Sidor
Länkar
RSS Feed
Arkiv
Senaste kommentarer
Fiasko
Skrivet av Emil, 22 december 2009
I fredags ringde Mikale Wiehe (Mikaels afrikanske bror) och frågade om jag ville följa med på en grej på klimatmötet i Köpenhamn. Det ville jag absolut, inte minst eftersom jag missade allt i Köpenhamn förra helgen när jag var på Gotland. Dessutom var det roligt att just Mikael ville åka eftersom miljöfrågan kanske aldrig varit högst på hans agenda. Han sa på min telefonsvarare vilket tåg vi skulle ta, men när jag lyssnade av meddelandet hade tåget i stort sett redan gått. Självklart kom jag för sent till stationen. Och självklart var nästa tåg försenat för att det hade snöat tre milimeter i Skåne under natten. Varför är det alltid samma chock för all infrastruktur i Skåne när det faller några snöflingor? Tåget blev inte bara försenat utan dessutom inställt.
Jag insåg att jag inte skulle hinna till Köpenhamn i tid. Och när jag stod där i snöovädret (det snöade nämligen tre milimeter ytterligare under dagen och det var säkert två minusgrader!) fick jag en känsla av att hela klimatmötet skulle bli ett praktfiasko. Och när jag kom hem läste jag mycket riktigt om hur alla förhandlingar hade strandat. Inte på grund av snön i Skåne. Utan på grund av en grundläggande inställning från den rikare delen av världen som bara kan leda till fiasko.
Maria Wetterstrand hade en bra tanke som i stort sett utgick ifrån den enkla devisen ”Någon måste börja”. ”Ja, men hur ska ni få länder som USA och Kina att följa efter?” frågade journalisten. ”Det kanske vi inte får, men nån måste ju börja”. Men reportern gav sig inte. ”Jamen hur vet ni att alla andra länder kommer att följa efter”. ”Det vet vi inte, det viktiga är att någon börjar”, svarade Wetterstrand tålmodigt. ”Ja, men…” Och så fortsatte samma fråga i tolv olika versioner.
Och kanske representerar den reportern hela den fiaskoartade premissen. Nån slags utgångspunkt att vissa vinner och andra förlorar. Den funkar i fotbolls-vm och på börsen, men inte när det gäller hållbar utveckling. Alla förlorar. Eller alla vinner.
Det går självklart inte att vänta på att USA eller Kina ska bryta isen. (dålig metafor i sammanhanget!) Det går liksom inte att köra ett chickenrace i förhandlingar som dessa. Det är ju inte ens en förhandling egentligen. Det gäller inte att ge och ta. Bara ge.
Vi slår oss för bröstet och säger att vi i Europa har satt tuffa mål för oss själva. Men samtidigt släpper varje person ut mer än sju gånger mer än en genomsnittlig Indier. Hur kan vi då i första hand lägga energi på att förhandla om att Indien måste skärpa sina mål och sätta tuffare gränser? Om vi kommer ner i närheten av deras nivå kanske det är lättare att motivera. Någon måste ju börja.
Och som vanligt finns det ingen rättvisa i det hela. Det är vi i nord som sliter mest på jordens resurser, det är folk i syd som får ta konsekvenserna. När nu Hillary Clinton pratar om bistånd på några biljoner, att vi ska ”hjälpa” de fattiga länderna, så handlar det väl snarare om att vi ska betala tillbaka en bråkdel av vad vi är skyldiga.
Jag kom aldrig ens till Köpenhamn den dagen. Ett personligt fiasko i det globala fiaskot. Jag hade kunnat ta ett senare tåg, men då hade jag missat de evenemang jag skulle dit för. Och dessutom hade jag tvättid på kvällen. Sånt får man inte missa. Jag vet att det egentligen inte var min tur att tvätta.
Men någon måste ju börja.
2 kommentarer till “Fiasko”
Skriv något!
2009-12-24, kl. 1:19
Bra Sagt! Både av dig och Maria W.
Jag skall på något sätt börja nu att försöka få sverige att börja vidare.
För inte kan vi sätta krav på de som inte ens får lov komma upp i vår konsumentnivå?
Vad förlorar man på att börja? Inte så mycket man måste bara accptera att det är värt det. Och de har jag nog gjort nu.
2009-12-25, kl. 3:24
Riktigt fint inlägg!
Håller med att våra bistånd i världen inte är så generösa som vi förklarar dem. och att nu Hillary pratar om hur duktig hon (och USA) är tror jag inte är mer än ett pr knep. De är inte snälla, de är skylldiga!