Tågturnén är över. Det är dags för en sista rykande sammanfattning. Tack alla horder av fina arrangörer, konduktörer, ni i alla publikerna och så förstås min producent Göran Lagerberg som sydde ihop allt så att det funkade perfekt. Utan er hade det inte blivit en tågturné. Då hade jag bara suttit hemma och rullat mina ekologiska tummar hela hösten. Och vem hade det gagnat? Ingen. Så här är slutresultaten: 

                                                                                                                                                          Bästa tågsträckan: Nattåget till Luleå. Har ni inte åkt nattåg på länge är det dags. Åk till Luleå. Om ni inte redan bor där. Om ni redan bor där, åk till Malmö. Har ni problem med sömnen i er tre meter breda vattensäng? Inte kunde ni ana att lösningen var en 40-brits på ett tåg. Men det är det. Man sover som satan, man sover som en gud. Hyr dessutom ett eget rum på tåget så slipper ni alla människor runtomkring. Vadå, gillar han inte människor? Eller är han ironisk? Han gillar vissa människor och ogillar andra. Säkrast att undvika samtliga.

                                                                                                                                                  Sämsta tågsträckan: X2000 mellan Malmö och Stockholm har jag åkt 16 miljarder gånger senaste åren och den är jag så vidunderligt trött på. Med förbundna ögon skulle jag kunna peka ut varje ort, varje träd, varje sten, varje snobb och varje byfåne under hela sträckan, oavsett årstid. Den är sönderåkt helt enkelt. Det går inte att bli överraskad.  

                                                                                                                                                     Skönaste luft att andas i en stad: Måste vara Arvika. Gör man inga misstag borde man kunna bli flera hundra år om man bor där. Fantastisk luft. Hög himmel, gamla godståg med trästockar och stora sjöar. Perfekt för den som vill leva länge, fruktansvärt för den som redan tröttnat.

                                                                                                                                                  Sämsta möbleringen: Måste ha varit i Falun. Arrangörerna hade ställt ut 3 kilometer långa långbord där publiken skulle sitta. Som en enorm kräftskiva eller nåt! Så trots att det egentligen var ett intimt antal besökare satt vissa 3 kilometer från scenen. Ska vi ha det så?

                                                                                                                                                       Mest överraskande lokalen: Att det var en kyrka i Oskarshamn och att det var najs att köra i en kyrka. Äntligen fick jag stå i predikstolen.  

                                                                                                                                                                                                                                                                       Mest hejdundrande kvällen: Borta asbra, hemma asbest. Därför är det skönt att ha så många hem på jorden. Såväl Malmö, Stockholm som Visby är ju lite hemmaplan och det känns ju alltid extra speciellt och hejdundrande där. Men samtidigt får vi inte glömma ställen som till exempel Vingåker. Glöm aldrig Vingåker. Och glöm heller inte Tomelilla. Eller Umeå. Eller Skövde för den delen. Glöm för allt i världen inte Kristianstad, Osby, Karlskrona, Falkenberg, Göteborg, Nordmaling, Luleå, Avesta, Hallunda, Södertälje, Hemse, Östersund, Hultsfred, Karlstad, Helsingborg, Växjö, Köping, Oskarshamn, Falun, Arvika, Falköping eller Kalmar. Karlshamn däremot kanske är säkrast att glömma. 200 glada och arga nynazister tog hjärtligt emot en på stadens torg. Ska vi ha det så? Tydligen. Men bara i Karlshamn.