Sidor
RSS Feed
Skivorna kommer
Skrivet av Emil
För er som beställde skivor och grejer när jag spelade på Fridhem och Vallåsen förra veckan, så kan jag meddela att de kommer om en dryg vecka, eftersom Magnus på adrianrecordings tagit en välförtjänt semester. På min telefonsvarare tyckte jag, helt serioöst, att han sa att han akut hade dragit ut handen. Först en vecka senare förstod jag att det var tanden han sa. Att dra ut en tand är nog så hårt, men att dra ut en hand är fan inte att leka med. Jag insåg vilken skillnad det är mellan hand och tand. Att sträcka ut en hand är en god gärning, att sträcka ut en tand däremot har ingen medmänniska så mycket glädje av. Skaka hand är en gest av försoning, skaka tand är snarare en gest av provokation. Handboll leder till mycket skador, men tandboll ännu fler. The list goes on. Här pratar vi akademisk research för en c-uppsats i social antropologi.
Nu ska jag kasta mig i havet. Handlöst. Men med tänder.
Duetter
Skrivet av Emil
Så fint det var igår på Queertopiafestivalen. Så klart – allt annat hade förstås varit en chock. Så tack alla arrangörer och publik.
Och det kändes perfekt att kunna göra ett par specialare just där. När jag släppte Allt jag gillar upphör som singel förra året gjorde ju Billie the vision and the dancers en helt egen tolkning You’d better watch out cause I like you. Den låg som b-sida på singeln men finns även med på deras senaste skiva. Igår spelade vi till slut på samma festival så vi passade på att gästa varandra, Lars från Billie gästade på Allt jag gillar upphör och jag gästade dem på You’d better watch out. Det blev helt enkelt två duetter av det hela.
Jag kan inte bestämma mig för vad som är bäst, att gästa eller gästas, men båda grejerna är skithärliga – när det är sköna människor man gästar eller gästas av förstås. Vilket det är. Och i synnerhet var igår. Jag har skrivit det tidigare här på sidan; Billie the vision är troligen Europas finaste band. (Det lär finnas ett förbjudet band i Nordkorea som är snäppet astrevligare. Men ingen har träffat dem.)
De få spelningar jag gör i sommar har gjort mig så sugen på att göra en enorm turné nästa år. Vilken tur då att jag ska göra det! Fram tills dess blir det Malmöfestivalen för allt vad tygen håller. Och så förstås No more Lullabies i Vita Bergen. Vi kommer bli cirka 12 artister som kör cirka 12 minuter var och kanske ett och annat frääscht samarbete även där. Vem vet? Konstigare saker har ju hänt. Och betydligt mindre konstiga också. Allt har i stort sett redan hänt, så varför anstränga sig? Å andra sidan varför inte? Och så vidare?
Jag försöker mata en trähäst med en sockerbit – och lyckas.
Är du bög eller?
Skrivet av Emil
Vissa saker lär man sig den hårda vägen, andra saker lär man sig den skithårda vägen. Sakerna man lär sig den fruktansvärda vägen vill man helst inte lära sig, de kommer dessutom aldrig på provet.
Så är det bara!
Apropå saker som bara är: På fredag kör jag äntligen en av sommarens få festivaler. (observera att jag inte kör 23.00 utan 21.00) Jag ville att Queertopia skulle få lite monopol på mig i sommar. En sån fin ny festival behöver lite uppbackning. När jag sa i P3 i våras att det blir min enda festival i sommar fick jag faktiskt den klassiska frågan:
Vadå är du bög eller?
Som bara kan besvaras med en annan fråga: Eller vadå?
Hetta, skadeglädje och överlevnadstips
Skrivet av Emil
Herregud, en hel vecka utan rapport. Men så blir det på sommaren. Härom veckan hade jag deadline på en krönika när det var 34 grader varmt. Jag kunde inte tänka i hettan. Men insåg att inte heller de presumtiva läsarna kunde tänka i hettan, så det jämnar liksom ut sig.
På samma sätt tänker jag att lika gles som jag är i mitt sommarrapporterande, lika glesa är ni i ert sommarrapportläsande. Så även det jämnar ut sig.
Appropå 34 grader så var jag ju gäst på kallbadhusets improvisationsteater den där allra varmaste dagen. Under föreställningen närmade sig ett åskväder från Danmark och himlen blev mer och mer hotfull och elektrisk. Plötsligt tystnade ensemblen och publiken började skratta. Då hade håret rest sig på hela publiken! Jag har ta mig fa-fan aldrig sett något liknande, som dom skulle ha sagt på Dramaten. Även långhåriga människor hade hårstrån som sträckte sig en meter upp mot himlen som antenner. 120 personer med hår som står rakt upp mot ett elektriskt åskväder. Tim Burton hade inte gjort det snyggare. Ibland, inte ofta, men ibland kan livet vara snäppet vassare än en tecknad film!
Appropå tecknad film, det har nu visat sig att skadeglädje inte är den enda sanna glädjen som det brukar heta. Även snickarglädje är tydligen en sann glädje enligt vår enda pålitliga källa, en varm källa:
- Att göra en husfasad full av subtila detaljer är en sann glädje. Den kan givetvis inte mäta sig med när en husfasad plötsligt rasar över en folkmassa, men ändå.
Finns det någon annan sann glädje än skadeglädje och snickarglädje? Nej, inte om man ska tro Bertram Goldstein, expert in sorts.
- Krukmakarglädje är ingen sann glädje. Inte heller tandtrådsglädje, så kallad flossglädje. Konsultglädje möjligen, men det är ju inte ens egna glädje. Påklistrad glädje är möjligen sann, men den är ju å andra sidan påklistrad.
Hur är det då med sorg frågar vi Goldstein?
- Don’t talk to me about sadness, I’m an expert in sorts, he replies tenderly as he gently pours his ice tea into the river as if to bring back to nature what is inevitably changed by man. Whereas the audience pour mr Goldsteins blood and guts into the river as if to imply an infinite series of agents pouring various liquids into rivers.
Appropå vätskor: Glöm inte dricka vatten dessa dagar. Och kaffe. Och läsk och öl och vin och olika juicer. Försök även att få i er saft, mineralvatten och te. Citronvatten, isvatten och gurkvatten samt varm choklad och snaps. Drick spadet i konservburkar, slicka människor på armen och ha hela tiden munnen öppen så att all eventuell vätska som passerar er väg känner sig välkommen. Så klarar ni värmeböljan. Flest människor dör 4.48 på morgonen, så då är det viktigt att ni går upp och dricker enorma mängder av precis vad som helst.
VM i sårbarhet
Skrivet av Emil
Nu är fotbolls-vm äntligen över. Det var underbart så länge det varade. Vilket var länge. Så pass länge att det kanske inte var så underbart i slutändan. Det är svårt när det bara är europeiska gamla kolonialvälden kvar i turneringen. Det är svårt att hitta underdogs att hålla på i matcher mellan Spanien, Holland och Tyskland. De är liksom inte underdogs hur man än vänder och vrider på det. Särskilt inte Holland när VM spelas i Sydafrika.
Däremot är det intressant att man fortfarande 2010 hör folk sucka över Tyskland och referera till nazisttiden och låta det motivera att man istället håller på Italien eller Spanien. Men är det nånstans rasismen och fascismen frodats och frodas är det väl där! Det är få länder som tagit avstånd från sitt förflutna och tvingats rannsaka sig själva så mycket som Tyskland, men det är många fler länder som borde göra det.
Dessutom är den tyska laguppställningen långt mer mångkulturell än de flesta andra europeiska länders, så det känns både uttjatat och långsökt att hata Tyskland på de grunderna. Det finns andra länder att hata mer om man nu måste hata. Vilket är svårt att låta bli när det inte finns några länder att älska!
För så är det ju – ska man gå in på djupet i alla länders olika tvivelaktiga regimer, blir det till slut omöjligt att hålla på något land överhuvudtaget i fotbolls-vm.
Själv håller jag ryggmärgsmässigt alltid på underdogs i alla sammanhang, inte minst fotboll. Och det räcker med små detaljer. Skulle nån i USA se lite ledsen ut och visa lite sårbarhet skulle jag fanimej kunna börja hålla på USA. Men nu ser aldrig någon i USA lite ledsen ut, så jag slipper det problemet. Men när Nordkorea mötte Brasilien började jag hålla på Nordkorea eftersom målvakten hade så konstiga brallor. Och det känns inte helt rätt att hålla på Nordkorea hur konstiga brallor målvakten än har. Och hur ledsen han än är över att han har så konstiga brallor. Men det sitter så djävulskt djupt i en, i alla människor.
Sårbarhet får oss att förlora omdömet ibland. Fast ännu oftare får det oss att vinna omdömet.
Så jag är glad över att vi har den egenskapen.
Och jag är ännu gladare att VM är över, så man kan lägga den egenskapen på annat än ledsna målvakter som man ändå aldrig kommer kunna göra så mycket för att hjälpa.
Ditt liv är här
Skrivet av Emil
På söndag medverkar jag som offer i en improvisationsteaterföreställning ”Ditt liv är här”. Förra veckan var det Kajsa Ernst, nästa vecka Gudrun Schyman och denna veckan är det jag. Det hela sker på kallbadhuset i Malmö, vi sitter och blir intervjuade om våra liv och så spelar en teatergrupp upp våra liv live. Och det är ju inte varje dag man får se livet live. Det hela blir förstås fruktansvärt obehagligt för mig men säkert underhållande för publiken. Som livet självt i stora drag!
Söndag 11/7 Kallbadhuset i Malmö 18.00 – och det hela slutar kvart i åtta så att man utan problem hinner dra och se finalen i fotbolls-VM.
Hata perspektiv!
Skrivet av Emil
Idag gick Hultsfredsfestivalen i graven. Jag läste en del krönikor som handlade om att det var dags, att det var ”på tiden”. Och även om det i något stort perspektiv säkert kan vara så av olika skäl, även om självklart allt och alla måste gå i graven förr eller senare, så blev jag plötsligt så sjukligt pollenallergiskt trött på den slags tidningskommentarer. Jag blev så gruvligt trött på de stora perspektiven. Jag blev fan trött på perspektiv som fenomen! Jag hatar perspektiv. Nej, man ska fanimej helst gå så nära att man inte kan se några jävla tendenser, system eller kunna avgöra när något borde gått i graven.
Jag tänker på alla dom som längtat och sparat ihop pengar, köpt biljetter och lyssnat sjuhundra extra gånger på sitt favoritband för att kunna varje textrad, som planerat sen förra festivalen tog slut och som byggt upp en sån djävulsk längtan under våren, jag tänker på dom som slitit och jobbat dygnen runt med festivalen, som gjort vad dom kunnat för att den ska gå att genomföra, för att den ska överleva, jag tänker på dom som var med och startade festivalen, jag tänker på de oetablerade banden som äntligen skulle få en sån jävla chans och skjuts i sina eventuella karriärer. För ingen av alla dessa var det ”på tiden” att något skulle gå i graven. Vem avgör det? Man kan ju för fan inte sitta som några jävla gudar och avgöra när något ska gå i graven hursomhelst. Även om man har rätt i sak.
Jag har spelat på Hultsfredsfestivalen tre år, men det var ett par år sen senast. Den gången spelade jag två kvällar i rad och det var alldeles underbart. Det var ju faktiskt under cykelturnén minns jag nu. Jag cyklade ut ur festivalsområdet halv fem på morgonen. Utan att få punka. Det säger en hel del. Om något. Exakt vad vet jag inte.
Jag säger inte att Hultsfred är den bästa festival jag spelat på. Det säger jag inte. Men jag säger inte att det är den sämsta heller. Jag säger ingenting. Om det. Jag rangordnar aldrig. Förutom för nåt år sen när jag fick i uppdrag av nån tidning att göra en lista på mina bästa festivaler. Då rangordnade jag – men jag lydde bara order! Normalt sett lyder jag ju aldrig order. Men får jag en order, då lyder jag. Men det får jag väldigt sällan. Tack och lov. Då hade jag mest ägnat dagarna åt att lyda och då är det svårt att göra nya låtar. Vilket jag fått order om att göra av mitt skivbolag. Så det jämnar ut sig.
Ja, appropå det skivbolag jag ligger på, adrian recordings, det startades ju faktiskt i Hultsfred för en massa år sen, om jag förstått det hela rätt, och hade kanske inte funnits om det inte varit för festivalen. ”På tiden”. Jesus Christ.
Nej, när jag går i graven, vilket jag gör, hoppas jag inte att nån skriver i nån blaska att det var ”på tiden”. Även om det var det, vilket det säkert är när jag gör det. Hoppas jag. Men det är inte det jag har problem med: Sluta ha såna jävla perspektiv på saker. Allting är inte en del av en stor tendens. Och även om det är det så behövs det inte kommenteras hela tiden. Bli lite drabbade eller nåt. Eller skit i det.
På fredag är det Ghana mot Uruguay i fotbolls-VM. Om Ghana förlorar och åker ur vet jag att någon säkert kommer att skriva att det var på tiden. Då har den fel.
Malmöfestivalen och resten av sommaren
Skrivet av Emil
Det blir en endaste skånespelning i sommar och den blir på Malmöfestivalen, så kom dit för guds skull eller för nån annan mer konkrets skull! Som vanligt kör jag festivalens sista kväll.
Malmöfestivalen 27 augusti 19.00
I år tar jag det annars som alla vet väldigt lugnt med turnerandet efter förra årets sjukligt många spelningar och inför nästa års ungefär lika sjukligt många. I sommar blir det därför bara ett fåtal spelningar enligt följande: 5 juni Eskilstuna Världsmiljödagen 13.30 6 juni Göteborg Picnicfestivalen ca 18.00 7 juni Karlstad Tjärnivalen 16/7 Vallåsens värdshus (www.vallasensvardshus.se) 23e juli Queertopia, Norberg ca 23.00
18 & 19 augusti Stockholm Vita Bergen No more Lullabies med bla Ane Brun mfl 19.00 27 augusti Malmöfestivalen 19.00 18e september Stockholm (återkommer om detaljer) Men sen blir det inte så vansinnigt mycket mer! Under tiden får ni följa vad som händer på hemsidan eller här på bloggen eller via röksignaler eller hemliga meddelanden på reklamskyltarna under fotbolls-vm.
Tre frågor och svar
Skrivet av Emil
Emil Jensen varför skriver du ingenting om Ghanas framfarter i fotbolls VM?
Är kanske en av de vanligaste frågorna jag får just nu. Svaret är att det känns för spännande just nu. Får Ghana bara oavgjort mot Tyskland så är de vidare från gruppen, innan dess vågar jag inte skriva något om det. Mer än detta.
Och så min fråga till er: Therese skrev i en kommentar igår att hon får ont i ögonen av vit text mot svart bakgrund. Kanske är ni fler där ute som känner likadant?
Jag gjorde ju en liten gallup-undersökning efter turnén i vintras om huruvida jag skulle fortsätta skriva mina rapporter här eller gå tillbaka till de vanliga rapporterna på hemsidan. (där det ju är svart text på vit bakgrund) Alla röstade på att fortsätta här. Var det kanske bara en post-turné-traumatisk mass-psykos? Kanske tänks det annorlunda ute i stugorna nu? För visst sitter ni alla i stugor? Och tänker? På typsnitt och sånt?
Jag testar ett tredje alternativ här med lite mörkare text och ser om det kanske kan vara något?
Skriv och berätta vad era ögon tänker, så ska jag kolla med the all mighty Slivka vad vi kan göra åt det hela.
Och så har jag fått läsarbrev som vill att jag tipsar om saker här på sidan. (själva breven kanske inte vill det, men de som skrivit breven!) Jag tänker att jag liksom hela tiden tipsat om själva livet som grej och så får var och en se vart det tipset leder, men det kanske inte riktigt framgått? Kanske har jag varit för abstrakt? Så självklart avslutar jag med ett konkret tips.
Gråt bort era hjärtan till detta i sommar vettja
Vet ej
Skrivet av Emil
Idag hörde jag på radio att 31% av Sveriges befolkning tror att de har levt ett tidigare liv. Sen vet jag inte om resten inte trodde att de levt ett tidigare liv eller om de flesta svarade ”vet ej” på frågan. Det är för övrigt ett fantastiskt svar när det gäller allt: ”Vet ej”. Som att man inte riktigt ens vågar säga ”Jag vet inte”. Det finns inte ens ett subjekt i svaret, bara ”vet ej”. Det framgår inte ens vem det är som inte vet. Det är liksom inte ens jag som ej vet, det är ingen. Det vets ej.
Det känns som att folk som säger ”vet ej” aldrig riktigt öppnar munnen. Som att de väser fram allt mellan tänderna. Som att dom aldrig riktigt tar av sig strumporna. Som att dom aldrig har fått en cykel stulen. Som att dom aldrig har somnat och heller aldrig vaknat. Som att dom aldrig gjort en fluga förnär och därför är livsfarliga. Inte dödsfarliga. Bara livsfarliga. Dom är farliga för själva livet som fenomen.
Jag tror att dom som säger ”vet ej” spionerar på oss andra. Kartlägger oss. För att en dag äta oss till frukost.
69% av Sveriges befolkning tror att dom är förföljda. Men det är de andra 31% som är det. Dom som säger att dom tror att dom är förföljda säger det bara som ett vilseledande trick för att dom som verkligen är det inte ska tro det.