Sidor
Länkar
RSS Feed
Arkiv
Senaste kommentarer
Upphovsrätt för det inre
Skrivet av Emil, 10 februari 2010
Kärt barn har många namn. Idag läste jag i tidningen om en som själv hade lagt sig till med nya namn under många år och numera hade inte mindre än 48 förnamn registrerade. Där kan man snacka om kärt barn!
Själv känner jag att det börjar bli dags att anta en ny pseudonym och släppa några skivor i hemlighet innan nästa egna släpp. Alltså ”egna” i betydelsen i eget namn. Ingenting i världen är ju ens egna egentligen. Egendom är ju, som Krapotkin lärt oss, stöld. Att släppa en skiva betyder ju att man släpper den. Men så länge man har låtarna i huvudet däremot, då tillhör dom en. För att förklara min tankekedja för alla er läsare som är hinduister, så kan man ju säga att det är lite som att låtarna tar steget från Atman till Brahman.
Jag tycker det är synd att diskussionerna kring upphovsrätt har kommit att handla så mycket om material som släppts och så lite om det vi har i huvudet. Det är ju värre med telepati – när folk går in i ens huvud och lyssnar på de låtar man inte ens har spelat in. Där skulle jag gärna se en betydligt strängare lagstiftning.
För att reglera detta krävs det ju ständiga kontroller av vad som rör sig i huvudet hos folk och framför allt vad som rör sig mellan huvudena på folk. Eftersom konsultyrket snart har spelat ut sig självt – vi behöver inte fler råd nu, bara tänka efter lite själva – skulle alla arbetslösa konsulter kunna ägna sig åt att kolla vem som är inne i vems medvetande och rotar, som telepati controllers.
Yrken kommer och yrken går. Dagens barn vet inte vad en Fyrvaktare eller Fluortant är. Morgondagens kommer att förundras över yrken som Jägare, Kung och Barista. Telepati Controller däremot kommer att vara ett självklart yrke för de barn som konceptueras as we speak.
Genetisk Tennis
Skrivet av Emil, 5 februari 2010
Jag fortsätter bjuda in hästskribenter (gästskribenter that is) här på sidan. Idag är det en ganska rörande historia som bygger på en autentisk upplevelse.
Tennis – en essä om evolutionen
Vi har spelat tennis i släkten ända sen 1200-talet före kristus. Så till den grad att evolutionen gjort att jag föddes med en fantastisk förstaserve. Problemet är bara att jag inte förvaltat den. Och inte tennisen överhuvudtaget. Så redan nästnästa generation, mina barbarn, kommer att behöva nöta såväl backhand som forehand. De kommer att födas tillbaka till ruta ett och växa upp som vilka tennisdyslektiker som helst. Så snabb är evolutionen när det gäller just tennis.
Det är de gamla tennisgenerna som gör att jag reflexmässigt springer fram till nät när jag gjort ett bra slag. Eftersom jag inte spelar tennis så sker detta istället i vardagslivet. Är jag till exempel på en bra spelning på en sommarfestival så rusar jag plötsligt fram mot kravallstaketet för att slå en volley. Detta sker helt undermedvetet. På samma sätt om jag blir kär, då tror hjärnan att jag hela tiden slagit en kanonserve, vilket gör att jag springer runt på stan fram till olika nät. Det är jättejobbigt, inte minst att samtidigt försöka få kontakt med den man är kär i.
Jag föddes även med att räkna 0-15-30-40-game. Därför hade jag enorma problem i skolan att lära mig elementär huvudräkning. Att 15 kommer efter 0 är inristat i mitt DNA så när jag säger 1-2-3 går jag emot hela mitt väsen, hela min personlighetsprogrammering.
På detta sätt har jag alltså en tennisdrift som är lika stark som min dödsdrift och sexualdrift. Detta trots att jag inte ens gillar tennis! Så man kan ju förstå vilken outtömlig källa till ångest en sådan inre konflikt ger upphov till.
Rent utseendemässigt har mitt arv inte påverkat mig nämnvärt. När jag blir nervös i utsatta situationer kan jag rodna i ansiktet. Men till skillnad från många andra så antar jag en röd färg som är en rest från det röda tennisgruset, lite mer kopparröd än vad folk vanligtvis upplever när de blir generade. Detta har vi haft i släkten ända sen renässansen.
Annars ser jag ut som alla andra och de flesta tänker inte ens på min genetiska avvikelse. Att jag går i vita tennisshorts året runt kan ju lika väl handla om någon form av störning som jag har skaffat mig i mitt egna liv så att säga.
Jag hoppas att den här texten kan inspirera andra människor att ta reda på varför dom är som dom är. Evolutionen handlar inte bara om att fly från sabeltandade tigrar. Den handlar lika mycket om racketsport, dåliga raggningsrepliker och jakten på den perfekta auberginen.
Avslutningsvis, en mycket dråplig egenskap som kom att ärvas; John Marshall började studera evolutionslära i Konstantinopel på 850-talet. Såväl döttrarna som sönderna fortsatte hans studier. Och i rakt nerstigande led fortsatte evolutionsstudierna i släkten Marshall ända fram till 1920-talet. Då föddes Justine Marshall i Belgien. Och Justine föddes med glasögon! Tusen år av hårda studier i evolutionslära hade förändrat evolutionen så till den grad att naturen på egen hand gjort sig redo för nästa generation av studier!
Fantastiskt, om ni frågar mig. Men det gör ni inte, för jag omkom olyckligt i en lavin 1986. Varför jag inte sprang från snön? Jag trodde förstås det var tennisbollar.
Är du vaken?
Skrivet av Emil, 2 februari 2010
Är du en sån som sover dåligt? Då kan du trösta dig med att det finns dom som är dåliga på att vara vakna. Eller att vara vaken dåligt som det heter inom vakenforskningen.
- Så länge jag sover är det inga problem, men när jag är vaken är jag orolig och får obehagliga hallucinationer, säger Amanda, 23 år.
Filip Ougounidis, vars pappa är från Grekland, även om det inte spelar någon roll här, har också problem.
- Jag är vaken skitdåligt. Jag kastar mig fram och tillbaka och det kliar och jag får aldrig nån riktigt djup vakenhet.
Just att vara vaken lätt är ett av de vanligaste störningarna i vakenhet. Filip fortsätter dystert, men utan tyngd:
- Min vakenhet är så lätt att tillvaron ibland känns som en heliumballong. Som att nån bara släpper mig och så svävar jag bort utom synhåll. Det kan verka vackert och luftigt, men det känns bara avlägset och futtigt. Livet glider mig liksom ur händerna.
En annan vanlig vakensvårighet är olika känslor av vanmakt.
- Ibland när jag är vaken och ska springa, så är det som att allt går i slow motion, säger Agnes Radwanska. Fruktansvärt obehagligt. Särskilt om jag är jagad av någon, vilket jag ofta är. Jag hatar att vara vaken.
Har man börjat få problem med att vara vaken kan det bli en ond cirkel. Man blir rädd för att vara vaken och hur man än försöker kan man inte riktigt vakna. I det läget är det många som börjar ta läkemedel, vakenpiller, för att komma tillrätta med sin vakenbrist.
- Problemet är ju att man då inte får den där riktigt djupa vakenheten. Det blir mer som en ytlig sörja. Som att gå i grund kvicksand. Jobbigt men ändå ospännande, säger Göran Elmersson, vakenspecialist på Karolinska institutet i Skellefteå.
- Ja, vi har flyttat vår verksamhet dit, lägger Göran till och ursäktar sig när han lämnar intervjun innan vi knappt har börjat, märkbart rastlös.
- Ni får ursäkta, men det finns ju så mycket mer man vill göra i livet.
Fotnot: Svensk vakenexport är en av våra viktigaste näringsgrenar.
Nya uppfinningar
Skrivet av Emil, 1 februari 2010
Det är nästan lika omvälvande som den industriella revolutionen. Det har förändrat våra livsvillkor i grunden och skakat om våra relationer. Det har gjort att vi lättare kan få tag i varandra, men samtidigt finns det dom som menar att det också fört oss längre ifrån varandra. Världen krymper men avståndet ökar och vi kan inte längre tänka oss hur världen såg ut innan den kom till var mans hem.
Jag tänker förstås på Ryggkliaren.
Uttryck som ”I scratch your back, you scratch mine” betyder ingenting längre. Vem behöver nån som kliar ens rygg nuförtiden? Fram tills ryggkliaren kom kunde man konstatera att man klarar det mesta ensam, det mesta, men inte allt. Nu, däremot, är frågan om vi inte verkligen klarar precis allt ensamma.
Tack vare ryggkliaren vågar folk lämna sina destruktiva förhållanden i tid. Tack vare ryggkliaren flyttar unga människor hemifrån tidigare och tidigare. Tack vare ryggkliaren är Sverige det land i världen där flest människor lever i ensamhushåll.
Utan ryggkliaren hade vi aldrig kunnat lämna sjuttiotalets kollektivistiska levnadsstil och satsa allt på individualismen. Ryggkliaren har gjort oss självständiga. Med ryggkliaren i bakfickan får vi tid och energi över att förverkliga oss själva.
Ryggkliaren är kanske det främsta skälet till att vi idag har saker som espresso, internet och yogamatta. Självklara saker för dig och mig. Men inte så självklara för vår föräldrageneration där folk stod från morgon till kväll och kliade och rev och slet med varandras ryggar.
Som alltid finns det kritik mot den nya världen. ”Vi blir avtrubbade av ryggkliaren” visar färsk forskning. ”Professionella ryggkliare kan inte längre leva på sitt yrke” ropar vissa kritiska röster. ”Generationen som vuxit upp med ryggkliaren är aldrig utomhus” säger den oroliga föräldern. Och kanske stämmer kritiken till viss del. Men vi kan inte bromsa utvecklingen.
Ryggkliaren är här för att stanna. Den är ett verktyg, inte en livsstil. Man kan använda den på rätt sätt och man kan använda den på fel sätt. Man kan bruka, man kan missbruka. Det är upp till dig hur du vill använda den.
Men en sak ska du ha i åtanke; fråga inte vad ryggkliaren kan göra för dig utan vad du kan göra för ryggkliaren.