Anna Lindhs minnesfond

Skrivet av Emil, 11 juni 2010

Igår uppträdde jag med ett par låtar på utdelningen av priset till minne av Anna Lindh. En fantastisk tillställning där priset gick till Jean Zaru, en palestinsk kvinna som ägnat sitt liv åt att förespråka och tillämpa ickevåld. Till min glädje hade hon fått texten till Inte vackrast i världen översatt till sig under dagen. Det gör mig grön av stolthet. Blek av glädje.

I stadgarna står det att minnesfonden i Anna Lindhs anda ska ”bekämpa likgiltighet, fördomar och förtryck” Jag älskar det faktum att likgiltighet står först. Jag kan känna att det är en av fundamenten i mitt artisteri och liv, att bekämpa likgiltighet. Och då menar jag minst lika mycket på ett personligt plan som på ett globalt. I den mån det är någon skillnad.

KG Hammar höll ett vackert tal, Steso Songs uppträdde med ett par skitfina låtar och Helena Bergström och Jan Eliasson var strålande värdar. Jag kan inte fatta att vi har haft en så djävulskt trevlig utrikesminister som Jan Eliason. Maria Wetterstrand for president, förstås, men det finns många sköna ess i den rödgröna rockärmen.

(Visst är valet normalt sett pest eller kolera men efter fyra år med alliansen skulle jag vilja revidera det till kolera eller lite åksjuk på x2000. Och då väljer man ju självklart lite rödgrön mysig kolera!)

Jag har varit inne på det tidigare att det visst spelar roll hur en politiker är som människa. Allt annat är ju…barockt. En människa som av naturen lyssnar på andra, som är nyfiken, öppen, trevlig och dessutom rolig är självklart bättre lämpad att fatta beslut som rör människor än någon som inte är det. Därför var det en retroaktiv fröjd att träffa Jan Eliasson.

Som jag skrivit förr har jag träffat en hel del astrevliga moderater, folkpartister och centerpartister också (den enda kristdemokrat jag träffat är Alf Svensson och han var som sagt framför allt sträv). Och jag fick ett fantastiskt fint litet brev tidigare i år från två fans som skrev ”vi älskar dig, men vi är moderater, hoppas du förstår”. Eftersom det inte fanns någon adress eller så vill jag passa på att svara här och nu: Självklart förstår jag och älskar er tillbaka precis lika mycket för det, minst!

Som gammal anarkist är jag förstås medveten om den gamla devisen att ”alla röster går till Wallenberg” i vilket fall, men jag tror på att försöka påverka och förändra från alla tänkbara håll som överhuvudtaget är möjliga, och där är höstens val om än bara en liten liten möjlighet av många, så ändå en. Det handlar om ett hela tiden bygga från alla håll. Demokrati borde inte vara ett substantiv utan ett verb.

Ibland i intervjuer får man frågan: Tror du att du kan förändra världen? Det är en riktigt absurd fråga. Vi förändrar världen oavbrutet, vare sig vi vill eller inte. Så naivt att tro något annat.

På tal om naivt, i min ljudbok Mellansnack driver jag ju om att jag är ”en naiv idealist som dör på slutet” efter att Troell gav mig en sådan roll i en film och sa att jag skulle spela mig själv. Jag har märkt ibland att ironin inte riktigt gått fram i alla lägen. Visst dör jag på slutet även utanför filmduken, men naiv är nog det nästsista jag är och idealist det sista.

Att bekämpa likgiltigheten, däremot, tror jag på i alla lägen. Och att göra det från nåt slags bortomcyniskt håll, där man sett svärtan i ögonvitan, tror jag är en nödvändighet om det ska vara det minsta trovärdigt. Och att dö på slutet är tyvärr både nödvändigt och trovärdigt. Men ändå.

Postat i: Rapporter Kommentarer(6)


6 kommentarer till “Anna Lindhs minnesfond”

  1. Jenny har skrivit:
    2010-06-11, kl. 16:25

    Hoppas att bortomcynicism blir riktigt inne och mainstream snart! Tack för att du kämpar så hårt!

  2. Hannah har skrivit:
    2010-06-11, kl. 23:17

    ”Demokrati borde inte vara ett substantiv utan ett verb” så klokt, så otroligt rätt.

  3. Sofia har skrivit:
    2010-06-12, kl. 14:09

    toppeninlägg emil!
    fortsätt knuffa på likgiltigheten tills den vaknar till liv, och börjar tänka, tycka, bry sig…

  4. Sigrid har skrivit:
    2010-06-20, kl. 21:13

    Härligt med politik emil! mer såna diskussioner, tack, du får mig att tänka!

    även om jag inte alltid håller med. självklart: förändra, påverka, skapa nytt. men jag tror att det måste komma från människor, från individer som vill och tänker själva, och inte att någon annan (exempelvis en stat) ska förändra åt dem. det tycker inte jag är moraliskt försvarbart – även om vi finner det rätt att förändra för andra människor, så måste de själva finna det rätt innan vi tvingar det på dem.

  5. Jocke har skrivit:
    2010-07-09, kl. 3:19

    ”No one predicted 1968, no one predicted the fall of apartheid or the Berlin wall or the civil rights movement or the great Latino rising of a few years ago. I suggest that we take Woody Allens advice and give up on hope and listen instead to voices from below. What Obama and the bankers and the generals and the IMF and the CIA and CNN and BBC fear is ordinary people coming together and acting together. It´s a fear as old as democracy, a fear that suddenly people convert their anger to action as they done so often throughout history. At a time of universal deceit wrote George Orwell: Telling the truth is a revolutionary act.”
    John Pilger 2009

  6. Erik A har skrivit:
    2010-07-17, kl. 11:37

    Inte en naiv idealist alltså? Men kanske en god pessimist?

    http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/den-goda-pessimismen_5001635.svd

Skriv något!