Rester

Skrivet av Emil

Inatt jag drömde att Hjärup, den lilla gudsförgätna by jag växte upp i, hade blivit en lika gudsförgäten världsmetropol med enorma grå skyskrapor. Tänk en blandning mellan DDR och Bangkok. Hjärup var Europas största stad och hade 30 miljoner invånare.

Så långt var ingenting konstigt, städer växer ju, det har hänt förr. Livet förändras. Panta rei. Man kan inte stiga ner i samma flod två gånger. Sommaren är kort. Etc. Nej, det märkliga var att det inte var någon skillnad att gå omkring där. Att gå runt i världsmetropolen var precis lika tomt och ödsligt som jag minns att det var att gå runt i byn. 

Den tråkigaste formen av drömtydning jag stött på är att man ska se alla och allt man möter i sina drömmar som olika sidor av sig själv. I så fall är jag numera en 30miljoners tom och ödslig öststatsdeppig stad. Jag kollar efter i detta nu. Vänta en sekund. Nej, det är jag inte! Gud vad skönt.

Den nästtråkigaste är väl Freuds gamla klassiker att drömmar bara är en bearbetning av dagsrester. Men eftersom det enda jag gjorde igår var att kolla på romantiska komedier på gotlandsfärjan så fattar jag inte hur Hjärup kommer in i bilden? Hjärup är ju sist av allt romantiskt och nästsist av allt komiskt.

Nej, jag har alltid upplevt det som precis tvärtom. Och det är ju detta inlägget ett levande bevis på: Dagen är en bearbetning av drömrester.


2 kommentarer till “Rester”

  1. l har skrivit:

    Jag hade drömt om värre saker om jag hade haft den späckade hösten du har framför mig. All lycka till på färden!! Men vi e ju många som hejjar på och följer dig!
    Ett exempel: Den lilla lyckan för mig idag: jag lyckades spela refrängen till Inte vackrast i världen (som jag i helhet ngn gång ska spela för min syster). Detta efter att ha övningsplonkat på gitarren på ABF i Bagis ett halvår! Du fattar va?

  2. Emil har skrivit:

    OM jag fattar! Underbart att höra!

Skriv något!