Oro och ansvar

Skrivet av Emil, 3 maj 2010

Hej alla i hela universum och allra mest alla ni i Värmland som beställde skivor och grejer härom veckan när jag spelade där. Till min stora oro har jag fått ett par mail från människor som väntade sig en signerad skiva och fick en helt vanlig osignerad skiva hem. Vissa hade skrivit ”signerad” på listorna och dom signerade jag förstås, andra hade inte gjort det, men kanske hade jag muntligt lovat vissa.

Så, så att ingen ska känna sig förbisedd, hör av er om ni inte fått vad ni trodde ni skulle få. Och hör av er om det skulle blivit något fel med summan eller precis VAD SOM HELST.

ALLT går att fixa.

Jag skrev ju en gång om hur min tai chi-lärare i Stockholm vid första träningstilfället sa på sin new agiga amerikanska brytning: ”jag tar fullständigt ansvar för era känsloliv närmsta halvåret!” varpå han delade ut sitt telefonnummer. När jag säger att allt går att fixa syftar jag i detta fall främst på era skivbeställningar. Och jag säger det på ren och skär bonnig realistisk skånska helt utan new agig amerikansk brytning.

Men vad gäller signerade skivor tar jag fullständigt ansvar. I alla fall i Värmland.

Postat i: Rapporter Kommentarer(6)


6 kommentarer till “Oro och ansvar”

  1. Malin har skrivit:
    2010-05-03, kl. 19:09

    Hej Emil! Lyssnade på dig på p3 igår och jag vill bara säga att jag tycker det är jättebra att du vågar prata om din döda syster! Min mamma dog när jag var 12 år och pappa dog nu i november (är 20 nu). De flesta i min omgivning reagerar med att inte våga prata om dem eller nämna döden i min närhet när det verkligen är tvärtom att jag vill prata om dem eftersom att det är det jag tänker på varje dag och nästan hela tiden, men oftas vågar man inte säga nått för att andra inte ska känna sig obekväma. Tycker vi ska vända på den trenden i samhället! Försöker göra det genom att ändra tankarna kring sorg och döden hos mina närmaste vänner i alla fall. Så tack för att du vågar prata om det svåraste! Kram Malin

  2. Sara har skrivit:
    2010-05-03, kl. 21:07

    Malin, jag håller med dig. Min pappa dog för 3½ år sedan, jag var då 22 år, och jag hade verkligen önskat att mina vänner vågat fråga och prata mer med mig om det som hände. All heder till Emil som pratar och sjunger om det och hjälper alla oss andra med att sätta ord på det vi kanske inte får tillfälle att prata om. Kram från Sara

  3. GAFFE har skrivit:
    2010-05-04, kl. 10:28

    Malin, jag har en liknande erfarenhet och håller med dig. Ønskar att det inte var så tabu.. Kan man høra på programmet i efterhand? Ngn som har länk?

  4. Matteotti har skrivit:
    2010-05-05, kl. 17:23

    Jag håller med er, en av mina bästa kompisar förlorade sin pappa innan vi lärda känna varandra, och det känns riktigt svårt att veta hur man måste gripa det ann. Tack för att ni sätter fokus på hur ni tänker det är bäst att hantera en sådär situation.

    Life is fragile.

  5. Sara har skrivit:
    2010-05-06, kl. 12:11

    Här är en länk till Söndag med Saman där Saman tar minisemester med Emil: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3732

    om du inte redan har hittat dit Gaffe så gör du det nu

  6. Lisa har skrivit:
    2010-05-26, kl. 16:19

    Här kommer en ganska sen kommentar på inlägget. Ville bara tacka för en fantastisk konsert i Karlstad. Väldigt inspirerande och berörande som resluterade i både skratt och tårar. Dina låtar kommer att finnas med på min och min brors tågluff i Europa.

Skriv något!