Kommentarer till På låtsas

Av: Emil

Emil — Wed, 13 Jan 2010 13:13:32 +0000

Ja, hur kunde du glömma? Välkommen tillbaka, skönt att ha dig här igen!

Av: Marloes

Marloes — Tue, 12 Jan 2010 23:30:27 +0000

Fint sagt Emil! Hur kunde jag ha glömt din blogg i ett tag? Fast det är något som är bra med det, för nu har jag massor att läsa och skratta!

Av: Jenny

Jenny — Sun, 13 Dec 2009 00:24:06 +0000

Emil, du är faktiskt en av mina låtsaskompisar. Du dyker upp en kort stund ibland, mest när jag kör hem från jobbet, och lyssnar till mina banala kommentarer om dagen och skrattar förtjust. I verklighet hade du säkert ursäktat dig och hoppat ut vid första trafikljuset. Låtsaskompisar är en viktig del av många religioner och hjälper folk att hålla sig vid sina sinnens fulla bruk. Jesus är kanske den främsta låtsaskompis men han funkade inte för mig eftersom han inte skrattade.

Av: matilda

matilda — Sat, 12 Dec 2009 15:43:26 +0000

Tack och lov att vi kan låtsas ibland!
Lycka till på bokbussinvigning!

Av: pjär

pjär — Sat, 12 Dec 2009 04:30:55 +0000

underbart inlägg…
jag har en låtsas kompis som heter
samba… han e från kenia i afrika…
jag har inte träffat honom på en tid nu
o de får mig att känna en vis oro…
ett tag hängde vi alltid, o hade de skit
skoj… tills den dagen jag tog med honom
på ett sushi hak i malmö, jag viste ju
inte att kenianers magar inte e så vana vid
just fisk… detta sluta i en riktigt jobbig tillställning,
som du kan förstå, o sedan den dagen har
vi gått skilda vägar…

men i bland låtsas jag att han min låtsas kompis
e med mig ändå o de känns sjukt bra…
nästan lika bra som att läsa din blog tack emil, kram/p

Av: Sara

Sara — Fri, 11 Dec 2009 20:59:31 +0000

Haha.. åå vilket härligt inlägg! Jag har också levt i mina barndoms böcker, och ibland blir jag nästan förbannad på dem för att de gav en så mycket hopp och tro om livet. Jag levde mig ju verkligen in i dem. Jag hade en låtsas kompis när jag var liten.. vet inte riktigt vad jag fick det i från. Men allt jag lekt som liten genom åren är ju en hel värld på låtsas, som betyder så mycket. Jag lekte tills jag var ganska gammal. Men det talade jag ju inte om för mina jämnåriga kompisar.

Jag håller verkligen med om fantasin som fenomen och livsuppehållare. Och missförståndet som källa till inspiration och glädje. Vad skulle jag göra utan min ”låtsas” värld.. som kanske egentligen är på riktigt?

Att fundera på vad som är på riktigt och på låsas kan man ju bli snurrig av. Hur vet jag att det jag känner är på riktigt och inte på låtsas.. nåt som jag känner för att jag ”borde” känna så, hur vet jag att jag tycker nånting och att det verkligen är jag, jag kanske bara hittar på. Fast nånstans måste det ju va jag ändå.

Av: Hanna

Hanna — Fri, 11 Dec 2009 19:55:44 +0000

Men… hur kan man veta att det som vi kallar på riktigt verkligen är på riktigt? Allt annat kanske är på riktigt på riktigt och på riktigt är bara på riktigt på låtsas. Nä nu ska jag ta mig en låtsasmacka. Godkväll.

Av: Laurent

Laurent — Fri, 11 Dec 2009 17:53:42 +0000

Hmm djupt. Jag tycker iaf inte om ordet låtsas. Alls. Jag skulle hellre föredra att kalla allt på riktigt. Allt som vi fantiserar/drömmer är ju riktigt – för oss. Kanske inte på samma sätt som ”verkligheten” som vi lever i. Men den finns ju ändå. Typ. För allting är individuellt och det beror bara på hur vi själv vill se det som. Den är inte konkret, man kan inte ta tag i den. Men alltså det beror också på hur man definerar ”på riktigt”. Den är inte verklig bara för att den är individuell? Orden ”bara på låtsas” gör allting så tråkigt. Alltså. Jag skulle kunna skriva hur långt som helst men det blir för långt och komplicerat för att vara en kommentar.

Woho kamera!