Ett magiskt möte

Skrivet av Emil, 19 november 2011

En förtidspensionerad lådvinsalkoholist med lungemfysem och dålig andedräkt hamnar av misstag på fel trottoarkant och törnar in i en japansk bloggerska med rosa platåskor och hjärtflimmer.

- Hjärtflimmer? Jag trodde bara det var karlar som drabbades av det, säger den luggslitne mannen.

- Jag trodde bara det var fruntimmer som blev lådvinsalkisar, säger den japanska bloggerskan.

De lär sig av varandra. Tycke uppstår aldrig. Men både två går därifrån i övertygelsen om att skatten bara måste höjas, klyftorna utjämnas, vindkraft måste ges en chans samt att kultur är fundamentet för att ett land inte ska bli deprimerat.

- Om trettio år finns inte moderaterna! säger de unisont på väg åt varsitt håll.

- Nej, vid det laget kommer folk att ha fattat att det är fel. Att det är så uppåtväggarna fel med moderati, svarar de båda varandra. Eller sig själva? Det går inte att avgöra. Och det spelar minimal roll: Folket kastar vita pappersbitar från sina fönster. Andra hurrar. Som om ett långt globalt krig tagit slut.

Jörgen och Notaki reses sedemera som statyer på trottoarkanten. Jörgen blir för kort. Kommunen hade inte fattat att Notaki hade platåskor. Men det gör inget, försäkrar Jörgen. Så länge moderaterna aldrig återuppstår kan jag gärna vara en liten pyssling. Be careful what you wish for, Jörgen. (författarens anmärkning)

- Om detta må ni berätta, säger Notaki till en murvel på lokalblaskan med scarf och sjuttiotalsfrisyr som jag alltid glömmer bort vad han heter.

Men djupt inne i den rikaste stadsdelen gror missnöjet med att de fattiga blivit mindre fattiga. Moderaterna beväpnar sig och snickrar på den nya dödsstjärnan om nätterna. Fullmåne över gamla stan, en ulv ylar över blanka siluetter. Det är vackert men olycksbådande. Historien har ju en tendens att upprepa sig.

 


Skriv något!