Vänner

Skrivet av Emil

Igår spelade jag i Lund. Ibland är det ju så att folk åker från alla möjliga håll när jag spelar i Stockholm. Igår var det tvärtom – folk  hade åkt från Stockholm till Lund. Det är på något sätt ännu mer spektakulärt tycker jag. Jag blir lika rörd och chockad varje gång någon har åkt så långt. Och tacksam förstås. Jag, om nån, vet ju hur det tär på en och suger livsandarna ur en att åka mellan Stockholm och Lund. Man är helt kaputt efter resan. När turnén slutar nästa vecka ska jag självklart ha en massa listor och utnämningar och bästa och sämsta och sånt, men jag kan redan nu avslöja att Malmö-Stockholm är Sveriges mest själadödande tågsträcka.   

Själv åkte jag mellan Lund och Malmö igår och var helt slut bara av det! Men efter spelningen i Lund var jag på middag hos mina äldsta barndomsvänner Ringdahls. Jag har känt dom sen jag var 0.0 år gammal. Katja och Petra blev polare med min syrra precis innan jag föddes, vilket gjorde att jag fick mina första kompisar DIREKT när jag blev till. På det sättet kan jag aldrig förlika mig med uttrycket att man föds ensam.

Jag umgicks i stort sett bara med dom tre hela min barndom. Så när jag var fyra år, fick jag veta igår, var jag helt övertygad om att jag skulle bli tjej när jag började skolan. Att man blev det liksom per automatik när man var sju år. Jag måste blivit djävulskt besviken. Och kan nog fortfarande känna av en viss besvikelse över den uteblivna metamorfosen ibland.

Men shit vad fint det var att äta middag och dricka vin med Ringdahls. Folk har ätit middag och druckit vin hos varandra ända sen istiden och fortfarande är det lika roligt. Jag kan tänka mig att dom trodde att det var en liten fluga när dom satt där första gången och tryckte i sig en sabeltandad tiger och delade en vinare i en grotta. Men icke då, det var här för att stanna, vilket evigt koncept!

Imorgon åker jag iväg på turnéns sista skälvande sväng. Sju dagar, sju spelningar och sju insegel är det kvar. Det ska bli en sjuhelvetes vecka. (Av Iron Maiden har vi ju  lärt oss att sju är ett mystiskt tal)

Dagens tips är annars att störta den borgerliga regeringen. Eller lyssna på hela Stina Nordenstams första skiva från första till sista låten utan att göra något annat samtidigt. En syltmacka är inte dumt det heller.

Postat i: Rapporter Kommentarer(6) november 2009


6 kommentarer till “Vänner”

  1. sigrid har skrivit:
    2009-11-24, kl. 14:13

    hej :)
    ja, den tågsträckan är inte nådig! växjö-örebro är inte heller bäst, fast då får man paus i mjölby, civilisationens vagga! men på tal om regeringen så uttalade sig bandet ‘TV on the Radio’ i Kobra om det för ett par år sedan med orden: I’m not saying we should throw down the government…but what else are you doing on tuesday?
    ett citat jag valt att leva lite efter.
    skickar med en massa boosting powers inför upploppet på turnén så du tar hem allt!
    KRAM!

  2. Gerd Persson har skrivit:
    2009-11-25, kl. 11:22

    Instämmer med föregående skribent och skickar med en massa boosting powers och ber om många krafter från ovan att göra detta sista extra!
    Gerd

  3. björk har skrivit:
    2009-11-25, kl. 15:10

    Ha en sjuhelvetes skitbra sista vecka! instämmer med föregående talare.

  4. Henrik har skrivit:
    2009-11-25, kl. 20:38

    Hej Emil!

    På min mors inrådan gick jag på din föreställning i Lund. Det var en mycket stark upplevelse. Du tar ditt uppdrag på stort allvar och gör det med glimten i ögat. Jag blir glad av att du talar om sorg, saknad och bristen på en inneboende mening i tillvaron. Med underhållande inramning så är jag övertygad om att du nådde rakt in i många människors hjärtan. Detta uppdrag tycker jag personligen är mycket viktigare än att störta en borgerlig regering som inte skiljer sig nämnvärt mot den regim som skulle ta över…

    Fortsätt tala Emil!

  5. Svenna Jensen har skrivit:
    2009-11-25, kl. 23:36

    Till Oss!

    SvennA,
    bugar sig och niger,
    lågt, fast och djupt
    …

    Ta min vassA pennA,
    jag är ju trots allt en SvennA,
    den endA
    …

    Ta mitt järnJag,
    iron + I,
    på engelska,
    fast på svenska

    Den här bron,
    på lågkant
    går till Danmark,
    via Småland

    Jämte spåren ner till Skåne,
    har den här danska Jensen satt rötter,
    sår av spår,
    mitt förnamn är ibland Kunta,
    inte utan K
    …

    Möjligtvis pennA av kattguld,
    ingen Platon, rista runor!

    Jag gav inget,
    jag fick massor
    …

    Ta den med kärlek,
    det är ett ting,
    ingen dom över oss
    …

    Allt gott till eMiL!

  6. Gerd Persson har skrivit:
    2009-11-25, kl. 23:57

    Jag blir så glad av alla som vill dig så väl eMIL! Så ock jag – mor till sonen Henrik ovan! Säger som ovanstående – Jag gav inget,
    fick massor
    ………..

Skriv något!