Sidor
Länkar
RSS Feed
Arkiv
Senaste kommentarer
Ljudboken, blindtarmen och Färöarna
Skrivet av Emil, 6 oktober 2011
Nu kan man visst förhandsbeställa ljudboken Snacka om. Där finns Försäkringsbrevet, Agnostiska Gospeln, och mängder av andra bekanta livegrejer och mängder av obekanta studioinlästa krönikor, lyrik å komik och what have yous!
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=918679518X
Och det blir lite livegrejer i Karlstad, Malmö, Göteborg, Lund, Stockholm, Umeå, Luleå och Visby under hösten. Åtminstone. Datumen hittar ni på hemsidan efterhand.
Emil, vem pallar klippa ut och klistra in en länk? undrar någon.
Ingen, jag vet. Så fatta vad indie jag är som gör såhär!
Amenvafan Emil, nu när du äntligen börjat skriva viktig vetenskap här på bloggen, måste du reklama loss med varor? Alltså även om det är din ljudboksjäkel. Jag trodde det här var en fredad plats från nyliberalismens annars så hårda grepp om såväl nätet som övriga verkligheten. Ja, rentav våra fantasier? undrar nån.
Nej, det måste jag inte. Det har du verkligen rätt i. Otroligt bra formulerat. På denna sidan ska sanningen fram. Inte marknadsekonomiska slugheter för att folk ska köpa saker. Tack för att du stoppade mig.
Därför avslutar jag mitt inlägg med att svara på ett par vetenskapliga frågor:
Visdomstanden, blindtarmen och Färöarna: Finns dom?
Svaret är förstås inte entydigt. I vissas liv ja, i andras liv inte.
Har du också märkt tendensen att folk säger ”jag tänker” och ”jag känner” istället för ”jag tycker” nuförtiden? Som för att vara lite falskt ödmjuka? Som för att man inte riktigt vill använda verbet ”tycka” för att det låter lite negativt och offensivt? Trots att det inte är det egentligen? Utan ett ganska bra ord att använda när man tycker något. Så kan man använda ”känner” när man känner något. Och tänker när man ”tänker” något.
Ja.
Duschen
Skrivet av Emil, 3 oktober 2011
Dagens rätt: Pannkaka av allting.
Dagens vegetariska: Se men inte skagenröra.
Idag har jag ett enormt obehag i kroppen. Utan att förstå varför. Har jag glömt någons födelsedag? Har jag trampat i klaveret? Har jag en såsfläck på tröjan eller är detta en föraning om att jag ska störta? Isåfall från vad?
Igår tog jag vad som kan vara höstens sista bad i havet. Efteråt i något slags adrenlinrus kände jag mig helt oövervinnelig och odödlig. Idag känner jag mig extremt dödlig och övervinnelig. Vem som helst skulle kunna slå mig i vad som helst. Alltifrån mah-jong till plockepinn via vm i labilitet. Som jag i regel vinner varannan gång. Och kommer sist varannan.
När jag bodde i Stockholm hade jag en dusch som hela tiden ökade i värme tills det var outhärdligt hett varpå man tryckte på en knapp som gjorde att den sjönk tills det blev outhärligt iskallt varpå man tryckte på knappen igen varpå det steg tills man skollades. Och så vidare. En skön balanserad temperatur var det aldrig i mer än kanske tre-fyra sekunder.
Ska han nu jämföra livet med en dysfunktionell dusch?
Nej, det ska jag inte. Jag har redan gjort det. Livet ÄR en dysfunktionell dusch. Men det hindrar en inte från att njuta av att tvåla in sig då och då.
Ny fakta
Skrivet av Emil, 2 oktober 2011
När jag nu äntligen är på min favoritö, Gotland, var jag tvungen till att kolla upp vad det innebär, vetgirig och nyfiken som jag är. Och jag vill inte undanhålla någon mina nyvunna kunskaper.
Kort fakta:
Visby kommer raka vägen från Medeltiden. Dimma, hägringar och Kleerup dominerade kulturlivet. Ungefär som nu. Runt medeltiden låg i regel en mur. Grått, tungt, lerigt och digerdött tänker vi idag om medeltiden, medan murarna i själva verket var skinande vitkalkade, tillvaron var i genomsnitt ett halvt kilo lättare (ett skålpund = 414,4 gram) och marken var allt annat än lerig. Den var torr, sprucken och det pyste av jordens egna kemikalier. Kan man säga att medeltiden var rustik? Ja. Vintage? Absolut. Shabby chic? Om! Skulle man kunna köpa medeltiden på blocket skulle det garanterat stå shabby chic.
Att däremot kalla medeltiden för second hand är helt fel. Medeltiden var en förstahandsupplevelse. De som levde i den var så fokuserade på att finnas till just där och just då att de inte ens tänkte på att de var på medeltiden.
På samma sätt vaknade inte folk upp en morgon, gnuggade sina ögon och tittade ut genom fönstret och sade:
Jaha, idag är det visst barocken.
Tidevarv kommer och går. Blott efterhandsanalysen består. Jag hette ju inte Emil medan jag levde. Det är ju först nu i the afterworld som jag kallar mig för det.
Faktaruta
Namn: Visby, Gotland
Ålder: Medeltiden/medelålders
Favoritlasagne: Mat
Röker: Nej
Dricker: Ja
Ja eller nej: Nej. Eller jo.
Barn: Röker
Älsklingsdjur: Gubbröra
Motto: Om livet kom till dig och sa: Hej, snygg tröja, najs haircut, ska du följa med ner i svängen? Vad skulle du säga då? Knappast nej. Kanske inte ja heller. Du skulle nog bara stå där. Gör inte det.
Sagt om Gotland: ”Skulle man smörja in hela Gotland i ett lager av två decimeter lättmargarin, så skulle hela regionen få problem.” Lena Adelsohn-Liljeroth
Hur gick det sen?
Skrivet av Emil, 28 september 2011
För ett par veckor sen kunde vi läsa om vad som hände sen med alla idolvinnarna. Så gick det sen. En pluggade, en hade släppt en skiva, en sålde hamburgare och en bodde i husvagn. En del har försökt tvätta bort ”idol-stämpeln” och heter numera inte saker som ”Idol-Inga-Britta” utan bara Inga-Britta. En del har även försökt tvätta bort Britta-stämpeln för att bara heta Inga, men har inte lyckats. Alla idolvinnarna hade haft det tufft men mådde bra nu.
Skönt att veta hur det gick. Man undrar ju. Intensivt. Men en fråga som ekar kvar i mitt huvud, som gör att jag har lite svårare än vanligt för att sova, och mycket svårare än vanligt för att vara vaken:
Hur gick det sen för dom som skrev reportaget om hur det gick sen för idolvinnarna? Jag har tagit reda på det. Här är mitt reportage.
Så gick det sen för så gick det sen-skribenterna
Alexandra Grundsten kände efter reportaget att hon inte längre kunde bo kvar i sin etta i Vasastan, att hon behövde lite luft. Hon flyttade ihop med sin kille Fredrik eller Daniel, hon är inte riktigt säker på vilket det var, i en trea vid Skanstull.
- Det var otroligt jobbigt i början. Folk ropade ”Så gick det sen-Alexandra” när jag gick och handlade på Hemköp. Jag har verkligen fått ligga i för att tvätta bort den stämpeln. Visst har jag reportaget att tacka för all den här framgången, men nu vill jag bara vara Alexandra. Eller Alex. Eller Al.
Hon håller båda händerna om en stor te-kopp och tittar ut genom fönstret. Med spröjsar.
- Visst, det är ett nålsöga jag har tagit mig igenom. Att bli en Så gick det sen-stjärna är ju något de flesta drömmer om, men jag tar inget för givet. Jag tar en dag i taget och tackar min lyckliga stjärna.
Jonas Akilles fotograferade reportaget. Mycket handlade i och för sig om att hitta redan befintliga fotografier.
- Ja, visst är det mycket covers, men drömmen är ju att ge ut en egen fotobok där man kan se hur det gick sen. Där texten bara bekräftar det man ser i ansiktena på dem som det gick sen för. Om det nu gick. Sen. För. Dem.
Jonas har umgåtts så mycket med skribenter att han börjat prata med extremt korta meningar. Han sitter och fingrar på kameran och kallsvettas ångestridet. Han är alltså ångestriden. Men som adverb måste det ju heta ångestridet? Jag frågar Jonas om detta.
- Ingen aning, säger han, jag är en bild-människa. Hatar ord. Ärligt talat har det här reportaget inte varit bra för mig. Blev ju känd över en natt. Har inte kunnat hantera framgången riktigt. Kände en enorm press efteråt. Blev bjuden på fester. Gick på fester. Livet var en fest. Det var jättejobbigt.
Nästa vecka släpper Alexandra sin debutplatta och lagom till jul kommer hennes första bok. Så gick det sen-Jonas däremot har inget på gång.
- Det är bara fester, brudar, kokain. Livet står still! skriker han med båda armarna uppsträckta mot himlen som om han vunnit en match i något, oklart vad, Mah-Jong kanske, utan att ens bli glad för det.
Hur gick det då sen för mig som skrev detta?
Det är ju bara femton sekunder sen jag skrev det, så jag har väl inte riktigt fattat det än. Men visst är allt annorlunda. Och att livet aldrig blir detsamma är ju ganska självklart. Utanför tågfönstret går solen upp över världen. En annan värld. En ny värld. Här kommer jag. ”Så gick det sen för så gick det sen-jonas och alexandra-Emil”. Mm, det känns bra att säga det.
Baksidestexten
Skrivet av Emil, 26 september 2011
Hej alla söta figurer, jag hittade just en novellsamling på en loppis i Hammenhög. Jag köpte den direkt. Och jag ville inte missunna någon denna lockande baksidestext, så jag satte mig och skrev av direkt.
Beställer man i baren eller kommer ni ut?
En novellsamling om osäkerhet
av Ann Sörten
I en värld där kraven växer på att vi ska ha koll på allt: Hur provsmakar man choklad? Hur ger man lämpligast dricks med kort? Vad säger man till den som har löjligt kakel i köket? Hur vet man att man har löjligt kakel i köket? När blev kakel något som kan vara löjligt? I en värld där alla har blivit experter på mat, relationer, inredning och kultur, hur gör man när man plötsligt inser att man inte kan någonting? Verkligen ingenting? Med några fristående kurser på universitetet, en längre utlandsresa, några års karriär och ett politiskt engagemang som går i vågor: Vad gör man när man inte ens kan beställa en kopp kaffe utan att bli kallsvettig, vad gör man när man inte kan hälsa på nån utan att få identitetssammanbrott och vad gör man när man tycker om saker som ingen annan gillar – eller gör dom det? Vad är det för spel som pågår? Är det någon som kan reglerna? Har Gud kille? Hur dricker djur med klövar utan att tappa glaset hela tiden?
I boken möter vi 800 karaktärer som alla har samma problem. Som blivit akterseglade av sin egen flaskpost och inte förstår signalerna som varnar för en enorm storm av hajar. Gul, svart och röd flagg på samma gång. Tysk flagg vid havet. 800 karaktärer som tror att gul flagg betyder piss i mississippi och därför bara badar för att beveka andra, livrädda för att få kiss under naglarna.
800 karaktärer som alla hatade saftsås till risgrynsgröten i lågstadiet och ville ha mjölk i gröten men som insåg att alla andra älskade saftsås och tyckte det var stört att ha mjölk i gröten och därför låtsades spilla mjölk i gröten och sen åt upp och låtsades vara äcklad av mjölken i gröten.
800 karaktärer som låtsas njuta, hata, älska, rasa, le bara för att duga. 800 karaktärer som kanske egentligen spelar med bäst av alla, men samtidigt innerst inne är de mest fanatiska motståndarna till spelet. 800 karaktärer som längtar, något så outsägligt, en längtan som inte liknar någon annan längtan för att det är en längtan efter att bli det vi var ämnade att bli. En längtan som går framåt, bakåt och i sidled. Grundämnet längtan.
800 karaktärer som hör sig själva säga att: Neej, sojakorv, om man är vegetarian vill man väl inte ha korv? Hur kan man säga så? Sojakorv som är så gott! Så älskvärt! Så underbart att det finns när man inte äter kött! 800 karaktärer som förnekar sojakorven som Petrus förnekade Jesus och känner sig lika usla efteråt, fulla av skam och skuld inför framtidens bibel där sojakorven är guds korv.
Beställer man i baren eller kommer ni ut? Jag förstår det inte. Det känns som att man kan göra både och, det känns som att alla i lokalen fattar exakt vad just den ska göra och det känns som att jag kommer att göra fel vilket jag än chansar på och det känns som att jag bryter all magi om jag frågar.
Ann Sörten har tidigare givit ut diktsamlingen ”Gudars skymning”. Tretusenfemhundra sonetter om en åskrädd Thor. Boken är enligt alla kritiker ”extremt brittisk”.
Gamla skolan var ingen skola
Skrivet av Emil, 25 september 2011
Idag träffade jag den käre poeten Jaques Werup. Vi pratade ett par minuter om att träffas, han skulle åka till Frankrike, jag hem. Sen skiljdes vi åt.
- Vi hörs när du kommer hem från Frankrike! sa jag.
- Vad säger man? Vad heter det? Jag älskar dig! Säger man så? sa Jaques.
Vissa poeter skriver poesi och ger ut diktsamlingar. Andra poeter åker till Frankrike och säger jag älskar dig.
För mig funkar båda varianterna, men jag är svag för den senare. I alla fall om den heter Jaques Werup. Jag älskar honom. Fast det sa jag inte. För jag varken skriver poesi, ger ut diktsamlingar, åker till Frankrike eller säger jag älskar dig till folk jag inte känner. Men jag tror jag ska börja med alla fyra grejerna. Frankrike först.
Några höstgrejer
Skrivet av Emil, 14 september 2011
Här är ett tiotal höstframträdanden som är klara nu – tillkommer gör en hel del, bland annat alldeles säkert något i Stockholm. Och så blir det ju releasefest för ljudboken som släpps snart – mer om det snart… Efter årets långa turnéer med bandet och föreställningen ”livs levande” blir det mest solo i höst.
24/9 GÖTEBORG Bokmässan, 14.30 Ordfronts monter B07:21
30/9 UPPSALA Ordsprak, Reginateatern
1/10 VISBY Almedalsbiblioteket 19.00
8/10 KARLSTAD Fair trade forum 13.00
12/10 LUND Fair trade forum, Stadshallen
12/11 STOCKHOLM Södra Teatern
13/11 STOCKHOLM Södra Teatern
22/11 UMEÅ Bokkafé Pilgatan
23/11 LULEÅ Kulturhuset
25/11 MALMÖ, Stadsbiblioteket
6-9/12 VISBY Länsteatern 6 föreställningar
Hösten live
Skrivet av Emil, 28 augusti 2011
Efter en lång sommarturné och en enorm vårturné blir det lite lugnare med spelningar i höst. Men en del blir det förstås och dessa släpper jag här om ett par veckor och sen efter hand. Men först av allt en specialare i Lund, som det står mer om här under.
Lunds humorfestival samt ny ljudbok!
Skrivet av Emil, 22 augusti 2011
Vad händer nu när sommarturnén snart är avslutad?
Jo, den andra september 19.30 uppträder jag på Lunds humorfestival. Och då blir det ingen musik, bara mellansnack – då gör jag några av de festligare snacken jag gjort sista par åren och så spelas detta in. Och tillsammans med de lite deppigare snacken som jag redan spelat in, så bildar detta:
DEN NYA LJUDBOKEN!
alltså uppföljaren till Mellansnack, som sen släpps i slutet av september. Så börja med att komma till Lund och ta chansen att bli en del av en ljudbok. Hur eftersträvansvärt är inte det? Hur många känner man som är en del av en ljudbok? Tre? Sju? Inte är det många i alla fall.
Fröding-priset
Skrivet av Emil, 17 augusti 2011
Idag undrar man ju: Vem får årets Gustaf Fröding-pris? Det är ju jag! Så ta för er av livet idag. It’s on me!
här är Fröding-sällskapets press-släpp och motivering:
Årets lyrikpris till Emil Jensen
Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris 2011 tilldelas poeten och artisten Emil Jensen. Lyrikpriset som är på 25 000 kronor utdelas i år för nittonde gången.
Motivering: Emil Jensens texter och musik kännetecknas av ett skenbart spontant uttryck, lekfullt och träffsäkert. Men bakom ridån av humor finns ett stort allvar och ett uppriktigt samhällsengagemang. I sitt skapande ställer han sig på de svagas och utsattas sida i kampen mot fördomar, hyckleri och maktmissbruk . Emil Jensen är en mångsidig konstnär som med sin personliga berättelse speglar vår tid .
Prisutdelning på Café August
Årets pris kommer att delas ut i nya omgivningar. Emil Jensen kommer nämligen att ta emot priset i samband med sin föreställning LIVS LEVANDE på Café August fredag den 19/8, kl. 20.00.