Vetenskaplig artikel
Skrivet av Emil
Idag publicerar vi en artikel som vi hämtat från kulturtidskriften Der Spottkopf. Eftersom innehållet är så frapperande kände vi oss nödgade att översätta den från Tyska. Vilket i sig är en översättning från Rätoromanska. Artikeln är ursprungligen skriven på Östgötska, men det svenska originalet är spårlöst försvunnet.
SANNINGEN OM SANNINGEN
Sanningen är överskattad har det visat sig. Uppriktighet kan till och med vara skadligt och leda till ”såväl det ena som det andra” visar ny forskning. Forskning så rykande färsk att den inom den akademiska världen kallas ”Al dente-forskning”.
Livslögner
Total uppriktighet, så kallad Brutal Honesty, har visat sig göra mer skada än nytta. Vi lever ett bättre liv med små livslögner, hemligheter och tillrättalägganden av verkligheten.
- Jag skulle inte vilja veta hälften av det jag vet, säger Anna Andersson. (Anna Andersson är ett fingerat namn, hon kallar sig ”Adam” men heter inte det heller, här har vi dessutom förställt hennes röst. Och hon sa egentligen något helt annat än vad som står i texten. Men hon är en vanlig människa och representerar vad många tänker, tror vi på redaktionen)
På kanelen
Anna Andersson har sugrör till kaffet. Något som kanske kan ge cancer, men det har ingen upplyst oss om ännu. Därför kanske det inte är så farligt. Än. Ungefär som LSD på 60-talet eller rökning på 70-talet. Och stress var ju inte farligt på 80-talet.
- Jag mins när jag var på kanelen första gången i högstadiet, ler Anna Andersson som är påtagligt missnöjd med sitt fingerade namn. Då sa jag en massa saker som säkert var sanna men som jag nog inte borde ha sagt.
Vem har rätt?
Det är svårt att få loss exakta siffror om hur bra det är med sanning. Någon säger 45%, andra är nere i 30 %.
- Det viktiga är att vi ändå får ur oss någon form av siffror, säger Robert Hines på en telefonlinje som knastrar betänkligt när vi ringer upp honom på Melbournes universitet, där han stryker omkring i korridorerna utan att nån frågar vem han är. Han har gjort det i nästan tjugo år utan att det har uppdagats att han egentligen inte ens har fullständiga högstadiebetyg, än mindre en fortskartjänst på universitetet.
Trombonist
Anna Andersson har valt att ta en annan väg. Hon spelar trombon i en orkester.
- Att blåsa ett trombonsolo så att man blir helt knallröd i ansiktet, det är meditation för mig. När jag hör Sailing med Rod Stewart blir jag också knallröd i ansiktet. Farsan är likadan. Det kanske är något genetiskt.
”Anna Andersson” fortsätter resonera, vi smyger därifrån medan hon fortfarande pratar. För vi vet ju att hon ljuger. Men vi mår inte sämre för det.
Text: Linus Palmström Halvarsson Finnbogadottir Nilsson Foto: Lina Palmström Halvarsson Finnbogadottir Nilsson Copyright Palmström Halvarsson Finnbogadottir Nilsson productions 2010
5 kommentarer till “Vetenskaplig artikel”
Skriv något!




2010-01-20, kl. 22:20
UNDERBART. Jag instämmer med någon föregående kommentator att när du bloggar, så gör du det bäst.
Jag tror inte heller på det här med kaffe i sugrör, det känns lite för 2010.
2010-01-20, kl. 22:24
Sanningen är sålunda något ickeåtråvärt. Världsreligionerna faller samman där den store EMIL JENSEN har gått förbi.
2010-01-21, kl. 0:25
Random och awesome.
2010-01-21, kl. 16:34
du är helt fantastisk, emil. blogga mer för fan! dina blogginlägg är mitt livselixir.
2010-01-23, kl. 17:54
Ni kommer inte att tro det, men jag känner den här Anna Andersson! Aldrig visste jag att hon inte var på riktigt. Vilket svek. Vilken chock. Vilken skådespelarinsats.