Sidor
RSS Feed
Höstturnén i siffror
Skrivet av Emil
Efter att ha mått mystiskt bra under hela höstturnén gick jag ner mig i nåt konstigt kärr av total brist på ro och total brist på kraft på samma gång så fort jag kom hem. Jag har varit långt borta några dagar. Det är så sjukt hur det kan ligga där och vänta på at hugga, som insjökrokodiler. Jag har inte varit sjuk, men jag har varit som en zombie i en vecka. Klassiskt post-tom. Jag har känt mig som en psykopat. (Lättkränkt, samvetslös och farlig!) Därför har min best och worst of lista dröjt ett par dagar. Nu är den strax här. (Som vanligt har jag inte en aning vad jag ska skriva och som vanligt har jag bara tjugo minuter på mig. Och som vanligt får jag inte ändra något. (såna är ju mina interna regler för skrivandet här på hemsidan))
Och så har jag en fråga: Ska jag fortsätta köra här på denna specialsidan eller återgå till rapporterna på den vanliga hemsidan? Kan inte bestämma mig. Vad säger ni? Tyck till och vinn ett tips.
Då är det dags för några stora utnämningar efter den långa turnén. En inre gala. Den röda trådan, har jag kommit fram till, blir ”det otippade”. Lite som en motsats till andra galor. På med den snitisiga klänningen och fracken, om vartannat, efter smak, eller var indie och var naken, och välj din egna inre programledare, här är i alla fall resultatet.
HÖSTTURNÈN I SIFFROR
Mest otippade signeringen?
Många otippade saker och otippade magar och klädesplagg har man signerat genom åren och även under denna hösten, men vann gjorde självklart att signera ett blodgivarintyg i Umeå. Komplett med blodgrupp och allt. Det kändes klart symboliskt – men symboliskt för vad?
Mest otippade massagen?
När jag på min producents inrådan skulle masseras och googlade efter nån schysst massage i Jönköping och det första som kom upp var: Massage 495 kr. Med Happy ending 1500. Med samlag 2500. Var detta vad riksteatern tyckte jag behövde i de småländska skogarna?
Mest otippade huvudstaden som jag fick starka känslor för?
Måste varit Sundsvall. Antagligen Sveriges största stad vid förra sekelskiftet, sen helt bortglömd och nu helt återupptäckt av mig. Lika mycket som Columbus upptäckte Amerika 1492 upptäckte jag Sundsvall 2009. Med ett så mäktigt centrum borde Sundsvall vara huvudstad i något land, minst. Jag vet inte vad det var, men jag hade ett så skönt tryck över bröstet hela tiden när jag var där. Som motsatsen till hjärtinfarkt.
Mest otippade hemliga orten?
När jag ringde arrangören i Skillingaryd och frågade hur dags jag behövde vara där och fick svaret: ”Kom precis till soundcheck och inte en sekund tidigare. Här finns ingenting att se. Och sen går det ett tåg härifrån direkt efter spelningen.” Och när folk i publiken efteråt sa: ”Kom snart tillbaka” så var det något desperat i undertonen ”Kom och ta mig härifrån!” Jag hann aldrig se något av Skillingaryd mer än lokalen jag spelade i, som var skitfin, och publiken, som var skitsnygg. Så jag undrar vilket helvete på jorden som lurade där utanför? Vad var det jag undanhölls? Vad var det jag inte fick se? Eller tänk om det var precis tvärtom, gator av guld och fontäner av mjölk och honung? Kanske hade jag aldrig fått – eller velat – återvända till världen om jag fått se det sanna Skillingaryd.
Mest otippade överraskande fina mottagandet?
På många orter och i många städer vet jag ju sen innan hur fantastiskt det kan vara och det har varit många oförglömliga mottaganden under hela svängen, i stort sett i varje stad jag besökt, jag är evigt tacksam och jag tänker inte ens drömma om att försöka jämföra. Men det här gällde ju överraskningsmomentet. Och i Skellefteå har jag aldrig spelat tidigare så därför var det den finaste överraskningen under hösten. Skellefteå blir ett självklart stopp på framtida svängar. Skellefteå är sannerligen inte bara en hockeystad. Eller var det bara min brist på slutspelsskägg som väckte känslor?
Mest otippade starkaste ljuset i logen?
På teatern i Jönköping. Varför ska man se så mycket av sig själv innan man uppträder? Varför ska man belysa varje skavank med så intensivt ljus? Vem vinner vad på det? Tacka vet jag speglarna i hissen hemma i Malmö. Lite smutsiga, lite dunkel belysning, lite skönt motljus. Man går alltid ut ur hissen med världens bästa självförtroende.
Mest hungriga tillståndet och otippade lösningen?
När jag som vanligt skulle äta efter föreställningen i Sjöbo och det visade sig att inte en enda restaurang i hela socknen hade öppet. Ingen affär eller ens bensinmack heller. Efter att letat genom hela hotellet – receptionen hade förstås också stängt – hittade jag lite salt. Som jag låg och sög på under natten. Och det funkade!
Mest otippade härliga kvällen?
Ronneby – vem hade kunnat tro det? Men det visade sig ju att hela Billie the vision var i stan och då blir det härliga kvällar. Inte minst när man hittar ett falafel-hak med rättigheter. Det bästa av två världar. Normalt sett äter man ju en falafel, sen går man ut och dricker öl, sen tar man en falafel på natten igen. Och kanske går på efterfest och dricker mer öl. Plötsligt kunde man slå allt i ett. Redan vid midnatt hade man tryckt i sig all öl och all falafel man skulle. Utan att springa omkring. Men härligast var förstås att få så fint turnésällskap. Det överträffas blott av falafelsåsen.
Mest otippade icke-igenkänning av nära anhörig?
Ronneby igen. Först fem minuter in i föreställningen fattar min morsa som sitter på andra raden att det är jag som uppträder!
Mest otippade korrespondensen mellan vad jag såg i datorn och såg genom tågfönstren?
Att kolla på Twin Peaks och samtidigt åka mellan Jokkmokk och Bastuträsk.
Mest motsägelsefulla ortsnamnet?
Bastuträsk. En bastu är torr. Ett träsk är blött. Som att heta Geppard Heroin. Eller Hård Mjukglass. Funkar.
Shit, jag inser det nu, jag har ju spelat i uppåt femtio städer/orter under hösten och varit i ytterligare några längs vägen och jag skulle vilja namedroppa samtliga på denna vetenskapliga lista, och så vill man tacka varenda människa som dykt upp och inte minst ni som åkt timtals från olika städer till andra städer, om ni visste hur det värmer, men det finns ingen chans att jag får till det under mina tjugo minuter i rampljuset som strax är över. (fast nu fick jag ju till det i en bisats!)
Dessutom sitter jag på mitt favorithak i Malmö och skriver och det är en mystisk man med mystisk rock och mystiskt lång halsduk som stirrar ut mig och varje gång jag tittar tillbaka låtsas han att han bränner sig på kaffet! Dessutom har han mystiska rosa öronproppar djupt inne i öronen ser jag nu!
Ja, vardagsmystiken vinner alltid alla priser. Tar alltid storslam på ens innersta galor. Den leve!
9 kommentarer till “Höstturnén i siffror”
Skriv något!
2009-12-08, kl. 19:30
haha du är allt för underbar emil. men hur kunde din morsa egentligen undgå att hon köpt biljetter till emil jensen? det låter verkligen skickligt! för min del så skulle jag gärna se att du fortsatte att skriva här på turnébloggen då texten på den här sidan är mycket luftigare och behagligare att läsa!
du kommer väl fortfarande till göteborg till våren förresten?
puss & kram
2009-12-08, kl. 20:03
Jag tycker du ska fortsätta rapportera på denna sida…mest därför att jag har den som RSS-feed och om du byter till den andra kommer jag bergis att glömma att ändra så jag får ”feed” därifrån och missa några inlägg innan jag inser att du bytt….
) Lite lagomt bekvämt tänkt av mej så här på tisdagskvällen…flåt… ;o)
Ha det bäst!
2009-12-08, kl. 20:10
Speglar med äcklig belysning som sänker ens självförtroende finns lite här och där. Som i gymmet. Varför ha speglar i gymmet? Man vill liksom inte se sig själv, i säckiga kläder, svettandes och döende i en hjärtattack. Man tappar bara lusten. Hursomhelst. Fantastiskt med långa inlägg! Fortsätt gärna med att skriva på den här specialsidan. Specialsidan är awesome. Du är awesome. Och den här designen är vänligare för ögonen. Precis som såna där trevliga hissbelysningar. (:
2009-12-08, kl. 21:34
Jag blir så fjantigt jävla stolt över det du säger om Sundsvall. Tar åt mig som att jag är den enda människan som bor i staden.
Du är så fin du Emil och denna stad saknar dig så himla mycket.
Puss!
2009-12-09, kl. 9:19
fortsätt skriva här….
o snälla du sluta aldrig skriva, som
om du kunde de… du ger så mycket
mer än du själv anar tror jag….
iaf när de gäller för mig…
hoppas vi ses snart, jätte kram/p
2009-12-09, kl. 12:37
Snälla du, kom till Trästocksfestivalen här i Skellefteå!
Och tack för att du förgylde min kväll i mitten av oktober!
Puss och kram!
2009-12-09, kl. 13:06
Vad jag skrattade! Undrar om det finns flera artister i världen som ligger i sina hotellrum och suger salt på nätterna!
2009-12-09, kl. 18:52
Fortsätt skriv här. Man kan inte ha ihjäl en blogg med så mycket liv på det viset. Det skulle gå mot din ta-inte-bort-och-ändra-inget-princip.
Och gud nåde den som någonsin tänker om och ändrar på sina principer och värderingar.
2009-12-11, kl. 10:23
Hej Emil, jag sitter i skolan och läser din blogg, jag skrattar högt och alla kastar undrande blickar och frågar vad som är så kul.
Jag lyssnar på din musik och du berör du mig. Du skriver så bra texter och fina melodier. Jag hoppas på en till turné. Ha det så fint!