Sidor
RSS Feed
Våren och året
Skrivet av Emil
Idag börjar våren, rent teologiskt, därför lägger jag nu ut vad som sker i vår. Jag kommer ju som sagt bara uppträda i de få städer jag lyckades missa på höstens turné. Det blir därför självklart mycket av höstens föreställning, men med ett par små förändringar. De städer jag besöker äro följande:
Helsingborg 5/3 Dunkers Kulturhus
Uppsala 6/3 Reginateatern
Karlstad 21/4 Arenan
Norrköping 23/4 Crescendo
Två små Lundgrejer: Utöver dessa fyra regelrätta föreställningar är jag konferentier på en modevisning för ekologiska&rättvisemärkta kläder 21/3 på Mejeriet i Lund. Det kan ju vara spännande! Och jag gör också en kortare konsert under Lunds författardagar 26/3.
Till sommaren blir det blott ett par exklusiva festivaler och jag kan redan nu avslöja den första:
QUEERTOPIA 22-24/7 Norberg
Mer tillkommer förstås efter hand, men som jag tidigare sagt så kommer jag turnera väldigt lite detta året av flera skäl.
Tack för igår
Skrivet av Emil
Igår kväll blev jag så hyllad och bekräftad att jag nästan skäms idag! Det kändes lite som att ha fått vara med på sin egen begravning. På ett bra sätt alltså. Lite bröllop och begravning i ett. Det bästa av två världar så att säga. Tack Kristoffer Jonzon för att jag fick uppleva det, tack alla artister som förgyllde aftonen, tack för den goda maten och tack inte minst och allra mest publiken som var där och för alla helt sinnessjukt fina lappar jag fick i den lilla lådan.
Jag ska leva på det så länge jag lever. Dock icke enbart. Några mål mat om dagen ska jag även ta hjälp av. Appropå föda, många skriver och ber om tips. Varför inte testa detta:
Något dyrare müsli och rismjölk med minnen
Förberedelser: Lägg dig på sofflocket och kontemplera. Minns nåt – gammalt eller nytt minne. Whatever thrills you. Gå och handla. Köp en lite dyrare påse müsli och en liter rismjölk.
Tillagning:
1. Häll den något dyrare müslin i en skål.
2. Häll rismjölk på den något dyrare müslin.
Smaka av och ät upp. Gå och lägg dig och fortsätt minnas. Eller påbörja ett helt nytt minne. Du har nu testat något dyrare müsli och rismjölk med minnen. Stort grattis.
Motsatser
Skrivet av Emil
På torsdag ska jag ju vara gäst i Hyllad! Christoffer Jonzons fina klubb på Babel i Malmö. På ett märkligt sätt känns det som om jag ska vara med i Grillad! även om det borde kännas som motsatsen. Fast det är ju inte motsatsen. Motsatser är inte alltid vad man tror.
Motsatsen till kärlek har ju visat sig inte vara hat utan likgiltighet, motsatsen till svart är ju inte vitt utan limegrönt enligt de senaste larmrapporterna. Och motsatsen till lycka är, hör och häpna, inte olycka utan en fransk blåmögelost som heter Madame et Monsieurs.
På det sättet är motsatsen till konceptet Grillad! kanske inte Hyllad! utan snarare Namedroppad! En klubb där man läser upp alla namn i telefonkatalogen från pärm till pärm.
Jag gick in på www.testa-din-motsats.com för att se vad som var min motsats. Efter att ha fyllt i formuläret visade sig min raka motsats vara en astrolog som levde i Portugal på 1600-talet som hette Carlos Puyaô. Och till min stora oro verkade han vara helt underbar! För att kolla om det stämde fyllde jag i åt min kompis Erik, vars motsats visade sig vara världens största pepparkaka i guiness rekordboks utgåva från 1986. Och det stämmer ju.
Så jag rekommenderar er alla att testa. Men bli inte alltför nerslagen om din motsats är fantastisk. Man kan alltid utvecklas, om än bara en smula. Du kanske är en så kallad höstblomma, vem vet.
Konst
Skrivet av Emil
Jag var på en utställning igår på Malmö konsthall. På en piedestal låg en halväten rostad macka. Jag är fortfarande omskakad!
Men det var ändå inte i närheten av första utställningen jag besökte där för några år sen. Då hade konstnären använt den enorma konsthallen och dess resurser till att ställa ut: Ingenting. Hela lokalen var tom under den tre veckor långa utställningen. Inte ens en rostad macka. Lite i samma anda som Becketts pjäs ”Breathe” där en person andas i 30 sekunder. En riktig helaftonsupplevelse!
Tur då att det vardagliga livet sjuder av konst och dramatik. När jag gick en promenad längs kanalen förra veckan hörde jag en man skrika upprört och desperat till en kvinna som gick några meter före:
Vem är det som har gåshud? Du eller jag?
Sportkrönikan
Skrivet av Emil
Jag måste varna känsliga läsare för att den här rapporten kan handla en hel del om idrott. Och jag måste varna känsliga idrottare för att den kan handla om en hel del annat också.
Halva vinter-OS är nu avverkat och därför är det läge på en halvtidskrönika. Jag måste börja med att komma ut ur vintergarderoben och avslöja att jag älskar OS och följer det slaviskt. Varför vet jag inte säkert, det kan vara något fel i min barndom, men det kan också vara något helt rätt i min barndom.
Det har varit en del fantastiska sändningar från SVT. Ta bara han som är expertkommentator i längdskidor. Hans röst är så underbar. Jag vill umgås med honom, jag vill gå långa promenader med honom, jag vill att han expertkommenterar min vardag med sin sköna röst.
Men det finns självklart en del skavanker med spektaklet också, som gör att man inte helt förbehållslöst kan luta sig tillbaka hela tiden:
I damenarnas sprint i skidskytte vann Kuzmina från Slovakien. Hon har inte haft några toppresultat under säsongen, hon har varit skadad och legat runt plats 40 i världscuptävlingarna. Och så vinner hon plötsligt OS-guld. Från ingenstans! Direkt börjar svenska medier, svenska ledare och svenska folket viska, prata och ropa om doping! Hon är ju född i Ryssland dessutom, Kuzmina, hon måste vara dopad, det såg man ju.
Samtidigt: I herrarnas jaktstart i skidskytte vann Björn Ferry från Sverige. Han har inte haft några toppresultat under säsongen, han har legat runt plats 40 i världscuptävlingarna. Och så vinner han plötsligt OS-guld. Från ingenstans! ”Vilken bragd!” ”Vilken fighter!” ”Som han har kämpat för det här”. Inte ett ord om att han måste varit dopad!
För svenskar är per definition inte dopade, har aldrig varit och kommer aldrig att bli.
Jag säger inte att man ska misstänka Ferry för doping, tvärtom säger jag att man inte ska misstänka Kuzmina heller. Hennes barn sa till henne när hon åkte hemifrån: Kom hem med tre medaljer, mamma. Det kan mycket väl gett henne den där extra lilla drivkraften att vinna. Eller att dopa sig. För man vet ju hur dom är. Inte som oss.
Den svenska nationalismen kanske inte är så högljudd och jobbig som i USA och Frankrike, men den är så djävulskt självgod och präktig. ”Vi kanske inte är bäst i världen, men vi är minsann ärligast och renast”. Säger ingen. Men så står det mellan raderna så fort det drar ihop sig till OS eller VM. Det kan vara lite ruggigt. Subtilt ruggigt.
På samma självgoda sätt har svenska medier hånat Norge för att de haft med sig ett antal psykologer i truppen. Jag fattar inte premissen för hånet? Första dagen i OS dog en rodelåkare, mängder av utövare skadar sig allvarligt under det som ska vara deras stora stund i livet, vissa har, som Helena Jonsson, plötsligt totalmisslyckats och känner en hel nations besvikelse på sina unga axlar. Det är väl i så fall asbra att ha med ett par psykologer eller något, vad man nu vill ha. Att förlöjliga själva företeelsen, vilket främst många manliga skribenter i svensk media gjort, har något sjukt självgott, farligt korkat och inte minst macho-präktigt över sig. Så hissnande konservativt och reaktionärt att se det som en svaghet. Har vi inte kommit nånstans?
Apropå macho: Jag minns när jag började prenumerera på Stockholms Fria Tidning för några år sen och hur jag hoppade till av förvåning och glädje när det stod ”Herrishockey” som rubrik. Men så långt har det inte kommit i OS-sammanhang. Det är fortfarande ishockey och då är det herrar som spelar, och så finns det damhockey.
Och när det nu blivit väldigt många ojämna resultat och utklassningar i damernas hockeyturnering, eftersom det ännu inte finns en bredd bland länderna, höjs röster för att den ska tas bort från OS-programmet. Aldrig att någon skulle föreslå att ta bort någon herridrott av det skälet eller något annat skäl heller för den delen. I herrishockeyns begynnelse och fram tills för inte så många år sen var det precis samma ojämnhet mellan nationerna. Jag minns när jag var liten och Sverige förlorade mot Sovjet med 10-1. Ingen tyckte att man skulle ta bort herrishockey ur programmet. Man utgick väl från att ryssarna var dopade.
Jag inser och erkänner att jag lever i en bubbla. I min umgängeskrets finns inte så många rasister, nationalister eller sexister eller folk som tycker det är svagt att söka hjälp hos psykologer. Men ibland, när man kollar på OS, blir nerslagen på stan eller läser kommentarerna på artiklar på nätet, får man en aha-upplevelse. Eller nähä-upplevelse. Det är då man inser varför man fortfarande skämtar om, slåss mot och skriver om självklara saker som inte är så självklart.
Herregud, nu missar jag curlingen!
Helmut och Selma
Skrivet av Emil
Jag brevväxlade i flera år med ett underbarn från Österrike som hette Helmut.
Vad gjorde Helmut så speciell? På vilket sätt var han ett underbarn? Han var en ganska medelmåttig elev i skolan, han var lagom bra i matte, hyfsat engagerad i samhällsorienterade ämnen, han kunde, som de flesta andra, prata två språk i sexan, tyska och hjälplig engelska och därtill lite köksfranska. Han var tämligen bra på piano, men ingen virtuos och han var helt okej på schack. Inget märkvärdigt så långt alltså.
Men i och med att han brevväxlade med mig kunde han också några ord på svenska. Tiiisdag. Du måste soova. Jag är svejnsk. Var de tre grejer han brukade säga för att imponera på sina klasskamrater. Och som det imponerade! Inte bara på klasskamraterna – det imponerade än mer på hans lärare och skolledningen, så till den grad att han fick hoppa över tre klasser och började gymnasiet redan som tolvåring – han var ju dessutom född sent på året.
Och här uppstår det intressanta. Helmut blev liksom inmålad i ett hörn där han förväntades vara ett underbarn. Även i hemmet pressade hans föräldrar och syskon på. Hela Klagenfurt, där han bodde, började plötsligt utgå från att han var något alldeles speciellt. Folk bemötte honom annorlunda, nästan vördnadsfullt, och han fick undervisning av de mest fantastiska lärare, de största snillen Österrike kunde uppbåda. Visst är alplandet berömt för mindre sköna fenomen som Fritzl och Hitler, men glöm aldrig att även Mozart var Österrikare, där finns utan tvekan resurser i detta land, resurser som nu uteslutande satsades på min forne brevvän.
Och som ni säkert redan räknat ut, så skapade dessa omständigheter ett underbarn av Helmut. Som en självuppfyllande profetia. Av hårda studier, god hjälp och aldrig sinande resurser skapades precis det underbarn man förväntade sig att han redan var.
Och när jag nu för er avslöjar att det är självaste Helmut Benjamin Kolschreiber jag skriver om så är det nog många som hoppar till i favoritfåtöljen och sätter morgonkaffet i vrångstrupen och får borsta av smulorna från sockerkakan från pressväcksbyxorna. Ja, det var han och ingen annan jag pennfajtades med i mellanstadiet; ”Helmut den eminente”, ”Helmut den enastående”, ”Das Phenomen”, det världsgeni som i stort sett prenumererat på Nobelpriset senaste åren och vid det här laget lagt vantarna på alla kategorier utom fredspriset – hittills.
Ändå är det många som inte känner till vad det är Helmut ligger bakom för fantastisk forskning, innovationer och upptäckter. Hans persona som virrigt geni (något han lärde sig att spela av de kulturproducenter som jobbade dygnet runt med hans varumärke) är mer känt än hans otroliga forskningsresultat. Här är ett axplock av vad min gamla brevvän åstadkommit genom åren:
Ni har väl hört ”Alla känner alla i sex led”? Alltså, upptäckten att hela jordens befolkning känner varandra i bara sex led. En svindlande tanke första gången man hör den. Men vem kom på detta? Helmut. Vem kom på att man kan kalla internet för ”nätet”? Helmut. Och oftast när ni läser i tidningen ”Dom har ju kommit fram till att…” så är det i regel Helmut som åsyftas. Det är Helmut som har kommit fram till det. Det är Helmut som är ”Dom”.
Helmuts yngsta syster, Selma, var däremot helt ointresserad av vetenskapliga studier och ägnade istället hela sin barndom åt andlighet och meditation. Hon blev först i Österrike att uppnå Nirvana innan tolv års ålder. Så när ni hör uttryck som ”Det regnar” eller ”Det är natt” och undrar vad ”det” är, så är det Selma som är ”det”. Selma är natt. Selma regnar.
Lördag
Skrivet av Emil
Imorgon är en annan dag lyder ju det djärva talesättet som sällan stämmer. Men sannerligen, vilken annan dag det är imorgon:
Det är tibetanskt nyår, järntigerns år 2137 börjar, OS rivstartar med damernas sprint i skidskytte och dessutom är det självaste alla hjärtans afton. Allt på samma dag. Det skulle fan inte förvåna mig om det dessutom är långlördag i nån mellansvensk småstad!
Så gott nytt tibetanskt år, grattis till guldet (nån får det), strålande långlördag och sist men inte minst; ha den äran på alla hjärtans afton!
Pussåkram/Emil
Sitt aldrig ner!
Skrivet av Emil
Idag kom dråpslaget, sista spiken i hälsokistan. I morgonsofforna kunde vi höra en tillsynes trovärdig expert säga det vi fruktade mest: ”Det är farligt att sitta stilla även om man motionerar i övrigt”. (i stort sett ordagrannt så!) Det spelar alltså ingen roll hur mycket du motionerar och rör på dig, sätter du dig och vilar ett par timmar efteråt så är det ute med dig i vilket fall! Du måste vara i ständig rörelse, annars… Ja, annars vad? Det fick man aldrig veta, men det var säkert någonting riktigt ruggigt, något underförstått extremt negativt som händer med dig om du sitter stilla en stund. Jag vill inte ens tänka på vad som kan hända. Det kanske redan har hänt!
Det här är ju extra skrämmande om man reser mycket i arbetet. Särskilt för den som kör bil. Ett tips är att stå upp med överkroppen upp genom solluckan. Åker du tåg är det bara att gå rastlöst fram och tillbaka mellan vagn 1 och vagn 6. Stannar du till och äter i bistron, så ät stående för guds skull. Jogga på stället. För dig som flyger, gå ofta på toaletten, gör miner som visar att du har urinvägsinfektion, så ingen misstänker att du gör det för att undvika någon abstrakt farlighet som vi inte riktigt vet vad det är än. Vid start och landning kanske de tvingar dig att sitta ner, men du kan alltid röra på axlarna och göra lite armarna-uppåt-sträck-övningar. Och se till att röven inte riktigt ligger an mot sätet. För då sitter du ju inte, per definition. Svårast av allt kanske är för dig som tar taxi; ligg i baksätet och gör armhävningar.
Har du ett arbete där du sitter mycket? Ha inte det. Sitter du i rullstol? Gör inte det. Är du passionerat intresserad av grejer där du måste sitta mycket? Var inte det. Och glöm inte: Om du inte kan, inte vill eller inte orkar resa dig kan du alltid lägga dig i fosterställning och kallsvettas. Det är helt ofarligt.
Politiska färger
Skrivet av Emil
Igår uppträdde jag på ett hotell där årets Miljömäktigaste person skulle utses. Vann gjorde Maria Wetterstrand till min stora glädje, framför nominerade pampiga män som var chefer, professorer, vds och ordföranden i olika organisationer och företag. Fint det!
Jag har inte träffat Maria W innan, men vi möttes av en slump idag igen och pratade en del. Man vet ju aldrig vem som är schysst bland våra makthavare. Jag har ju mött ganska många genom åren i olika sammanhang och man har aldrig en aning i förväg. Gunnar Hökmark, den till synes iskalla moderaten till exempel, träffade jag en gång i Nyhetsmorgon och han var skittrevlig och varm. Och ibland blir man lika besviken åt andra hållet så att säga.
Därför är jag så glad att Maria W var precis så trevlig som man tror och hoppas. Det gjorde mig ännu snäppet grönare i mitt rödsvartgröna hjärta. Och homo-rosa, feminism-lila och queer-regnbågsfärgat också förstås. Precis där ligger jag, rent politiskt. Varför finns inga såna små stjärnor att köpa på Kafé 44 eller Glassfabriken bland all fräsig politisk merch? Svartrödgrönrosalilaregbågsfärgad. Det hade ju dessutom varit snyggt. Och lagom begripligt.
Men vilken ism skulle en sån stjärna isåfall representera? undrar en stjärntillverkare som sitter och läser vad jag skriver, och är lite sugen på att börja masstillverka. ”Nyanserad allmän extremism – för en mångfasetterad revolution: The holistiskt paradigmskifte”-stjärna. Är väl ett bra och catchy namn?
Vilse
Skrivet av Emil
Idag är jag äntligen i Stockholm, sitter på multikulti och lyssnar på vad som kan vara en Rumänsk Tom Waits. Undrar vad det är för skiva, men jag pallar inte ta reda på det. Jag är plötsligt trött på att kunna ta reda på allt. Jag satt härom dagen och youtubade gamla barnprogram och tänkte som en riktig knuda ”Det är ju fantastiskt att vad man kan hitta”. (Jag vet inte om jag till och med tänkte ”här på nätet” men det kan jag ju bara inte ha gjort!)
Hursomhelst så har det plötsligt tagit stopp. Jag tycker inte det är fantastiskt. Jag vill inte hitta saker. Jag vill gå vilse. Bokstavligt, bildligt och biologiskt.