Av: Emil

Emil — Wed, 03 Mar 2010 13:46:03 +0000

Hej Görel, jadå, det är ju i stora drag den föreställning jag turnerade med i höstas, så det kan jag lova. Vi ses snart, kramar/emil

Av: Oliver

Oliver — Mon, 01 Mar 2010 18:07:03 +0000

Oliver gick på en typ av föreställning. Det gick i denna stad. En herre Jensen hade blivit hyllad och för en del föreföll det märkligt, men mannen i fåtöljen förtjänade det så väl. Oliver hade kommit dit själv och skulle möta upp med sin kamrat. Av vindlande anledningar träffades de inte så det slutade med att han stod vid trappans fot och lyssnade helt ensam. När det var nästan ingenting kvar hade publiken fått en uppmaning att skriva något på servetterna till huvudpersonen. Även om det var kul att bara skriva KUK bads de inte skriva just detta. Värden höll vickande i mikrofonen och Oliver tänkte skita i lappskrivandet. Han ville något annat. Bara ta några steg fram, ett litet hopp upp på scenkanten, viska i värdens öron, fråga om han fick låna mikrofonen, och det fick han. Publiken hade nästan gjort sig redo för att lämna.
- Vänta! Publiken slutade skruva på sig, avslutningsmusiken tonade ut. Jag skulle vilja säga något litet…om ni kan vänta någon minut till innan ni går.
Det blev knäpptyst i lokalen, han såg ut över dem alla och slogs över hur bra man såg publiken. Lådan med lapparna lades stilla på ett bord. Han fortsatte.
- Jag skulle vilja berätta något, om Emil och hur han påverkat mig…Är det någon som känner mig här i lokalen? Ingen hand räcktes upp. Bra, sa Oliver och log medan han slog ner blicken. En gång kände jag en flicka från denna stad, jag fick träffa hennes släkt för första gången efter att ett hemskt samtal nått oss… hennes mamma hade plötsligt gått bort. Jag höll henne i mina armar efter att hon nåtts av beskedet och hon ville inte sluta skrika. Det var en fruktansvärd morgon. Några dagar förflöt och sedan hade någon köpt biljetter till en föreställning. Vi vred på det och undrade om det var tillåtet med förlustelser men kom inte fram till något svar i våra förvirrade huvuden så vi gick ändå.
Oliver vände sig mot herr Jensen.
- Det var föreställningen du gjorde med Gonza och Wiehe som du tidigare berättade om…Och mitt i den djupa bedrövelsen fick vi några ögonblick under den kvällen där verkligheten inte fanns, och för det vill jag tacka dig så innerligt jag bara kan. Det är en av anledningarna till att jag, som kommer från en helt annan landsända känner till vem du är och hur betydelsefull dina texter kan vara. Jag minns att min dåvarande flicka fick något annat att tänka på några minuter innan hon mindes vad som hänt och återigen föll i gråt på stolen där hon satt. Minuter som kan tas på och minnas som något annat, mitt i djupaste sorg är bland det finaste som finns. Du och ni, gav oss alla den kvällen respit från förlamningen och av den anledningen kommer du alltid vara en del av dom dagarna. Tack!
Oliver såg ut över människorna nedan och ovanför sig. Alla tycktes stilla och såg med förvåning på honom som om någon fortsättning skulle komma. Han kom inte på något. Kände en hand på sin axel som sakta lades därpå. Och när han vände sig om var det den hyllade. De omfamnades och Oliver tänkte på hur Nour hade tröstat den hyllade på toaletter på olika platser i vårt avlånga land. Nu blev han tröstad själv. Han grät igen. Gamla tårar. Mindes alla tyngda axlar och snytande näsor. När han fått de knotiga armarna runt sig och brustit för första gången. Soffan de suttit i trångt, hälsande och huvudskakningar i samförstånd över det ofattbara. Han hade tagit sig dit och igenom, men varje gång han vandrade tillbaka så kom känslan åter igen, befriande nog lite mindre omvälvande för varje gång. Det var som det skulle vara.
Men Oliver tog inte stegen till scenen när han haft chansen, han gjorde inte det. Det hade bara varit en ingivelse som han inte lyssnade på. Han var inte sån. Det var många år sedan han fattat någons hand framför Di Leva på festivalen. Den tiden var förbi. Han kunde behärska sig nu, en tanke var visst bara en tanke.

Av: Emil

Emil — Sat, 27 Feb 2010 15:51:50 +0000

Tack och okej!

Av: Görel

Görel — Fri, 26 Feb 2010 21:51:38 +0000

Jag föredrar faktiskt något billigare hallonbollar med drömmar, men det där låter ju sjukt gott det med! Hoppas du klarar av att få några komplimanger till den 6e bara. I annat fall får du väl gömma dig bakom din pastor (Kommer han dyka upp under föreställningen förresten? Har sjungit den agnostiska lovsången för några vänner i min skola. Det var en stor hit).
Många kramar och hyllningar. /Görel.

Av: anna

anna — Fri, 26 Feb 2010 18:01:46 +0000

du är så fin, ta åt dig emil, ok?

Kommentarer till Tack för igår

Av: Emil

Av: Oliver

Av: Emil

Av: Görel

Av: anna