Nya uppfinningar

Skrivet av Emil

Det är nästan lika omvälvande som den industriella revolutionen. Det har förändrat våra livsvillkor i grunden och skakat om våra relationer. Det har gjort att vi lättare kan få tag i varandra, men samtidigt finns det dom som menar att det också fört oss längre ifrån varandra. Världen krymper men avståndet ökar och vi kan inte längre tänka oss hur världen såg ut innan den kom till var mans hem.

Jag tänker förstås på Ryggkliaren.

Uttryck som ”I scratch your back, you scratch mine” betyder ingenting längre. Vem behöver nån som kliar ens rygg nuförtiden? Fram tills ryggkliaren kom kunde man konstatera att man klarar det mesta ensam, det mesta, men inte allt. Nu, däremot, är frågan om vi inte verkligen klarar precis allt ensamma.

Tack vare ryggkliaren vågar folk lämna sina destruktiva förhållanden i tid. Tack vare ryggkliaren flyttar unga människor hemifrån tidigare och tidigare. Tack vare ryggkliaren är Sverige det land i världen där flest människor lever i ensamhushåll.

Utan ryggkliaren hade vi aldrig kunnat lämna sjuttiotalets kollektivistiska levnadsstil och satsa allt på individualismen. Ryggkliaren har gjort oss självständiga. Med ryggkliaren i bakfickan får vi tid och energi över att förverkliga oss själva.

Ryggkliaren är kanske det främsta skälet till att vi idag har saker som espresso, internet och yogamatta. Självklara saker för dig och mig. Men inte så självklara för vår föräldrageneration där folk stod från morgon till kväll och kliade och rev och slet med varandras ryggar.

Som alltid finns det kritik mot den nya världen. ”Vi blir avtrubbade av ryggkliaren” visar färsk forskning. ”Professionella ryggkliare kan inte längre leva på sitt yrke” ropar vissa kritiska röster. ”Generationen som vuxit upp med ryggkliaren är aldrig utomhus” säger den oroliga föräldern. Och kanske stämmer kritiken till viss del. Men vi kan inte bromsa utvecklingen.

Ryggkliaren är här för att stanna. Den är ett verktyg, inte en livsstil. Man kan använda den på rätt sätt och man kan använda den på fel sätt. Man kan bruka, man kan missbruka. Det är upp till dig hur du vill använda den.

Men en sak ska du ha i åtanke; fråga inte vad ryggkliaren kan göra för dig utan vad du kan göra för ryggkliaren.

Postat i: Rapporter Kommentarer(8) februari 2010


8 kommentarer till “Nya uppfinningar”

  1. Karin har skrivit:
    2010-02-01, kl. 22:41

    Åh, Emil lille. Om jag inte var så vansinnigt kär i Lars Winnerbäck, så skulle jag garanterat vara ännu mer vansinnigt kär i dig.

  2. jos har skrivit:
    2010-02-02, kl. 0:28

    glöm inte den där huvudmojängen som man ska massera hårbotten med och spikmattan och alla andra konstiga revolutionerande saker runt oss..

  3. Ann har skrivit:
    2010-02-02, kl. 20:09

    Ja den som ändå hade en ryggkliare till hands.

  4. pjär har skrivit:
    2010-02-03, kl. 6:43

    de e bara människan som kommer
    uppfinna de sista, den slutgiltiga
    uppfinningen… hoppas den kommer snart… kram/p

  5. Johanna har skrivit:
    2010-02-03, kl. 11:50

    Än kan vi andas, men snart kommer ensamkramen, då behöver vi aldrig mer varandra.

  6. Sigrid har skrivit:
    2010-02-03, kl. 21:06

    jag tror du har rätt. frågan är bara vad som egentligen är mest önskvärt; att vara en självständig ägare till en ryggkliare eller en beroende saknare av tidigare nämnda ryggkliare? Det är rysligt ensamt att inse att man behöver någon annan, nämligen.

    Fast kanske ännu mer rysligt ensamt att inse att man inte gör det.

  7. Sanna har skrivit:
    2010-02-04, kl. 13:55

    Är vi inte alla rädda för ensamhet ibland oavsett hur förhållanderna är? Det ingår väl i att vara människa?

  8. Jenny har skrivit:
    2010-02-04, kl. 17:01

    Var människor mindre ensamma förr när de var tvungna att klia varandras ryggar? Var de kanske mer ensamma eftersom de var tvingade till det?

Skriv något!