Inte bara lek med ord

Skrivet av Emil, 9 mars 2010

Alla krig är inbördeskrig. Alla krig som någonsin utkämpats på jorden har varit inbördeskrig. Ett krig är per definition inbördeskrig, det sker inbördes mellan människor som delar samma planet. Att det ens finns ett ord som heter ”inbördeskrig” är absurt. Som om det skulle finnas något annat sorts krig. Det är lite som att kalla himlen för ”utomhushimlen.”

Ett annat begrepp jag vänder och vrider mig emot är när det nu en längre tid pratats om ”Sveriges närvaro i Afghanistan.” När började vi kalla krig för närvaro? Var Hitler bara jävligt närvarande i Europa på 30-talet? Och första världsnärvaron pågick 1914-1918 och skördade miljoner människoliv. Alla var så närvarande! Alla var där! Ett globalt mingel. Minns ni al-qaidas närvaro på Manhattan? Och barn som tvingas ut i krig är inget annat än obligatorisk närvaro. Eufemismer är livsfarliga och får oss att acceptera det oacceptabla.

Det är lätt att tänka att ord betyder så lite och avfärda ovanstående med att ”Det där är bara en lek med ord”. Men det är inte så bara. Det är just dessa lekar med ord som styr världen, med en subtil järnhand. Det är retorik och medvetna betydelseförskjutningar som får opinioner att svänga, som upprätthåller destruktiva roller, det är ord som förlöjligar och förminskar människor som gör ett ärligt försök. Hela den globala världsordningen är en dålig ordvits.

Hårdlanseringar av nya begrepp försätter oss ofta i en hopplös lose-lose situation, där det är omöjligt att göra motstånd. Ta ett ord som ”politiskt korrekt” till exempel, vad fan betyder det? Som att det fanns något som var korrekt! Ett sånt begrepp har ju bara skapat ångest hos folk som är engagerade, alla är livrädda för att inte vara politiskt korrekta och ännu räddare för att vara politiskt korrekta! Det finns inget vettigt sätt att förhålla sig. En riktig fälla där själva begreppet är immunt mot alla angrepp.

För att inte tala om ett ord som ”pretto”, kanske vår tids värsta skällsord och, i alla fall inom mitt yrke som artist, det man verkligen till varje pris måste undvika att vara. Och i skräcken för att vara pretentiösa märker vi hur vi inte ens vågar vara seriösa.

Man kan avfärda i stort sett vad man vill med hjälp av den slags innehållslösa begrepp som politiskt korrekt och pretentiös. Och genom ett ständigt outtalat hot om att vara pretto eller pk, tvingas vi in i en flamsig försvarsposition med så mycket påklistrad självdistans att allt blir grunt och ointressant.

Att dessutom kalla politiskt korrekt för pk och pretentiös för pretto är ju ett sätt att avväpna alla invändningar. Det är mysigt med förkortningar. Och opretentiöst.

Med bara några enstaka ord har själva språket målat in oss alla i ett hörn, där man ska akta sig för att säga något och ännu mer för att mena något och allra mest ska man akta sig för att göra något.

Att vara emot kriget (närvaron) i Afghanistan är politiskt korrekt, vilket är negativt. Att vara för kriget i Afghanistan är politiskt inkorrekt, vilket också är negativt. Vill du göra något nyanserat åt situationen i Afghanistan? Din pretentiösa jävel!

Postat i: Rapporter Kommentarer(17)


17 kommentarer till “Inte bara lek med ord”

  1. Jenny har skrivit:
    2010-03-09, kl. 1:25

    Konstigt att folk tar såna uttryck som ”friendly fire” på allvar egentligen…

  2. John har skrivit:
    2010-03-09, kl. 15:15

    Oj vad bra skrivet! Känns verkligen som att jag gått på ”ordleken”. Bra att du uppmärksammade mig på det!

  3. Erika Hortans har skrivit:
    2010-03-09, kl. 17:47

    Hej!! Fint skrivet, lika fint som breven jag fick. Vet inte om du minns, Enköpingsfestivalen 1996.

  4. Görel har skrivit:
    2010-03-09, kl. 19:13

    Aha! Jävlar vad modern mänskligheten är. Nu är det ju så populärt att säga att man ska vara NÄRVARANDE hela tiden, så då har ju alla maktgalna människor haft rätt hela tiden. Mer närvaro!

  5. David har skrivit:
    2010-03-09, kl. 20:07

    det är alltid kul att läsa dina snabba kommentarer emil. men nu är det ju inget regelrätt krig i afghanistan, utan en fredsbevarande insats, och svenska närvaron är ju till för att hjälpa afghanerna att bygga upp sitt land _efter_ kriget.

  6. sigrid i växjö har skrivit:
    2010-03-09, kl. 23:53

    fantastiskt träffande krönika!

  7. Lena har skrivit:
    2010-03-10, kl. 14:04

    Emil…. Ibland tar du andan ur en.. Så jäkla bra..

  8. Zigge har skrivit:
    2010-03-11, kl. 14:33

    Närvaro är obligatorisk i skolan. Är det därför man känner sig som en krigsfånge där?

  9. Jenny har skrivit:
    2010-03-11, kl. 21:57

    Skolan är full med närvarande människor som är frånvarande. Det är därför det är så svårt att vara lärare.

  10. Sanna har skrivit:
    2010-03-11, kl. 22:30

    Jag instämmer med dig Jenny – nåt utav det svåraste i livet är att veta när det är dags att ge upp något och när man ska fortsätta försöka.

  11. Jenny har skrivit:
    2010-03-12, kl. 0:53

    Exakt!

  12. Siri har skrivit:
    2010-03-19, kl. 18:15

    Läste när DN citerat: ”När började vi kalla krig för närvaro? Var Hitler bara jävligt närvarande i Europa på 30-talet? Och första världsnärvaron pågick 1914-1918 och skördade miljoner människoliv. Alla var så närvarande! Alla var där!”

    Allt var klockrent och skarpsynt… och med humor :) Nu kommer jag fortsätta läsa bloggen…

  13. Jenny har skrivit:
    2010-03-26, kl. 21:15

    Och bonusavtal/pensionsavtal bör heta internförskingring…

  14. Jenny har skrivit:
    2010-03-26, kl. 21:17

    Nej, öppenförskingring!

  15. Lena har skrivit:
    2010-03-28, kl. 19:36

    Lyssnade man på lördagsintervjun på P1 fick man veta av ÖB Sverker Göransson att Sveriges militär är i Afganistan för att lära det nya Afganska samhället att gå o takt.

  16. Lena har skrivit:
    2010-03-28, kl. 19:37

    Lyssnade man på lördagsintervjun på P1 fick man veta av ÖB Sverker Göransson att Sveriges militär är i Afganistan för att lära det nya Afganska samhället att gå i takt.

  17. Abe Bergegårdh har skrivit:
    2010-10-18, kl. 19:43

    Mitt i prick. De här omskrivningarna finns överallt. Ta begreppet reform. Som har en positiv grundton, enligt ordboken betyder ”förändring (till det bättre)” – trots det används det om uppenbara försämringar, som ”den franska pensionsreformen”. Själv brukar jag beskriva som Wannseekonferensen 1942 som inledningen på en reform av det tyska fängelsesystemet…

    Fast det finns ju inget mer politiskt korrekt än att vara för marknadsekonomi, liberal demokrati och hejdlös tillväxt. Tankeförbud på annat. Så man kan slita begreppet ur deras händer och vända det emot dem,

Skriv något!