Sidor
RSS Feed
Genetisk Tennis
Skrivet av Emil
Jag fortsätter bjuda in hästskribenter (gästskribenter that is) här på sidan. Idag är det en ganska rörande historia som bygger på en autentisk upplevelse.
Tennis – en essä om evolutionen
Vi har spelat tennis i släkten ända sen 1200-talet före kristus. Så till den grad att evolutionen gjort att jag föddes med en fantastisk förstaserve. Problemet är bara att jag inte förvaltat den. Och inte tennisen överhuvudtaget. Så redan nästnästa generation, mina barbarn, kommer att behöva nöta såväl backhand som forehand. De kommer att födas tillbaka till ruta ett och växa upp som vilka tennisdyslektiker som helst. Så snabb är evolutionen när det gäller just tennis.
Det är de gamla tennisgenerna som gör att jag reflexmässigt springer fram till nät när jag gjort ett bra slag. Eftersom jag inte spelar tennis så sker detta istället i vardagslivet. Är jag till exempel på en bra spelning på en sommarfestival så rusar jag plötsligt fram mot kravallstaketet för att slå en volley. Detta sker helt undermedvetet. På samma sätt om jag blir kär, då tror hjärnan att jag hela tiden slagit en kanonserve, vilket gör att jag springer runt på stan fram till olika nät. Det är jättejobbigt, inte minst att samtidigt försöka få kontakt med den man är kär i.
Jag föddes även med att räkna 0-15-30-40-game. Därför hade jag enorma problem i skolan att lära mig elementär huvudräkning. Att 15 kommer efter 0 är inristat i mitt DNA så när jag säger 1-2-3 går jag emot hela mitt väsen, hela min personlighetsprogrammering.
På detta sätt har jag alltså en tennisdrift som är lika stark som min dödsdrift och sexualdrift. Detta trots att jag inte ens gillar tennis! Så man kan ju förstå vilken outtömlig källa till ångest en sådan inre konflikt ger upphov till.
Rent utseendemässigt har mitt arv inte påverkat mig nämnvärt. När jag blir nervös i utsatta situationer kan jag rodna i ansiktet. Men till skillnad från många andra så antar jag en röd färg som är en rest från det röda tennisgruset, lite mer kopparröd än vad folk vanligtvis upplever när de blir generade. Detta har vi haft i släkten ända sen renässansen.
Annars ser jag ut som alla andra och de flesta tänker inte ens på min genetiska avvikelse. Att jag går i vita tennisshorts året runt kan ju lika väl handla om någon form av störning som jag har skaffat mig i mitt egna liv så att säga.
Jag hoppas att den här texten kan inspirera andra människor att ta reda på varför dom är som dom är. Evolutionen handlar inte bara om att fly från sabeltandade tigrar. Den handlar lika mycket om racketsport, dåliga raggningsrepliker och jakten på den perfekta auberginen.
Avslutningsvis, en mycket dråplig egenskap som kom att ärvas; John Marshall började studera evolutionslära i Konstantinopel på 850-talet. Såväl döttrarna som sönderna fortsatte hans studier. Och i rakt nerstigande led fortsatte evolutionsstudierna i släkten Marshall ända fram till 1920-talet. Då föddes Justine Marshall i Belgien. Och Justine föddes med glasögon! Tusen år av hårda studier i evolutionslära hade förändrat evolutionen så till den grad att naturen på egen hand gjort sig redo för nästa generation av studier!
Fantastiskt, om ni frågar mig. Men det gör ni inte, för jag omkom olyckligt i en lavin 1986. Varför jag inte sprang från snön? Jag trodde förstås det var tennisbollar.
6 kommentarer till “Genetisk Tennis”
Skriv något!
2010-02-06, kl. 10:59
du e en klippa av kärlek o guld…
jag ska altid se dig som ett boll-plank…
lööv ya, kram/p
2010-02-06, kl. 11:21
du har sått ett frö i mig ännu en
gång den kommer upp på min blöbb
inom de snaraste… autistisk upplevelse…
2010-02-06, kl. 13:41
När jag bodde i Skåne spela jag tennis med kompisar från Blekinge…..tetti….fötti..
2010-02-06, kl. 21:10
Vad tycker du om att evolutionen gjorde så att Justine föddes med glasögon?
2010-02-08, kl. 16:56
Jag tycker att det är chockerande att det skrivs så lite om det!
2010-02-10, kl. 0:04
Jag skulle vilja veta vad jag är skapt för. Vilken som är min dolda talang. Jag skulle också vilja tävla i mästarnas mästare.