Varma Kalmar
Skrivet av Emil
Ikväll körde jag i Kalmar. Varmt och intimt blev det fanimej. Fläktarna hade pajat på teatern så det blev varmt som i en bastu. Kanske 40 grader. (Inte mycket till bastu, men jävligt varmt för att vara en teater) Och med extranummerna inräknade var kvällens föreställning en och en halv timme lång. Dessutom var det fullsatt, tätt mellan stolarna, lågt i tak och starka spotlights och ni kan ju bara föreställa er hur olika människors svett rann. Somrigt! Härligt!
Sista låten var som att spela i en varm källa på Island. Under vattnet. Kanske var det så Björk gjorde sin första platta.
Här är recensionen av turnén. Jag bryr mig ju normalt sett inte om recensioner, men det är ju i det här fallet mer fråga om en vetenskaplig framläggning av fakta tycker jag:
http://www.barometern.se/noje_o_kultur/en-ordkonstnar-som-beror-med-bade-skratt-och-sorg(1534109).gm
7 kommentarer till “Varma Kalmar”
Skriv något!




2009-09-22, kl. 10:18
Ja sjukt varmt var det, men det va också sjukt bra! Det va min sjätte gång jag såg dig och du gör mig aldrig besviken. Lycka till på resten av turnén
2009-09-22, kl. 11:00
Detta bådar gott! Vilken fullständigt bejublande recension! Som i slutet renderar betyg 4 av 5. Var har de egentligen lagt ribban för femman, smålänningarna? Vad för mer vidunderliga upplevelser väntar de på?
2009-09-22, kl. 12:47
Jag drog med mig både mor & far som båda uppskattade kvällen oerhört mycket (och det gjorde även jag)!
Jag kom att tänka på glassbilen i moll i morse vilket satte ett leende på läpparna. Tack för en trevlig, dock lite svettig kväll!
2009-09-22, kl. 20:17
EMIL!! jag och min vän ska se dig i lund och undrar hur gammal man ska vara för att räknas som barn?
puss
2009-09-22, kl. 20:27
Hej! Kul att höra. Jag förstår inte riktigt frågan – men om den handlar om biljetter och sånt, så vet jag dessvärre ingenting om priser och så, det är arrangörerna som håller i det. Men ni är hjärtligt välkomna! vi ses i Lund!
2009-09-30, kl. 0:40
Det var en ytterst vetenskapligt och korrekt skriven recension. Jag sjunger kanon, min luta ackompanjerar i samma ton. Lutan spelar vidare, en smula inspirerad. Lättar, flyger runt i taket likt rosa sockervadd. (Flygande socker är brukligt i städer med ekar. Just nu flyger denna dit min näsa pekar.) Tänk så taktfullt nåt dödsroligt kan bli. Tänk så vackert den kan spelas, en dödsrolig melodi.
2009-09-30, kl. 0:46
Härligt uttryckt förresten…hur gammal man ska vara för att räknas som barn…