Sidor
RSS Feed
Maks
Skrivet av Emil
”Om man gör ett anagram av skam kan man få mask!” skrek alltid min morsa när jag var riktigt liten.
Jag förstod aldrig om hon menade att man kunde få ordet mask av att kasta om bokstäverna i ordet skam eller om man verkligen kunde få mask av att göra ett anagram. Hon var ju jävligt vidskeplig, morsan, så man kunde aldrig säkert veta. Hon rökte tre paket cigg om dagen, utan filter. Samtidigt blev hon livrädd om hon såg en svart katt. Hur fan tänkte hon?
Hon hade röd skinnpaj och utsvängda lila brallor och moon boots. Det är möjligt att hon hade andra kläder också, men det är så jag minns henne, morsan. Hon luktade cigg och smuggelparfym och var alltid hes för att hon skrek oavbrutet på sina två kamphundar, Brosk och Christer Pettersson. Och så minns jag att hon alltid sa det där om att få mask av att göra anagram på skam. Som ett mantra.
Självklart kunde jag inte låta bli att testa. Så jag satt och vände och vred på ordet skam medan mina jämnåriga var ute och spelade mah-jong på parkeringen, snodde bilar och sniffade lim.
”Ut och var lite jävla normal” väste morsan där jag satt med min gåsfjäderpenna, baskern på sned och pannan i djupa veck.
”Titta, mamma, man kan få smak också”, sa jag. ”Och maks”.
”Vafan är maks?” skrek morsan, sprang ut ur husvagnen, kopplade loss den och rivstartade bilen. Brosk och Christer Pettersson sprang efter och bet sig fast i dragkroken.
Hon kom aldrig tillbaka. Hon blev adopterad som förälder av några andra mindre pretentiösa barn i Södertälje. Och det är ju inte mer än rätt. Man kan faktiskt säga att jag kom billigt undan. I en kanton i östra Schweiz har man rätt att göra abort fram tills barnet är åtta år gammalt. Åtta år! Där gäller det att passa sig och vara lydig.
Det fina i kråksången är att jag faktiskt fick enorma problem med binnikemask när jag kom upp i tonåren. Jag åt mängder av fiskpinnar men rasade hela tiden i vikt. Morsan hade säkert skämts ännu mer för mig då. Så kanske kan man vända på det hela; man får inte bara mask av skam – man får dessutom skam av mask.
Hade jag sagt det till morsan hade hon skjutit mig på studs. Hon hatade ordlekar och skrev långa hotbrev till Arne Hegerfors. Jag vet inte om hon skickade dom och om det i så fall är därför man såg så lite av Hegerfors under nittiotalet.
Ja, det var en härlig tid på många sätt, den bästa tiden i mitt liv. På äldre dar har jag egentligen bara en sak som ligger kvar och gnager. Varför kunde jag inte helt iskallt replikerat när morsan frågade vad maks var för något?
Maks Bajc var ju en slovensk skådespelare som dog 1983.
9 kommentarer till “Maks”
Skriv något!
2010-03-15, kl. 16:39
Fick ont i skrattmusklerna!
2010-03-15, kl. 20:57
Det visste jag inte att den slovenske skådespelaren Maks Bajc var död? Intressant. Vad hände sen i den slovenska fimhistorien? Vilka trender kom efter det?
2010-03-16, kl. 19:52
Jag hittade dig idag. Synd att du just varit i Uppsala och inte verkar komma tillbaka någon gång snart. Men jag får väl nöja mig med dina vackra blogginlägg så länge, tack för det.
2010-03-17, kl. 12:26
Roligt att höra! Men när du skriver ”inte verkar komma tillbaka någon gång snart” så har du nog inte kollat så noga på hemsidan. Det gör jag ju.
2010-03-23, kl. 16:01
Underbart!
2010-03-23, kl. 16:51
Hm får nog förtydliga mitt underbart, din morsa är inte underbar utan skulle nog vilja säga ounderbar, men du skriver underbart. Kram på dig
2010-04-02, kl. 12:26
kan det vara så att jag såg dig dricka kaffe med en ärbar kvinna på mormors bageri typ förrförra helgen?
det var nämligen så att jag satt och löste korsord och shufflade på ipoden när din låt om ”… allt du skulle krossa” sattes igång. När låten sen tog slut så hörde jag ett kort mellansnack jag aldrig hört förut om något jag inte kommer ihåg. Efter det gick ”Sound of Silence” igång, men i de tysta partierna hörde jag fortfarande din röst och jag trodde att jag fått en lättare Emilpsykos med hörselhallucinogena inslag. Jag försökte getöga dig och smygsnegla men tyckte det kändes dumt och tog liksom för givet att det var du istället och fortsatte att ”lösa” mitt korsord igen.
P.S ”Okarina” är med på typ alla korsord jag löser nu btw. Du kanske borde använda en sån på nya skivan.
2010-04-07, kl. 12:47
Ja, visst, med min morsa. Dock inte den morsa som beskrivs i novellen nedan. Men det var säkert en psykos också. Vad betyder Okarina? Att man inte är Karina?
2010-04-15, kl. 15:21
Okarinan är ett instrument gjort av keramik, väldigt likt det Ängelholmska instrumentet ”lergök”. Dock har Okarinan olika stora hål.
För övrigt använder Link en magisk Okarina i Zelda.
Vad heter förresten det speldoseliknande stränginstrumentet som du spelade på, på Lilla Teatern i höstas under Litteralund? Typ ett minipiano vs. xylofon?