Sidor
RSS Feed
Göteborg für alle
Skrivet av Emil
Nu är det äntligen klart att det blir en Göteborgsspelning för alla tänkbara åldrar. 6/6 blir det. Jag återkommer om detaljer väldigt snart. Så alla ni som hört av er som inte kunde komma i höstas för att ni var för unga, vilket kändes skitdåligt, kan nu komma, vilket känns skitbra. Och att det är på sommaren gör ju det hela skitbättre.
Inte bara lek med ord
Skrivet av Emil
Alla krig är inbördeskrig. Alla krig som någonsin utkämpats på jorden har varit inbördeskrig. Ett krig är per definition inbördeskrig, det sker inbördes mellan människor som delar samma planet. Att det ens finns ett ord som heter ”inbördeskrig” är absurt. Som om det skulle finnas något annat sorts krig. Det är lite som att kalla himlen för ”utomhushimlen.”
Ett annat begrepp jag vänder och vrider mig emot är när det nu en längre tid pratats om ”Sveriges närvaro i Afghanistan.” När började vi kalla krig för närvaro? Var Hitler bara jävligt närvarande i Europa på 30-talet? Och första världsnärvaron pågick 1914-1918 och skördade miljoner människoliv. Alla var så närvarande! Alla var där! Ett globalt mingel. Minns ni al-qaidas närvaro på Manhattan? Och barn som tvingas ut i krig är inget annat än obligatorisk närvaro. Eufemismer är livsfarliga och får oss att acceptera det oacceptabla.
Det är lätt att tänka att ord betyder så lite och avfärda ovanstående med att ”Det där är bara en lek med ord”. Men det är inte så bara. Det är just dessa lekar med ord som styr världen, med en subtil järnhand. Det är retorik och medvetna betydelseförskjutningar som får opinioner att svänga, som upprätthåller destruktiva roller, det är ord som förlöjligar och förminskar människor som gör ett ärligt försök. Hela den globala världsordningen är en dålig ordvits.
Hårdlanseringar av nya begrepp försätter oss ofta i en hopplös lose-lose situation, där det är omöjligt att göra motstånd. Ta ett ord som ”politiskt korrekt” till exempel, vad fan betyder det? Som att det fanns något som var korrekt! Ett sånt begrepp har ju bara skapat ångest hos folk som är engagerade, alla är livrädda för att inte vara politiskt korrekta och ännu räddare för att vara politiskt korrekta! Det finns inget vettigt sätt att förhålla sig. En riktig fälla där själva begreppet är immunt mot alla angrepp.
För att inte tala om ett ord som ”pretto”, kanske vår tids värsta skällsord och, i alla fall inom mitt yrke som artist, det man verkligen till varje pris måste undvika att vara. Och i skräcken för att vara pretentiösa märker vi hur vi inte ens vågar vara seriösa.
Man kan avfärda i stort sett vad man vill med hjälp av den slags innehållslösa begrepp som politiskt korrekt och pretentiös. Och genom ett ständigt outtalat hot om att vara pretto eller pk, tvingas vi in i en flamsig försvarsposition med så mycket påklistrad självdistans att allt blir grunt och ointressant.
Att dessutom kalla politiskt korrekt för pk och pretentiös för pretto är ju ett sätt att avväpna alla invändningar. Det är mysigt med förkortningar. Och opretentiöst.
Med bara några enstaka ord har själva språket målat in oss alla i ett hörn, där man ska akta sig för att säga något och ännu mer för att mena något och allra mest ska man akta sig för att göra något.
Att vara emot kriget (närvaron) i Afghanistan är politiskt korrekt, vilket är negativt. Att vara för kriget i Afghanistan är politiskt inkorrekt, vilket också är negativt. Vill du göra något nyanserat åt situationen i Afghanistan? Din pretentiösa jävel!
På tåget
Skrivet av Emil
Ta i trä, ta mig fan: Under hela hösten var inte ett enda tåg på hela turnén en enda minut försenat. Och under helgens miniturné har inte ett enda tåg varit en enda minut försenat, trots att jag såg i Stockholm att hälften av alla tåg var inställda. Ibland har man tur. Jag är i och för sig inte hemma än, så ta mig i trä, fan, men ändå.
Under kaoset med tågen sista tiden har jag tänkt att det inte finns någon riktig vinnare i det hela. Men när jag idag bytte tåg och åt en sjögrässallad på stationen insåg jag att sushistället där jag åt sjögrässalladen nog har haft en perfekt vinter och sålt en jäkla massa sjögrässallader till folk som tvingats vänta en timme extra. Sjögräsbranschen är nog den stora vinnaren i vinter. Så vi på hemsidan vill passa på att gratulera alla som köpte sjögräsaktier i höstas. Ni lär ju vara triljardärer vid det här laget.
Annars vill jag ta tillfälle i akt och framför allt passa på att tacka alla Helsinborgare och Uppsalare som slöt upp så fint i helgen, och inte minst alla ni som reste långväga från avlägsna städer. Hoppas även era tåg var ickeinställda och oförsenade.
Nu ska jag kolla på Dead Man som jag av någon mystisk anledning ännu inte har sett, trots att jag har tänkt se den ända sen jag lät bli att se den 1997 i Prag för att den var dubbad till Tjeckiska. Och på Tjeckiska kan jag bara str c prst skrz krk. En av världens få meningar utan vokaler, vilket är stort, och jag tror det betyder ”stoppa fingrarna i halsen”. Men det räcker inte riktigt hela vägen för att förstå en film. Men hade jag vetat att det skulle ta tretton år att få tag i filmen hade det faktiskt gått snabbare att lära sig Tjeckiska. Svindlande perspektiv!
Till samlingen sköna repliker vill jag lägga konduktörens ord på ett tåg jag åkte härförleden, där en vagn saknades. Med uttråkad röst och på myndig rikssvenska:
Vi kan inte trolla. Jag upprepar: Vi kan inte trolla.
Smörj kedjan
Skrivet av Emil
Så har det då hänt till slut. Min cykelturnécykel blev stulen natten till igår. Må den som la beslag på den ha många sköna mil framför sig. Den kostade trots allt sisådär en 15 000 spänn, det kan man leva med, men affektionsvärdet var nog uppe i 16 000 känslospänn efter allt man varit med om tillsammans. Men egentligen är inte det heller så farligt, det affektionsvärdet finns ju så att säga kvar i mig, de 16 000 känslospännen bär jag med mig var helst jag går. Så det är ju också lugnt.
Men en tanke surrar som en störig fluga i min innersta sommarstuga; för ett par veckor sen var jag skitnära att få just denna fina cykel stulen. Jag råkade glömma den utanför debaser när jag hämtade ett piano på natten. Jag tog taxi hem med pianot och sen stod cykeln där några dagar utan att jag visste om det, provocerande exklusiv och ickefastlåst. Jag glömde helt enkelt bort det. Fyra dagar senare tänkte jag ”shit, cykeln” (jag tänker alltid korta rappa meningar) och gick dit. Till min stora glädje och chock var den kvar. Det var då jag kom på att jag kanske skulle skänka den. Eller snarare auktionera ut den och ge pengarna till nåt schysst ändamål. En tanke som mer och mer växte till ett beslut. Jag blev riktigt sugen på hela grejen. Och just då hände detta.
Låt oss hoppas att den hamnat hos en skön ägare. Eller en oskön ägare för den delen. Eller allra helst en skön ickeägare, nån som låter den vandra vidare när nån annan behöver den. Och om denna sköna ickeägare läser detta; smörj kedjan för guds skull!
Mina svar
Skrivet av Emil
Mina senaste svar på era olika kommentarer och frågor har hamnat lite konstigt idag, alltså inte i direkt anslutning till era frågor, utan lite här och var. Hoppas att ni inte upplever detta som kränkande. Det är det inte. När jag ändå direktkommunicerar kan jag ju då också passa på att tacka för alla uppmuntrande kommenterar, otippade frågor och sköna svar. Tack å hej tartex. (vegetariskt substitut för leverpastej)
Sommaren är inte kort
Skrivet av Emil
I vårstädningen hemma hittade jag en intressant artikel i tidningen Ni från förra sommaren. Ni vet den där tidningen som kom ut som en reaktion på tidningen Vi. Jag ville inte undanhålla er detta:
NYA RÖN OM SOMMAREN
Det har nu visat sig att sommaren inte är kort.
- Nej, sommaren är precis så lång som den ska vara. En helt vanlig årstid, säger årstidsforskare Guiseppe Verdago från Schweiz på klingande rätoromanska.
- Så det mesta regnar inte bort?
- Nej, det är en rejäl överdrift. Visst kan det regna, men ett sommarregn kan ju faktiskt vara flott. (dålig översättning av rätoromanskans flottisch dvs fint/red anm.)
Tomas Ledin kommenterar de nya rönen på arstider-sanning-och-myt.com, och inte helt oväntat var detta väntat för honom:
- Ja, det här har jag anat sen 1989. Jag satt i vår syrénberså och åt en jättegod middag i slutet av augusti och det slog mig att det hade varit sommar hur länge som helst. Jag försökte göra en låt om det, men den slog inte lika stort.
Guiseppe Verdago forskade tidigare kring huruvida det gick att säga hej till sommaren. Resultaten var tydliga. Man kan helt enkelt inte säga ”Sommartider hejhej”.
- Nej, verkligen inte, det borde med all säkerhet vara juridiskt straffbart, sommaren är abstrakt och ingenting man möter i dörren och säger hejhej till hur som helst.
Men en stark svensk finansiär, en känd svensk popartist, satte stopp för Verdago och han fick aldrig publicera sitt forskningsmaterial.
- Huvuden hade rullat, säger Verdago sorgset och ”eldar under skeden”, en rätoromansk metafor.
Finns det då överhuvudtaget någon sann utsaga om sommaren i svensk pophistoria?
- Ja, det skulle möjligen vara ”jag ska oa hela natten, oa hela dan.” Det är ju något man verkligen kan göra, inte minst på sommaren.