Jobbet och närmiljön

Skrivet av Emil

På väg hit såg jag två kråkor som satt i snön och åt resterna av ett burger meal. Ur påsen. När ska kråkorna gå över till falafel som alla vi andra djur i denna stan? Det urbana livet är fyllt av gåtor. Och kråkor.

Appropå stan så undrar folk ibland hur mycket från landet jag är. Jag kan avslöja att jag inte ens är från Hjärup. Jag bodde utanför byn, eller i utkanten, i Uppåkra. Hur mycket från landet är man då? Jag är så mycket från landet att vi hade kristendom en dag i veckan när jag gick i lågstadiet. Varje tisdag kom en tant som hette Ingrid Stern och hade kristendom. Inte livsåskådning, inte filosofi, inte ens religion i största allmänhet. Utan en hel dag kristendom! Då är man djupt ute på landet. Som en blandning mellan Lilla huset på prärien och…lilla huset på prärien.

Och när jag sen gick i högstadiet kunde man bara välja mellan fem saker: Tyska, franska, estetiskt, ekonomi eller jobbet & närmiljön. Man fattar vad tyska är. Man fattar vad franska är. Man fattar vad estetiskt är och man fattar vad ekonomi är, även om det är lite abstrakt. Men vad var jobbet och närmiljön? Vad gjorde dom? Vad var jobbet? Och vad var närmiljön?

Jag kände aldrig någon som valde jobbet och närmiljön, så jag fick aldrig någon förstahandsinformation om vad som försiggick där. Ingen andrahands heller. Jag fick ingen information överhuvudtaget. Och än idag har jag ingen aning om vad dom gjorde.

Jag kan ångra att jag inte valde jobbet och närmiljön. Eller ”Jobbet” som det kallades, kort och gott. På tre års franska lärde jag mig bara Un biftec, s’il vous plaît. Och eftersom jag inte äter biffstek har jag inte så stor glädje av det. Dom som läste tyska lärde sig i samma anda beställa wienerschnitzel, dom som hade estetiskt gjorde ingenting överhuvudtaget, dom som hade ekonomi sålde araksbullar i kafeterian. Men vad gjorde man på jobbet och närmiljön? Vad hände där? Jag vet inte ens vilket klassrum dom var i. Eller var dom på studiebesök på arbetsplatser hela tiden?

Kråkorna i Uppåkra visste ingenting om burger king. Dom satt på åkern och kände inte ens till transfetternas förlovade land i stan. Ännu mindre anade dom att det under åkern i Uppåkra några år senare skulle grävas fram vad som troligen var norra europas största stad under järnåldern. Livet på landet är också fullt av gåtor. Och kråkor. Landet jag växte upp i låg alltså ovanpå en stor stad. På stan får en ny innebörd. Lite som att bo på ett rapsfält hundra meter över Mexico City. Om 1500 år. Tänk er det. Nästa gång ni äter en falafel.

Och kanske var det just detta man lärde sig på närmiljön om man hade jobbet och närmiljön. Men varför  kallades det isåfall bara för ”Jobbet”?

Postat i: Rapporter Kommentarer(4) januari 2010


4 kommentarer till “Jobbet och närmiljön”

  1. pjär har skrivit:
    2010-01-11, kl. 21:32

    du e e så jävla skön emil…
    kramar dig i min stalle just nu… pjär

  2. Maria har skrivit:
    2010-01-11, kl. 22:18

    På mitt högstadie kunde man välja mellan Tyska, Franska, ”Jag och min Vardag” eller ”Händig Hemma”. Eftersom jag läste tyska har jag heller ingen direkt koll på vad man lärde sig där, men jag minns att alla var rörande överens om att Jag och min vardag var något för tjejer medan Händig hemma var för killarna.

  3. Emil har skrivit:
    2010-01-13, kl. 16:23

    Händig franska hade inte varit dumt det heller

  4. Ebba har skrivit:
    2010-01-13, kl. 19:06

    När folk frågar var jag kommer ifrån brukar jag säga ”från en by, som ligger i utkanten av en by, som ligger nära en större by (men som envisas att kalla sig stad), i Skåne, vilket på något sätt även det känns lite som en by, fast större”. Fast oftast säger jag Lund för folk orkar inte lyssna på det andra.

    //Hälsningar från Trastvägen 121

Skriv något!