Tjo vad det viftar och Bollnäs
Nu sitter jag på tåget fantamej. Förkyld som en galning, sjukt sjuk. Jag tror det är de sista dagarnas utomhusspelningar i regn och rusk som knäckt mitt annars så guldglimrande immunförsvar. Det brukar vara så bra att det blinkar som reklamskyltarna i city om natten.
I fredags körde vi i Pildammsparken med "Tjo vad det viftar" i spöregn och sexton meter per sekund i blåst. Den trogna skara publik som kom (vissa med med dubbla paraplyer!) ska ha en metaforisk guldtacka för sin tapperhet. Det var roligt att sjunga dessa låtar live för första gången. Och då är dessa låtars texter ändå över 100 år gamla! (se rapport "sköna projekt" 20/10 2008 för den som inte känner till Tjo vad det viftar-projektet)
Det är något speciellt med att tolka andra människors texter, i synnerhet när man själv så ofta associeras med den biten. Och ännu mer i synnerhet när låten är skriven för så länge sen av en anonym författare. Jag tror sällan jag har känt in en text så mycket som "En alldeles ny visa om de två dödsdömda 1908". Den är så underbart distanslös och sentimental och på blodigaste allvar. Som livet självt. Och så var det förstås skitroligt att äntligen göra "Johan på Doffeln och Amanda på Trikåtan" live med Nadin. Jäkligt synd att det mental-regnade och ännu mer synd att Peps var sjuk och inte kunde vara med. Annars var det en strålande afton.
I lördags körde jag sen i Bollnäs eller rentav utanför Bollnäs. Det var en fantastisk liten festival dit jag tycker att ni alla ska åka nästa år. Två sköna gubbar stod och gjorde kolbullar över öppen eld och jag tryckte i mig ett par vegetariska varianter. Sen såg jag efteråt att de stektes i fläskfettet. Men man kan inte vara så jävla noga med sånt när man är i Bollnäs. Eller Danmark. Eller Vietnam - där allt som överhuvudtaget innehåller något vegetariskt kallas vegetariskt! I övrigt kan man vara ganska noga. Om man är noggrant lagd.
Nu är det dags att åka tåg för allt vad tygen håller. Nu ser jag en man som ser ut som min högstadielärare. Eller förväxlar jag honom med en känd författare som jag aldrig kommer ihåg vad han heter. Eller är det rentav min farsa?