Krita, yta

Skrivet av Emil, 16 oktober 2011

När det kommer till kritan, vilket det alltid gör, vi har ju faktiskt redan kommit till kritan och levt i kritan i flera år. Detta ska inte förväxlas med att leva på krita. Alltså på kredit. På lånad tid. För det gör vi inte. Man kan inte låna tid. Man kan inte köpa tid. Man kan inte ragga på tid och man kan inte göra slut med tid. Man kan inte säga till tiden: Jag behöver lite tid för mig själv.

Att leva i kritan ska inte heller förväxlas med att leva i Krita. Alltså tidsålderna Krita. Den som kom efter Jura. Även känd som dinosaurietiden. På den tiden fanns bara Keith Richards. Den svenska romantiska komedin ”Keith Richards är far till alla barnen” är alltså based on a true story. Skapelsemyter däremot är oljebaserade. ”Det rinner av mig som vatten på en gås” säger vissa. Men då är man ute på ytligt vatten. I de djupaste vatten simmar å andra sidan de ytligaste fiskarna. Ytspänning är havets egna ord för action.

När jag gick i mellanstadiet och vi skulle hålla föredrag om ett valfritt europeiskt land, valde jag San Marino. För att jag tänkte att det var minst fakta eftersom det var det minsta landet. Så dumt. Skönt att bli äldre och klokare. Idag vet jag bättre och hade självklart valt Vatikanstaten.

 


Snacka om

Skrivet av Emil, 12 oktober 2011

Och idag släpps nya ljudboken Snacka om som finns att köpa och beställa i bokhandlar och förstås även finns att beställa på:

www.adrianrecordings.com/shop/sv/

 


Kropp samt själ

Skrivet av Emil, 11 oktober 2011

Idag var jag gäst i ett tidigt morgonprogram i radio och som vanligt när jag ska göra något på morgonen vaknade jag tre timmar för tidigt, det vill säga 4, och inbillade mig att jag var helt utvilad. Kroppen ljuger tills den tror sig själv.

Var kommer då den eventuella själen in i bilden? Som någon slags fotbollstränare. Som står lite bredvid och tror att den påverkar spelet. Skriker sig hes, gestikulerar upprört, bläddrar i en pärm, gör presskonferens efter matchen, känner sig viktig, rumsterar om lite i laget. Men egentligen – hur viktig? Hur oumbärlig?

Så när kroppen dör lever alltså själen vidare? Ja, fast som en fotbollstränare utan fotbollslag. Vilket kan göra själen extremt frustrerad och aggressiv. Som Ahasverus på amfetamin.

När vi gick i åttan skrek vår gympalärare, Stefan, till min vän Cato: Du tror du är så jävla relevant!

Det lät hårt. Det var hårt. Och det sitter fortfarande kvar i mig och säkert i Cato också, som en lite obehaglig resonansbotten. Men kanske menade bara Stefan i all välmening: Lev sinnligt, min vän, grubbla inte fram en själ, en ”tränare” som egentligen varken behövs eller finns. Inte ens jag, som gympalärare, är så viktig som man kan tro – det är din kropp det handlar om. Kanske han menade.

Stefan som också samlade oss i en ring på morgonen och berättade att han rakade sig två gånger om dagen, ibland tre, för att han hade så kraftig skäggväxt.

Vad ville han säga med det?


Ljudboken, blindtarmen och Färöarna

Skrivet av Emil, 6 oktober 2011

Nu kan man visst förhandsbeställa ljudboken Snacka om. Där finns Försäkringsbrevet, Agnostiska Gospeln, och mängder av andra bekanta livegrejer och mängder av obekanta studioinlästa krönikor, lyrik å komik och what have yous!

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=918679518X

Och det blir lite livegrejer i Karlstad, Malmö, Göteborg, Lund, Stockholm, Umeå, Luleå och Visby under hösten. Åtminstone. Datumen hittar ni på hemsidan efterhand.

Emil, vem pallar klippa ut och klistra in en länk? undrar någon.

Ingen, jag vet. Så fatta vad indie jag är som gör såhär!

Amenvafan Emil, nu när du äntligen börjat skriva viktig vetenskap här på bloggen, måste du reklama loss med varor? Alltså även om det är din ljudboksjäkel. Jag trodde det här var en fredad plats från nyliberalismens annars så hårda grepp om såväl nätet som övriga verkligheten. Ja, rentav våra fantasier? undrar nån.

Nej, det måste jag inte. Det har du verkligen rätt i. Otroligt bra formulerat. På denna sidan ska sanningen fram. Inte marknadsekonomiska slugheter för att folk ska köpa saker. Tack för att du stoppade mig.

Därför avslutar jag mitt inlägg med att svara på ett par vetenskapliga frågor:

Visdomstanden, blindtarmen och Färöarna: Finns dom?

Svaret är förstås inte entydigt. I vissas liv ja, i andras liv inte.

Har du också märkt tendensen att folk säger ”jag tänker” och ”jag känner” istället för ”jag tycker” nuförtiden? Som för att vara lite falskt ödmjuka? Som för att man inte riktigt vill använda verbet ”tycka” för att det låter lite negativt och offensivt? Trots att det inte är det egentligen? Utan ett ganska bra ord att använda när man tycker något. Så kan man använda ”känner” när man känner något. Och tänker när man ”tänker” något.

Ja.

 

 

 


Duschen

Skrivet av Emil, 3 oktober 2011

Dagens rätt: Pannkaka av allting.
Dagens vegetariska: Se men inte skagenröra.

Idag har jag ett enormt obehag i kroppen. Utan att förstå varför. Har jag glömt någons födelsedag? Har jag trampat i klaveret? Har jag en såsfläck på tröjan eller är detta en föraning om att jag ska störta? Isåfall från vad?

Igår tog jag vad som kan vara höstens sista bad i havet. Efteråt i något slags adrenlinrus kände jag mig helt oövervinnelig och odödlig. Idag känner jag mig extremt dödlig och övervinnelig. Vem som helst skulle kunna slå mig i vad som helst. Alltifrån mah-jong till plockepinn via vm i labilitet. Som jag i regel vinner varannan gång. Och kommer sist varannan.

När jag bodde i Stockholm hade jag en dusch som hela tiden ökade i värme tills det var outhärdligt hett varpå man tryckte på en knapp som gjorde att den sjönk tills det blev outhärligt iskallt varpå man tryckte på knappen igen varpå det steg tills man skollades. Och så vidare. En skön balanserad temperatur var det aldrig i mer än kanske tre-fyra sekunder.

Ska han nu jämföra livet med en dysfunktionell dusch?
Nej, det ska jag inte. Jag har redan gjort det. Livet ÄR en dysfunktionell dusch. Men det hindrar en inte från att njuta av att tvåla in sig då och då.


Ny fakta

Skrivet av Emil, 2 oktober 2011

När jag nu äntligen är på min favoritö, Gotland, var jag tvungen till att kolla upp vad det innebär, vetgirig och nyfiken som jag är. Och jag vill inte undanhålla någon mina nyvunna kunskaper.

 

Kort fakta:

Visby kommer raka vägen från Medeltiden. Dimma, hägringar och Kleerup dominerade kulturlivet. Ungefär som nu. Runt medeltiden låg i regel en mur. Grått, tungt, lerigt och digerdött tänker vi idag om medeltiden, medan murarna i själva verket var skinande vitkalkade, tillvaron var i genomsnitt ett halvt kilo lättare (ett skålpund = 414,4 gram) och marken var allt annat än lerig. Den var torr, sprucken och det pyste av jordens egna kemikalier. Kan man säga att medeltiden var rustik? Ja. Vintage? Absolut. Shabby chic? Om! Skulle man kunna köpa medeltiden på blocket skulle det garanterat stå shabby chic.

Att däremot kalla medeltiden för second hand är helt fel. Medeltiden var en förstahandsupplevelse. De som levde i den var så fokuserade på att finnas till just där och just då att de inte ens tänkte på att de var på medeltiden.

På samma sätt vaknade inte folk upp en morgon, gnuggade sina ögon och tittade ut genom fönstret och sade:

Jaha, idag är det visst barocken.

Tidevarv kommer och går. Blott efterhandsanalysen består. Jag hette ju inte Emil medan jag levde. Det är ju först nu i the afterworld som jag kallar mig för det.

 

Faktaruta

Namn: Visby, Gotland

Ålder: Medeltiden/medelålders

Favoritlasagne: Mat

Röker: Nej

Dricker: Ja

Ja eller nej: Nej. Eller jo.

Barn: Röker

Älsklingsdjur: Gubbröra

Motto: Om livet kom till dig och sa: Hej, snygg tröja, najs haircut, ska du följa med ner i svängen? Vad skulle du säga då? Knappast nej. Kanske inte ja heller. Du skulle nog bara stå där. Gör inte det.

Sagt om Gotland: ”Skulle man smörja in hela Gotland i ett lager av två decimeter lättmargarin, så skulle hela regionen få problem.” Lena Adelsohn-Liljeroth


Hur gick det sen?

Skrivet av Emil, 28 september 2011

För ett par veckor sen kunde vi läsa om vad som hände sen med alla idolvinnarna. Så gick det sen. En pluggade, en hade släppt en skiva, en sålde hamburgare och en bodde i husvagn. En del har försökt tvätta bort ”idol-stämpeln” och heter numera inte saker som ”Idol-Inga-Britta” utan bara Inga-Britta. En del har även försökt tvätta bort Britta-stämpeln för att bara heta Inga, men har inte lyckats. Alla idolvinnarna hade haft det tufft men mådde bra nu.

Skönt att veta hur det gick. Man undrar ju. Intensivt. Men en fråga som ekar kvar i mitt huvud, som gör att jag har lite svårare än vanligt för att sova, och mycket svårare än vanligt för att vara vaken:

Hur gick det sen för dom som skrev reportaget om hur det gick sen för idolvinnarna? Jag har tagit reda på det. Här är mitt reportage.

Så gick det sen för så gick det sen-skribenterna

Alexandra Grundsten kände efter reportaget att hon inte längre kunde bo kvar i sin etta i Vasastan, att hon behövde lite luft. Hon flyttade ihop med sin kille Fredrik eller Daniel, hon är inte riktigt säker på vilket det var, i en trea vid Skanstull.

- Det var otroligt jobbigt i början. Folk ropade ”Så gick det sen-Alexandra” när jag gick och handlade på Hemköp. Jag har verkligen fått ligga i för att tvätta bort den stämpeln. Visst har jag reportaget att tacka för all den här framgången, men nu vill jag bara vara Alexandra. Eller Alex. Eller Al.

Hon håller båda händerna om en stor te-kopp och tittar ut genom fönstret. Med spröjsar.

- Visst, det är ett nålsöga jag har tagit mig igenom. Att bli en Så gick det sen-stjärna är ju något de flesta drömmer om, men jag tar inget för givet. Jag tar en dag i taget och tackar min lyckliga stjärna.

Jonas Akilles fotograferade reportaget. Mycket handlade i och för sig om att hitta redan befintliga fotografier.

- Ja, visst är det mycket covers, men drömmen är ju att ge ut en egen fotobok där man kan se hur det gick sen. Där texten bara bekräftar det man ser i ansiktena på dem som det gick sen för. Om det nu gick. Sen. För. Dem.

Jonas har umgåtts så mycket med skribenter att han börjat prata med extremt korta meningar. Han sitter och fingrar på kameran och kallsvettas ångestridet. Han är alltså ångestriden. Men som adverb måste det ju heta ångestridet? Jag frågar Jonas om detta.

- Ingen aning, säger han, jag är en bild-människa. Hatar ord. Ärligt talat har det här reportaget inte varit bra för mig. Blev ju känd över en natt. Har inte kunnat hantera framgången riktigt. Kände en enorm press efteråt. Blev bjuden på fester. Gick på fester. Livet var en fest. Det var jättejobbigt.

Nästa vecka släpper Alexandra sin debutplatta och lagom till jul kommer hennes första bok. Så gick det sen-Jonas däremot har inget på gång.

- Det är bara fester, brudar, kokain. Livet står still! skriker han med båda armarna uppsträckta mot himlen som om han vunnit en match i något, oklart vad, Mah-Jong kanske, utan att ens bli glad för det.

Hur gick det då sen för mig som skrev detta?

Det är ju bara femton sekunder sen jag skrev det, så jag har väl inte riktigt fattat det än. Men visst är allt annorlunda. Och att livet aldrig blir detsamma är ju ganska självklart. Utanför tågfönstret går solen upp över världen. En annan värld. En ny värld. Här kommer jag. ”Så gick det sen för så gick det sen-jonas och alexandra-Emil”. Mm, det känns bra att säga det.


Baksidestexten

Skrivet av Emil, 26 september 2011

Hej alla söta figurer, jag hittade just en novellsamling på en loppis i Hammenhög. Jag köpte den direkt. Och jag ville inte missunna någon denna lockande baksidestext, så jag satte mig och skrev av direkt.

 

Beställer man i baren eller kommer ni ut?

En novellsamling om osäkerhet

av Ann Sörten

I en värld där kraven växer på att vi ska ha koll på allt: Hur provsmakar man choklad? Hur ger man lämpligast dricks med kort? Vad säger man till den som har löjligt kakel i köket? Hur vet man att man har löjligt kakel i köket? När blev kakel något som kan vara löjligt? I en värld där alla har blivit experter på mat, relationer, inredning och kultur, hur gör man när man plötsligt inser att man inte kan någonting? Verkligen ingenting? Med några fristående kurser på universitetet, en längre utlandsresa, några års karriär och ett politiskt engagemang som går i vågor: Vad gör man när man inte ens kan beställa en kopp kaffe utan att bli kallsvettig, vad gör man när man inte kan hälsa på nån utan att få identitetssammanbrott och vad gör man när man tycker om saker som ingen annan gillar – eller gör dom det? Vad är det för spel som pågår? Är det någon som kan reglerna? Har Gud kille? Hur dricker djur med klövar utan att tappa glaset hela tiden?

I boken möter vi 800 karaktärer som alla har samma problem. Som blivit akterseglade av sin egen flaskpost och inte förstår signalerna som varnar för en enorm storm av hajar. Gul, svart och röd flagg på samma gång. Tysk flagg vid havet. 800 karaktärer som tror att gul flagg betyder piss i mississippi och därför bara badar för att beveka andra, livrädda för att få kiss under naglarna.

800 karaktärer som alla hatade saftsås till risgrynsgröten i lågstadiet och ville ha mjölk i gröten men som insåg att alla andra älskade saftsås och tyckte det var stört att ha mjölk i gröten och därför låtsades spilla mjölk i gröten och sen åt upp och låtsades vara äcklad av mjölken i gröten.

800 karaktärer som låtsas njuta, hata, älska, rasa, le bara för att duga. 800 karaktärer som kanske egentligen spelar med bäst av alla, men samtidigt innerst inne är de mest fanatiska motståndarna till spelet. 800 karaktärer som längtar, något så outsägligt, en längtan som inte liknar någon annan längtan för att det är en längtan efter att bli det vi var ämnade att bli. En längtan som går framåt, bakåt och i sidled. Grundämnet längtan.

800 karaktärer som hör sig själva säga att: Neej, sojakorv, om man är vegetarian vill man väl inte ha korv? Hur kan man säga så? Sojakorv som är så gott! Så älskvärt! Så underbart att det finns när man inte äter kött! 800 karaktärer som förnekar sojakorven som Petrus förnekade Jesus och känner sig lika usla efteråt, fulla av skam och skuld inför framtidens bibel där sojakorven är guds korv.

Beställer man i baren eller kommer ni ut? Jag förstår det inte. Det känns som att man kan göra både och, det känns som att alla i lokalen fattar exakt vad just den ska göra och det känns som att jag kommer att göra fel vilket jag än chansar på och det känns som att jag bryter all magi om jag frågar.

Ann Sörten har tidigare givit ut diktsamlingen ”Gudars skymning”. Tretusenfemhundra sonetter om en åskrädd Thor. Boken är enligt alla kritiker ”extremt brittisk”.

 


Gamla skolan var ingen skola

Skrivet av Emil, 25 september 2011

Idag träffade jag den käre poeten Jaques Werup. Vi pratade ett par minuter om att träffas, han skulle åka till Frankrike, jag hem. Sen skiljdes vi åt.

- Vi hörs när du kommer hem från Frankrike! sa jag.

- Vad säger man? Vad heter det? Jag älskar dig! Säger man så? sa Jaques.

Vissa poeter skriver poesi och ger ut diktsamlingar. Andra poeter åker till Frankrike och säger jag älskar dig.

För mig funkar båda varianterna, men jag är svag för den senare. I alla fall om den heter Jaques Werup. Jag älskar honom. Fast det sa jag inte. För jag varken skriver poesi, ger ut diktsamlingar, åker till Frankrike eller säger jag älskar dig till folk jag inte känner. Men jag tror jag ska börja med alla fyra grejerna. Frankrike först.

 

 


Några höstgrejer

Skrivet av Emil, 14 september 2011

Här är ett tiotal höstframträdanden som är klara nu – tillkommer gör en hel del, bland annat alldeles säkert något i Stockholm. Och så blir det ju releasefest för ljudboken som släpps snart – mer om det snart… Efter årets långa turnéer med bandet och föreställningen ”livs levande” blir det mest solo i höst.

24/9 GÖTEBORG Bokmässan, 14.30 Ordfronts monter B07:21

30/9 UPPSALA Ordsprak, Reginateatern

1/10 VISBY Almedalsbiblioteket 19.00

8/10 KARLSTAD Fair trade forum 13.00

12/10 LUND Fair trade forum, Stadshallen

12/11 STOCKHOLM Södra Teatern

13/11 STOCKHOLM Södra Teatern

22/11 UMEÅ Bokkafé Pilgatan

23/11 LULEÅ Kulturhuset

25/11 MALMÖ, Stadsbiblioteket

6-9/12 VISBY Länsteatern 6 föreställningar


« Tidigare poster Senare poster »