VM i sårbarhet

Skrivet av Emil

Nu är fotbolls-vm äntligen över. Det var underbart så länge det varade. Vilket var länge. Så pass länge att det kanske inte var så underbart i slutändan. Det är svårt när det bara är europeiska gamla kolonialvälden kvar i turneringen. Det är svårt att hitta underdogs att hålla på i matcher mellan Spanien, Holland och Tyskland. De är liksom inte underdogs hur man än vänder och vrider på det. Särskilt inte Holland när VM spelas i Sydafrika.

Däremot är det intressant att man fortfarande 2010 hör folk sucka över Tyskland och referera till nazisttiden och låta det motivera att man istället håller på Italien eller Spanien. Men är det nånstans rasismen och fascismen frodats och frodas är det väl där! Det är få länder som tagit avstånd från sitt förflutna och tvingats rannsaka sig själva så mycket som Tyskland, men det är många fler länder som borde göra det.

Dessutom är den tyska laguppställningen långt mer mångkulturell än de flesta andra europeiska länders, så det känns både uttjatat och långsökt att hata Tyskland på de grunderna. Det finns andra länder att hata mer om man nu måste hata. Vilket är svårt att låta bli när det inte finns några länder att älska!

För så är det ju – ska man gå in på djupet i alla länders olika tvivelaktiga regimer, blir det till slut omöjligt att hålla på något land överhuvudtaget i fotbolls-vm.

Själv håller jag ryggmärgsmässigt alltid på underdogs i alla sammanhang, inte minst fotboll. Och det räcker med små detaljer. Skulle nån i USA se lite ledsen ut och visa lite sårbarhet skulle jag fanimej kunna börja hålla på USA. Men nu ser aldrig någon i USA lite ledsen ut, så jag slipper det problemet. Men när Nordkorea mötte Brasilien började jag hålla på Nordkorea eftersom målvakten hade så konstiga brallor. Och det känns inte helt rätt att hålla på Nordkorea hur konstiga brallor målvakten än har. Och hur ledsen han än är över att han har så konstiga brallor. Men det sitter så djävulskt djupt i en, i alla människor.

Sårbarhet får oss att förlora omdömet ibland. Fast ännu oftare får det oss att vinna omdömet.

Så jag är glad över att vi har den egenskapen.

Och jag är ännu gladare att VM är över, så man kan lägga den egenskapen på annat än ledsna målvakter som man ändå aldrig kommer kunna göra så mycket för att hjälpa.

Postat i: Rapporter Kommentarer(6) juli 2010


6 kommentarer till “VM i sårbarhet”

  1. Sabina har skrivit:
    2010-07-12, kl. 19:51

    Vilken intressant rapport! Själv tycker jag att länder är lite som människor, de flesta har både bra och dåliga sidor. Vissa är lättare att älska än andra, men hur mycket kärlek vi känner handlar nog minst lika mycket om vår egen förmåga att kunna älska villkorslöst. Och visst kan vi hjälpa, självklart kan vi det, mycket mer än vi tror. Om vi bara vill. Under förutsättning att den vi vill hjälpa är beredd att ta emot hjälpen. Sen kan man ju hjälpa på olika sätt. Viss hjälp kanske skadar mer än den hjälper. Jag menar även om vi köpte nya brallor till målvakten i Nordkorea så kanske han inte skulle vilja ha dem i alla fall. Han kanske skulle tyckt att de vi valde var ännu fulare!

  2. Julia har skrivit:
    2010-07-12, kl. 22:24

    Det är märkligt. Jag och min bror och min far har pratat om precis samma saker på senaste tiden. Buss och gran på dig Emil!

  3. Marias länkar – 13 July, 2010 : Maria Hägglöf har skrivit:
    2010-07-13, kl. 9:59

    [...] Emil Jensen – BLOGGEN » VM i sårbarhet- En lite annorlunda vinkel på fotbolls-VM. [...]

  4. camilla har skrivit:
    2010-07-14, kl. 9:06

    Det var verkligen en oförutsägbar rapport. Den väckte tänkvärda frågor. Om tvivelaktiga regimer. Kan vi se verkligheten för vad den är? Kan vi förstå människors lidande? Kan vi hjälpa?
    http://www.youtube.com/watch?v=jXMUvayj5vI

    ”Man vill bli älskad
    i brist därpå beundrad
    i brist därpå fruktad
    i brist därpå avskydd och föraktad.
    Man vill ingiva människorna någon slags känsla.
    Själen ryser för tomrummet
    och vill kontakt till vad pris som helst.”
    Hjalmar Söderberg

  5. Emma har skrivit:
    2010-07-14, kl. 13:05

    Jag tror vi hjälper bäst just när vi älskar villkorslöst. För mig är villkorslös kärlek att älska, acceptera och respektera sig själv och andra precis som de är, vilket innebär att ge sig själv och andra det utrymme och frihet som behövs samt att ge och vägleda utan förväntningar eller fördömanden.

    Enligt mitt sätt att se det innebär villkorslös kärlek givetvis inte att det är okej för någon att kränka ens integritet. Villkorslös kärlek innebär inte heller ett ägande eller manipulation eller att vilja förändra andra eller att tro att man är ansvarig för någon annans lycka.

    Jag tror att det är fullt möjligt att älska villkorslöst, även om det inte är så enkelt. Det förutsätter självklart en god och ärlig kommunikation.

  6. Sanna har skrivit:
    2010-07-16, kl. 10:51

    ”Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst” skriver Hjalmar Söderberg. Och visst är det så att det vi människor är mest rädda för är att vara oälskade. Men rädslor kan lösas upp om vi vågar titta på dem.

    Och när det gäller den villkorslösa kärleken kan vi inte få den av andra, hur mycket vi än söker den utanför oss själva. Den villkorslösa kärleken finns redan där inom oss om vi väljer att känna den och låta den fylla upp det inre tomrummet. Den kärlek vi får från andra är en bonus, men inget vi kan ta för givet.

    http://www.youtube.com/watch?v=tXiTbpFWbVc&feature=related

Skriv något!