Morgnar, mardrömmar och baskiska

Skrivet av Emil

Idag har jag en ledig dag i Malmö som jag har rivstartat med att vara astidig morgongäst i ett radioprogram. Jag fattar inte hur dom som jobbar med morgonprogram i radio och tv fixar det. Varje dag dessutom. En gång om året ungefär, när man släpper en ny skiva eller ska ut på nån ny turné så blir det ju att man gästar några tidiga program.

Sjukast av allt är när man ska upp och spela i nyhetsmorgon i Tv4. Soundcheck är i regel klockan 4 på morgonen sen kör man en låt vid 7 och en vid 9. Men när man är uppe vid 4 så kan man aldrig släppa tanken på att det är så dags de flesta människor dör. När dom dör. Vilket dom gör. Och så sitter man i taxin ut till tv4 och är helt förstörd av den tanken. Och plötsligt ska man promota en platta och provsmaka japanskt vin och hälsa på nån annan gäst som strax ska vinna tre miljoner kronor i tre miljoner år på triss (aldrig nån under 85 år) Det är så surrealistiskt det hela och när man åker därifrån fattar man aldrig vad som egentligen hände. Och så är man helt strange av allt kaffe man tryckt i sig och allt smink som tryckts på en. Och sjukast av allt är att man under resten av dagen tänker att ”det här skulle jag gärna göra varje dag!”

Jag har alltid drömt om att vara en morgonmänniska. Jag har alltid haft en vision av mig själv när jag svävar upp i gryningen i vita yoga-kläder i ett soluppgångsdränkt rum med stora fönster och ljust trägolv med ett milt leende i mitt förklarade ansikte! Varje sommar försöker jag redan i maj, men det slår alltid över och blir nån manisk grej där jag inte sover överhuvudtaget. Och sen försover mig.

Framför allt är det dessa eviga mardrömmar som gör att man är helt utmattad på morgonen och inte kommer upp. Jag har haft dom ända sen jag kan minnas. Hur sköna dagarna än är så ligger dom och lurar som latenta krokodiler i vassen. Om drömmar är en bearbetning av dagsrester så är det något riktigt djävulskt som händer på dagarna som jag missar hela tiden.

Inatt drömde jag att jag blev kidnappad av en fruktansvärd slavdrivare som hade mig och 300 andra slavar i en stor fabrik/nergånget hotell. Vi blev så jävla illa åtgångna, piskade och mördade om vartannat. Och så stoppade han upp dom som dog och satte ut som prydnader. Allting hölls uppe med hjälp av några riktiga odjur till vakter och ett cyniskt angivarsystem.

Efter ett par veckor kom det en gigantisk polisstyrka och räddade i alla fall två av oss. Jag klättrade ner från femte våningen och kramade om en fullt kravallutrustad kravallpolis. Det trodde jag aldrig att jag skulle göra ens i en mardröm! Men då upptäcktes det att jag hade fått nån konstig insektsparasit inopererad i ryggen som gjorde att jag skulle malas sönder inifrån istället!

Jamen vafan hände i så fall igår som jag missade? Jag åkte tåg från Skövde till Malmö. Åt jättegod vegefärsbiff med fetaost. Är det så jävla farligt?

Nej, jag tror att mardrömmar kommer utifrån. Som fästingar eller andra oförklarliga saker. Baskiska språket är ju också oförklarligt, men kommer nog ändå inifrån.

Postat i: Rapporter Kommentarer(4) november 2009


4 kommentarer till “Morgnar, mardrömmar och baskiska”

  1. Emelie har skrivit:
    2009-11-20, kl. 17:16

    ”Förbaskat livlig fantasi” skulle det stått i utvecklingssamtalsrapporten om din mara varit i stånd att få sådana.

  2. MiA har skrivit:
    2009-11-20, kl. 20:59

    Låter väl som lite Göteborgsrester det där va? Men visst, håller helt med, mycket måste komma utifrån. Tror vi hämtar våra drömmar från nån slags gemensam traumabank. Kopplar upp sig på natten mot all samlad fantasi.

  3. Jenni har skrivit:
    2009-11-20, kl. 22:45

    Såg en dokumentär i SVT häromdagen om (mar)drömmar. Är tydligen den vanligaste typen av dröm(70% av drömtiden bli vi ridna av maran sägs det!), och ska visst vara ”träning” inför kniviga situationer i ens vakna liv. På stenåldern drömde man t.ex. om otäcka sabeltandade tigrar, påstods det. Undrar vilka källor dom hade där..? Din dröm låter ju i alla fall som användbar träning inför ett eventuellt Brave new world/Göteborgskravallerna/Space Invaders-scenario.. eller något ditåt.. Hur som helst var det angenämt att råkas i Skövde, där du inte alls visste var du var… Vi brukar säga att det är Mitt i Metta om det är till någon hjälp? Antagligen inte. Pjär – glad i hågen – sade sig idag vara först in på nittiotalet.

  4. pjär har skrivit:
    2009-11-22, kl. 10:59

    livet e en salig röra av olika röror…
    tack för skövde fy vad fint de va…
    de bästa va nog efter spelet men lite
    nostalgi o värme… kram

Skriv något!