Farväl JD Salinger

Skrivet av Emil

Idag skulle jag ju rasa mot dödsstraffet, men döden själv kom emellan. JD Salinger, min absoluta favoritförfattare, är död.

Jag har skrivit om honom då och då, senast i krönikan Rör inte min låtsaskompis. Hans böcker och hans karaktärer har varit så levande och självklara i mitt liv att jag ofta inte ens reflekterat över att det funnits en författare bakom. Än mindre har det haft någon betydelse. Hans verk har blivit så mycket större än hans persona. Vilket är ovanligt i vår tid.

När jag, bara häromåret, förstod att Salinger fortfarande levde, nästan nittio år gammal, fick jag en liten skön känsla av att han kanske skulle leva i nittio år till. Men så blev det inte.

Han publicerade sin sista novell för fyrtiofem år sen. Han har gjort en enda intervju de senaste femtio åren. Till skillnad från många av dagens författare som sitter mer i tv-soffor än hemma och skriver, valde han, trots sitt enorma genombrott på femtiotalet, att dra sig tillbaka. Fullständigt.

De senaste trettio åren har ingen hört något från honom och hans eremitliv, mer än rykten om att han skrivit en rad manus som han valt att inte ens publicera. Kanske ligger dom nånstans och väntar nu, kanske inte.

När Catcher in the Rye lästs genom historien har folk i alla tider, i alla åldrar, konstaterat att Salinger var ”före sin tid”. Jag vetefan. Vissa saker är inte i en tid överhuvudtaget. Och därför i alla tider.

Ett fenomen som vad Salingers böcker och karaktärer har betytt i mitt liv och i så många andras, kan bara förklaras i det där lilla eviga hörnet där teoretisk fysik och österländsk mystik påminner som mest om varandra.

Må den som vill vila i frid vila i frid och må den som vill dricka sig full och gå in i en telefonkiosk och ringa upp Jane Gallagher göra det.

Postat i: Rapporter Kommentarer(2) januari 2010


2 kommentarer till “Farväl JD Salinger”

  1. majkel förra året har skrivit:
    2010-01-31, kl. 22:39

    hej emil! köpte 300 emil-dokumentären, för att liva upp i snörasket (som man ändå inte velat vara utan egentligen, man klagar mest av slentrian). du är en jävligt klok människa. du är nåt, du gjorde ju min söndagskväll. och jag är nåt. en enkel men ändå så svår insikt. tack!

  2. MiA har skrivit:
    2010-01-31, kl. 23:57

    Reeedareeen i nöuden! Jag vill tacka min lärare i gymnasiet som la den i travor framme på katedern. Hon var från gotland och hade mustach.

Skriv något!