Tiderna

Skrivet av Emil

Det tar en sån oerhörd tid för saker att gro. Burt Fletcher, Fiji, berättar i tidskriften Coma om en avokado som såddes på 1000-talet mellan kristus och ännu inte har rört på sig.

- Samtidigt som ni hade vikingatiden i Skandinavien hade vi avokadotiden på Fiji. När folk kände att de var trötta på tiden bestämde dom sig för att plantera en sista avokadokärna, för att sen övergå till en ny era. Än idag har denna avokado inte slagit rot.

När vi frågar vilken tid de lever i på Fiji nu, skruvar Burt på sig, för att sedan räta på sig igen. Gammal skottskada.

- Ja, eftersom vi inte hade någon vikingatid hos oss under vikingatiden, kände vi att det var dags. Så vi har faktiskt vikingatiden på Fiji nu. ”Strange that it may seem to you guys” lägger Burt till och först då ser jag att han sitter med rustning och vikingahjälm.

- Problemet är att det är så fruktansvärt varmt. Men det får det väl vara värt.

Det är lätt att skratta nedsättande åt vikingatiden på Fiji. Men är vi inte samma skrot och korn? Plötsligt ska det vara 50-tal. Och sen 80-tal. Och sen 1964 prick, gärna augusti. Obekväma kläder, opraktiska möbler, äcklig mat, stora uppoffringar för vad rådande mode tvingar oss till.

Och när jag ser Burt sitta i rustning under en Palm på Leluvia, en av Fijis paradisöar, och trycka i sig skandinavisk mat (konsums flintastek) och dricka varm mjöd i den stekande solen, som det modelejon han är, så är det inte utan att jag känner igen mig.

Där jag ligger i en snödriva i hawaiiskjorta och tighta badbrallor för att det stod i aftonbladet att det var vår.

Ibland måste man känna efter. Och låta saker gro. Även om det kan ta tusen år. ”Så länge lever ju inte jag, säger du”, säger jag. ”Nej, men vem gör det?” säger vem?


En kommentar till “Tiderna”

  1. Agnes har skrivit:

    Fick jag välja mig en egenskap skulle jag välja att kunna skriva som du gör.
    För jäklar i min lilla låda du skriver texter som nog förändrar mig mer, positivt, än vad jag egentligen inser att du gör.

Skriv något!