, en affär och – EN STRIPPKLUBB! Som dessutom hade öppet alla dagar. Hur är det möjligt? Hela byn var emot den, hela Öland var emot den, till och med McDonalds var emot den, eftersom ägaren – MacDragan – använde en logga som liknade deras. Ingen går rimligen dit – ändå håller den öppet varje dag. Hur går det ihop?
Förutom Kafé Absolut Nöje (som den hette, vilket också gjorde att Absolut Vodka var emot den!) var Öland sig likt sen jag var där senast. Trots att jag bara var där i all hast idag hann jag ändå få en hel del starka minnen från när jag var där senast: Jag minns när jag var femton år och tältade med Sven i en kohage utanför Borgholm och en ko stack in huvudet och slickade på vår bandspelare. Vi hade en dunk med fem liter Aurora, svartvinbärs-starkvin, som vi tryckte i oss och vi åt vetelängd och drack passionsfruktsläsk till frukost varje dag. En riktig hälsoresa. Starka minnen, suddiga, men intedestomindre starka.
Appropå passionsfrukt så måste jag tacka Nybro för finaste presenterna igår, det är inte varje dag man får så PERFEKT mogna passionsfrukter. Och det är inte varje dag man får en så PERFEKT skriven fördjupningsuppgift om ens egna låttexter. Hade jag varit lärare hade jag infört ett helt nytt extra toppbetyg för den. (förutom att jag förstås hade avskaffat hela betygssystemet till att börja med) Så tack för allt, inte minst Amanda och Alicia.
Nu ska jag ha min första Skånespelning. I Malmö? Nej. I Lund? Nej. Helsingborg? Nej. Hässleholm? Nej. Kristianstad? Nej. Landskrona? Nej. Ystad? Nej. Trelleborg? Nej. Men nu finns det ju inga fler Skånska städer kvar, Emil? Nej, precis, och vem sa att jag skulle spela i en stad? Denna turnéns vägar äro outgrundliga. Jag fortsätter min kamp för de små orternas kulturliv med att lite självgott själv komma dit. Imorgon spelar jag i självaste SJÖBO!
Falafel och Skägg
Skrivet av Emil
Efter fyra veckor på resande fot är jag hemma ett par dagar. Jag har redan tryckt i mig två falaflar, som den malmöklyscha jag blivit efter ett par år här nere. Jag kommer dock aldrig skaffa sånt skägg som kanske 99.98% av alla män mellan 18 och 42 har i Malmö. Hur blev det så och varför? Dessutom ger det ett extra helvete för alla oss som lider av dyspagnosi, alltså som dyslexi fast med ansikten, alltså att man omöjligt kan känna igen människor, i synnerhet inte om alla har likadana skägg. Jag kan gå fram till nån med Malmöskägg och tro att det är en av mina närmsta vänner och krama om den och säga ”guuud vad länge sen” och åter trycka den hårt och tenderly mot min egen kropp och när jag släpper taget går personen bara förskräckt iväg, som den främling det var. Och vice versa kan en främling med skägg komma fram och förgripa sig på mig innan jag fattar att det är en av mina bästa vänner.
Men förutom skäggproblematiken är det underbart att vara hemma ett par dagar. Inte minst att äta hemmafrukost. Att man ens har ett ord för hemmafrukost känns som ett tecken på att man har några hotellnätter för mycket per år. Ungefär som när man hade bott på Gotland ett par år och började kalla folk som inte bodde på ön för ”fastlänningar”. Eller när man hade varit vegetarian några år och börjar kalla sojakorv för korv och korv för köttkorv.
Och jag minns när jag började prenumerera på Stockholms fria tidning och dom skrev ”herrishockey” och ”herrfotboll” när det var just herrishockey och herrfotboll, men man var så van vid att det var normen, så man blev lite yr. Då kan det vara en riktigt uppfriskande norm-omskakare att vända på begreppen, långt bortom bara en lek med orden. Och när jag märker att jag börjat kalla hotellfrukost för frukost och frukost för hemmafrukost, så blir det lite av ett uppvaknande, att jag nog ska turnera lite mindre nästa år.
För borta asbra, men hemma asbäst.
Till alla unga Göteborgare
Skrivet av Emil
Göteborgsspelningen 30/10 är 22.00 och har av någon anledning åldersgräns. Tyvärr blir det ingen extraföreställning, jag har gjort allt jag kunnat för att få till en sådan, jag är jätteledsen.
Så alla unga Göteborgare som mejlat och så: Ni är helt enkelt välkomna till Varberg 11/10, där är det minsann ingen åldersgräns och det börjar 19.00. Tågen går fram och tillbaka hela kvällen och jag lovar personligen att ni som kompensation på plats får lite skivor och sånt som motsvarar resan, minst.
Det är det fanimej det minsta jag kan göra.
Och Varberg 11/10 är på Teater Halland och inget annat!