Sidor
Länkar
RSS Feed
Arkiv
Senaste kommentarer
Holger
Skrivet av Emil, 30 september 2010
Tycker ni det har varit snålt med inlägg denna veckan? Då har ni helt rätt. Men dels har jag arbetat med lite förinspelningar till nya skivan, dels kommer jag kompensera er fullständigt med lite nästintill liverapporter i helgen när jag åker ut i ödemarken med fototeam för att ta bilder till omslag och vårens turnéaffisch och lite annat. Jag kan lova fotoinslag och kanske blir det rentav VIDEOinslag! Ja, jag tar klivet in i framtiden. Dom har ju upptäckt en ny planet ny läste jag i tidningen idag, så jag vill inte ligga steget efter.
Sen måste jag passa på att hylla minnet av Holger Nilsson, må han vila i frid. För er som inte har sett dokumentärfilmen Plötsligt i Vinslöv, så är Holger huvudperson däri. Jag träffade Holger när vi höll på att spela in skivan Orka då och åt lunch på värdshuset i Vinslöv. Han var underbar. Vi är många som sörjer hans alldeles för tidiga död. Om nu en död någonsin kommer i rätt tid.
Söndag, tiden och hösten
Skrivet av Emil, 27 september 2010
Jag har tillbringat i stort sett hela helgen med att arbeta i min kära lokal, nu är jag mest sugen på öl, en during work, men det är för sent, det är ju söndagkväll.
Jag minns när jag var liten och min mamma och jag gick och knackade på en fredagkväll hos grannen mitt emot i Hjärup och frågade om vi fick låna socker eller vetemjöl, jag minns inte vilket. Grannen bara kollade storögt på min mamma som om hon var helt sinnessjuk, och så sa hon på legendariskt bred skånska:
Men Gittan, det är ju fredag kväll!
Och så stängde hon dörren framför näsan på oss. Veckodagar är det enda heliga vi har kvar i vår sekulariserade tid. Man knackar inte på oanmäld en fredagkväll och man dricker inte öl en söndagkväll.
Appropå sekularisering så var jag med i ett program i P1 idag som handlade om religiösa frågor. Det var en kristen, en muslim och så skulle väl jag representera alla vilsna typer. Eftersom alla vilsna typer är vilsna på så olika sätt och dessutom är olika typer, så representerade jag bara en vilsen typ, i det här fallet mig själv. Ett tungt ansvar.
Jag visste inte att det skulle gå idag, annars hade jag förstås nämnt det här. Senare i höst kommer jag göra en återkommande grej varje vecka i P1 och då ska jag säga till i tid.
Tiden är en massa små varelser som försvinner i ögonvrån. Och små varelser som försvinner i ögonvrån kan aldrig vara objektiva. Jag har suttit själv och spelat in inför skivinspelningen hela helgen och när man sitter själv och spelar in är det som att det plötsligt blir enorma luckor i tiden. En evig ackordföljd och plötsligt har det gått tretton timmar.
Strax är klockan tolv och söndag blir måndag. Snart övergår sommaren i höst. Jag badar fortfarande i havet ett par dagar i veckan och det blir skönare och skönare ju höstigare det blir.
Speaking of hösten, här är några av de höstframträdanden jag gör, det blir mest stödgalor och spelningar för viktiga saker i höst:
Den 15e november upptäder jag under MR-dagarna i Örebro. (MR står inte för Mister utan Mänskliga Rättigheter!) Den 30 oktober gör jag en liten grej i Norrköping under Fair Trade-dagen där. 1a December på World aids day uppträder jag på Kulturhuset i Stockholm. Och i december spelar jag även i Malmö på en stödgala för Asylgruppen, återkommer om datum.
Mer info om detta och ett fåtal spelningar ytterligare kommer här efterhand och finns redan till viss del under live på hemsidan. Men de flesta vet vid det här laget att jag i övrigt knappt turnerar alls i höst utan gör en ny skiva och kör så det ryker till våren.
Nu har söndagen blivit måndag medan jag skrivit klart och kanske har sommaren övergått i höst där ute. Isåfall är det snart vår och turnépremiär. Vi ses strax
Andra chansen
Skrivet av Emil, 24 september 2010
Främlingsfientlighet är ingenting nytt och det finns inte mer av det nu än vad det gjorde för en vecka sen. Det är lätt att demonisera, men det tjänar ingenting till, tvärtom blir det bara självuppfyllande profetior om alla som röstar på SD utmålas som monster.
Den här människan såg jag på rapport och jag tror inte han är ensam. Förutom att det är just ensam han är. Jag har mycket lättare att förstå och känna igen mig i hans förvirring, i hans längtan efter att arbeta, engagera sig och låta saker betyda något, jag har lättare att förstå att han trodde att han var sverigedemokrat än att förstå de som röstar på moderaterna för att få 600 spänn mer om året på bekostnad av fattigare människors sjukvård.
Egoismen är ännu mer obehaglig, långt mer farlig och sitter än mer djupt. Den kalla egoismen är fundamentet för det samhälle vi har skapat, där främlingsfientlighet gror, men bara är ett av många symptom på ett ännu större problem.
I ett egoistiskt tidevarv får vi sakta men säkert en tillvaro där ingen har en andra chans, oavsett om det gäller misslyckade studier, förlorat arbete, brottslighet, missbruk, sjukdom eller lite klassisk brist på omdöme, som i ovanstående länk. Jag tror på en andra chans och en tredje, fjärde och femte chans. Jag tror självklart inte på fördomar men jag tror precis lika lite på domar.
Ja, det är lätt för mig som har det gott ställt att prata om medmänsklighet. Men det är uppenbarligen lätt för dom som har det ännu bättre ställt att låta bli. Jag tror inte att Sverige är mer rasistiskt idag än för en vecka sen eller ens mer rasistiskt idag än för fyra år sen. Däremot våldsamt mycket mer egoistiskt.
Förutom i Simrishamn då förstås. Där Feministiskt Initiativ fick 8.9%. Och det är extra roligt om revolutionen börjar på Österlen, där finns ju så fina stränder.
Slagord
Skrivet av Emil, 23 september 2010
Rätt svar på gårdagens rebus var ”Gamle Svarten”. Sonia vinner en Oscar, Svenna vinner ett borttaget utropstecken – för er som tror att ni inte vann nånting kan jag berätta att alla kommer plötsligt att känna att hela tillvaron är lite lite bättre inom ett halvår. Stort grattis.
I måndags var jag, liksom många tusen andra, på en manifestation på Möllevångstorget för medmänslighet och solidaritet. Det var en fin tillställning med fria tal, vilket funkade oväntat bra. Jag trodde ingen riktigt skulle våga gå upp och riva av ett tal, men det var säkert ett tjugotal (tal) och det kändes att det var en energi som jag inte stött på under de senaste par åren i såna sammanhang.
Sen blev det förstås de vanliga tråkiga slagorden som varit desamma ända sen jag var tretton år och gick i min första demonstration. Det börjar kännas uttjatat. ”Inga rasister på våra gator” är nog uttjatat-ast, tråkigast och sämst av allt. På vilka gator ska de vara då?
Jag började under tisdagen fundera över varför ingen snickrar på lite nya sköna slagord? Och då dimper på onsdagen följande, för mig okända, länk ner i min inbox in the mail on the world wide web, där jag ska betygsätta just nysnickrade slagord för två år sen:
Tillvaron är full av mystiska sammanträffanden. Och detta var dessutom samma skälvande dag som jag var på väg till premiären av Maria Larssons eviga ögonblick. Och vem har regisserat den filmen, om inte gårdagens munspelare Jan Troell? Och vad gör min karaktär i filmen? Om inte pratar i form av anarkistiska slagord? Och vad är anarkismens färg? Om inte svart? Och vilken låt spelade jag och Jan i gårdagens bildserie? Om inte GAMLE SVARTEN!
Livet, mina vänner, är nästan lika oförklarligt som finsk-ugriska språk.
Starta band med Jan Troell
Skrivet av Emil, 22 september 2010
Ni märker väl att jag numera river av ett inlägg om dagen? That’s thanks to you guys! Det blir såklart mer valuppföljning under veckan, men det behövs annat i livet och idag är det dags för lite bilder igen. Jag brukar ju snåla med fotografier, men när det handlar om vår största bildberättare genom tiderna får man bjuda lite extra.
Jag har gjort många underbara samarbeten senaste åren som jag är så otroligt glad och stolt över, men kanske är roligast av allt någonsin att jag rev av en låt (!) med Jan Troell förra helgen på Biograf Scala. Det händer bara en gång i livet eller möjligen i regel noll. Jag på gitarr och Jan på munspel – den som kan gissa vilken låt vi kör vinner en Oscar!
Låt er förresten inte luras av färgen på halsduken, den är fair trade och ekologisk och därför rödgrön i själ och hjärta! Precis som gitarren inte är fascist bara för att den är brun. Det gäller att reclaima färgerna i dessa tider…
Dagen efter
Skrivet av Emil, 20 september 2010
Nedanstående rapport skrev jag här på hemsidan dagen efter förra valet, 2006, frågan är om den inte gäller än mer idag:
Länge leve efterkonstruktionen!
Som den pessimistiska cyniker jag i hemlighet är, var jag övertygad om att valet skulle gå som det gick. Möjligen att jag var beredd på att sverigedemokraterna skulle få en vågmästarroll tillsammans med sveriges pensionärers intresseparti. Så med tanke på det var det ju inte så farligt. Ju.
Dessutom hade jag förkonstruerat några efterkonstruktioner, förberett några spontana tankar jag skulle få om det gick så här illa, så att det inte skulle kännas så farligt. Så nu tänker jag i fem punkter:
1. Det blir intressantare motståndsröreslser i ett land med hemska regimer.
2. Konsten som skapas i ett land med skitregimer brukar i regel bli bättre, kraftfullare och djärvare.
3. Humorn och satiren blomstrar alltid i ett land med uselt styre och obehagliga makthavare.
4. Gemenskapen blir starkare mellan de utsatta grupperna.
5. Spännande svartklubbar och underjordiska fester skapas i regel när högern styr med järnhand.
Så det här är ju nästan bara positivt. Ju.
(18e september 2006)
God natt
Skrivet av Emil, 20 september 2010
Varför var det inte Feministiskt Initiativ som chockade med 5.7%? Lever jag i en bubbla som ens kan tänka mig det? Och vad är det för fel på att leva i en skön bubbla en kväll som denna? Ni är alla hjärtligt välkomna in i den bubblan över natten.
Sov gott
Valspecial 7 – Slutspurten
Skrivet av Emil, 19 september 2010
Nu sitter jag på tåget mellan Stockholm och Malmö – som vanligt – och om det skulle bli två timmar försenat kommer jag inte hinna rösta – det hade varit så fantastiskt ironiskt!
En sak som jag tänkt på mycket idag är hur hela valkampanjen, både från politikerhåll och väljarhåll, präglats av att vi ska rösta på vad som är bäst för oss själva. Jag skiter fullständigt i vad som är bäst för mig. Jag skiter i vad som är bäst för Sverige för den delen också. Var fan tog det globala solidariska medmänskliga långsiktiga hållbara större perspektivet vägen?
Idag röstar jag på vad som är bäst för alla. Det blir en rosa-grön-röd röra. Perfekt till falafel!
Kram å lycka till
Valspecial 6 – Pest eller Kolera?
Skrivet av Emil, 19 september 2010
Tack ni underbara som släpade er till det iskalla spöregnet i Kungsträdgården idag – nästa gång jag uppträder i Stockholm lovar jag att vara inomhus!
Det finns kanske inte så mycket att säga nu som förändrar något inför valet. men nånstans har jag en känsla av att alla kommer till insikt av denna nattens sömn, får några starka drömmar och uppenbarelser och röstar fram en skön mix av de rödgröna och feministiskt initiativ.
Jag lovade tidigare idag att publicera nedanstående lilla text, så det måste jag göra innan valet.
I och med blockpolitiken så hör man ju många säga att det är som att välja mellan pest och kolera. Med det menar folk att det blir samma skit vad man än röstar på. Pest och kolera är lika dåligt. Men det där stämmer inte, jag har gjort efterforskningar och det är en enormt stor skillnad mellan pest och kolera.
Pesten skördade en tredjedel av Europas befolkning på medeltiden, och när det gäller lungpest och blodpest är dödligheten över 99%. Motsvarande siffra för kolera är under 50% och med rätt behandling knappt 1% och då är symptomen i stort sett inte mer än lite vätskebrist och diarré. Och hur farligt är det? Det kan man faktiskt leva med.
Så medan pest har ihjäl dig med dunder och brak är kolera bara en liten skitsak. Bokstavligt talat.
Så rösta inte på böldpest, blodpest eller lungpest – gör det som är bäst för flest, säg nej till digerdöden och ja till skitlivet – rösta på kolerapartiet!
Och är du riktig massochist och vill ha något ännu sjukare, farligare och dödligare än pest- och kolerakandidaterna?
Då finns ju alltid Sverigedemokraterna.
Valspecial 5 – Spelar Roll
Skrivet av Emil, 14 september 2010
Härom dagen var jag på muséet i Malmö och invigde en utställning. Utställningen heter Spelar Roll och handlar om åskådarens roll vid övergrepp genom historien, om civilkurage, om rädsla och om de suddiga gränserna – framför allt mellan förövare och åskådare.
Det är ju val om en vecka, men det är självklart minst lika mycket val varje dag. Demokrati är inte att gå och rösta vart fjärde år. Motsatsen till demokrati är inte diktatur, det är passivitet och likgiltighet. Det är inte demokrati, vi har inte demokrati. Demokrati är något vi gör, utövar och handlar. På samma sätt tror jag inte en människa har civilkurage. Vi agerar civilkurage. Det är en färskvara och något vi måste återerövra i varje situation vi ställs inför.
Förra sommaren satt jag i västra hamnen och tog en kaffe. Några bord bort höll en pappa på att skälla på sin 12-årige son, mer och mer hotfullt, mer och mer hängde våldet i luften. Alla som satt på kaféet fattade att det var över alla gränser, men ingen sa något. Jag minns att jag satt och började göra små kalkyler i huvudet – ”om jag säger något nu, så kommer han kanske få ännu mer stryk när han kommer hem, det kanske till och med är fel att ingripa.” Sen var det tack och lov en person som reste sig upp, sa ifrån, varpå den hotfulla pappan blev spak och tystnade. En av oss alla som varit tysta sa till den som ingrep att det var rätt gjort. Det är klart att det är rätt! skrek han tillbaka, nästan lika upprörd över vår tystnad som över pappans hotfullhet.
I höstas satt jag på tåget mellan Älmhult och Gnosjö. (sånt är det glamourösa turnélivet!) En man bakom mig satt och hetsade en massa rasistiska klyschor mer och mer absurda och hotfulla, först lite lågmält, sen mer och mer högljutt. Alla hörde, de flesta tog illa vid sig, men ingen sa nåt. Den gången reste jag mig ganska snabbt och sa ifrån för allt vad tygen höll. Han tystnade och lite senare när jag skulle gå av kom konduktören fram till mig och sa att det var rätt gjort. Och jag tänkte att det är klart att det var rätt!
Efteråt funderade jag på vad det kunde hjälpa. Och det är möjligt att det inte gjorde ett skit bättre för någon, det är möjligt att den rasistmannen gick hem och blev ännu mer rasistman och det är möjligt att den lille pojken i västra hamnen fick ännu mer stryk när han kom hem, det går aldrig att veta exakt vad som leder till vad. Jag tror inte vi ska tänka så akademiskt på den slags saker. Jag kände av hela mitt hjärta att jag gjorde fel när jag satt tyst i hamnen och jag kände av hela mitt hjärta att jag gjorde rätt när jag sa ifrån i tåget.
Jag har massa exempel på när jag varit tyst och passiv och några på när jag sagt ifrån och agerat. Och utan undantag så är det alltid de tysta och passiva gångerna jag ångrat, aldrig när jag agerat.
Ibland tröstar jag mig med att jag i alla fall bryr mig eftersom jag får dåligt samvete när jag varit tyst, men vem har glädje av mitt dåliga samvete? När det gäller julklappar är det kanske tanken som räknas, men inte när det gäller mod. Mod handlar väldigt lite om tanke. Tänka gör man för att identifiera situationen och uppfatta den. Men att omvandla det till att agera i situationen handlar om att anstränga sig, det är ett hantverk att gå emot alla rädslor vi lärt oss.
”Jag kanske bara ställer till det om jag gör nåt. Låter jag bli är jag i alla fall fri från ansvar.”
Lyder ju den klassiska tanken. Men så är det självklart inte och det vet vi alla egentligen. Och det är det utställningen Spelar Roll visar. Den tar förstås exempel från Tyskland under andra världskriget men också från Sverige under 90-talet och är full av hemska, intressanta och viktiga historier. Och dessutom är utställningen full av små interaktiva finesser. Framför allt vill jag tipsa alla er som arbetar som lärare att dra dit, eftersom utställningen främst vänder sig till skolor.
För tio år sen skrev jag och regisserade en pjäs som sattes upp i Stockholm. Den handlade om åskådarens roll i samband med övergrepp och hette Spelar stor roll. Så när de hörde av sig och ville att jag skulle inviga utställningen med exakt samma fokus och nästan exakt samma namn, så var det ju omöjligt att säga nej. Små säckar knyts ihop, andra öppnas, livet är fullt av små mystiska sammanträffanden. Och det kändes skönt att just denna vecka tänka på just det där för ett ögonblick -
Skulle valet på söndag gå åt skogen, vilket det säkert gör, och då menar jag den negativa skogen, så har vi fyra år framför oss fulla av andra minst lika viktiga val.